Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Pengar till klubben eller kurs till chefen?

Det är oerhört viktigt att klubbarna driver ärenden om arbetsgivaren bryter mot mbl eller avtal, menar Unionens förhandlingschef Niklas Hjert. Parterna ska inte diskutera pengar utan se till att lösa sakfrågorna, anser Teknikarbetsgivarnas chefsjurist och förhandlingschef Anders Weihe.
Anita Täpp Publicerad

- Det är oerhört viktigt att klubbarna är vaksamma och driver ärenden om arbetsgivaren har brutit mot mbl eller något avtal. Syftet är ju att se till att avtalen och lagstiftningen följs och då måste man vara vaksam, säger Unionens förhandlingschef Niklas Hjert.

En del av de klubbar vi har talat med vittnar om att det kan bli en dålig stämning om man kräver ekonomisk ersättning så istället försöker man hitta andra lösningar, som att  förhandla sig till att framöver få bättre insyn vid chefstillsättningar, att arbetsgivaren bekostar en kurs för chefer eller anställda. Hur ser du på det?

- Om klubbarna får till någon form av bättre inflytande för brott mot mbl så är det en bra lösning. Sedan är det så klart så att fackligt arbete många gånger är obekvämt, att driva fackliga frågor innebär ju en tuff vardag för många av våra förtroendevalda så jag har full respekt för att man säger så. Men det är ändå viktigt att vi som facklig organisation ligger på och ser till att avtal och lagstiftning respekteras.

- Sedan finns ju organisationen till för klubbar och förtroendevalda som behöver hjälp och stöd i hur de ska lägga upp och driva sådant här. Känner man att man är i en situation där man undrar hur man ska komma vidare så ska man självklart vända sig till en regional ombudsman och resonera om saken.

...det tycker vi ska vara extra kännbart.

Varför har förbundet inga riktlinjer för hur mycket ekonomisk ersättning klubbarna ska begära när arbetsgivaren gör fel?

- Det finns en praxis i de här frågorna, men vi har valt att inte gå ut med några riktlinjer därför att det här är något som får bedömas från fall till fall. Det kan bero på hur många medlemmar som berörs, vad det har för ekonomiskt värde, alltså vad arbetsgivaren kan tjäna på att exempelvis bryta mot mbl.

- Den faktor som är den mest försvårande är kollektivavtalsbrott för då har man ju brutit mot ett avtal mellan oss som organisationer och det tycker vi ska vara extra kännbart. Om man vill ha ha stöd i frågan hur stort belopp det ska handla om så kan man vända sig till oss och få en rekommendation om vad vi bedömer är rimligt.

Teknikarbetsgivarna har tidigare rekommenderat sina medlemmar att inte betala skadestånd på central nivå. Gäller det också i dag?

- Min uppfattning är att det inte finns någon arbetsgivarorganisation som i en central förhandling kommer att ställa upp med ett skadestånd, av principiella skäl. Det är den vanliga hållningen bland arbetsgivarorganisationerna. Däremot kan det vara så att man skickar tillbaka frågan till de lokala parterna för att lösa det. Och även om arbetsgivarna inte vill betala skadestånd i en central förhandling så behöver ju inte saken hamna i Arbetsdomstolen för det, det kan ju vara fullt möjligt att hitta lösningar ändå.

Man ska inte kunna köpa sig fri så att det blir som en årlig budgetpost.

Vilka är de principiella skälen till att vägra betala skadestånd? Anders Weihe, chefsjurist och förhandlingschef på Teknikarbetsgivarna, förklarar den egna organisationens inställning så här:

- Vi tycker inte parterna ska diskutera pengar utan inrikta sig på sakfrågan då vi tycker att det är viktigare att komma fram till modeller som kan användas i framtiden. Det viktiga är ju inte att få ut några tusen kronor utan att hitta rutiner som ska fungera. Därför föreslår vi ofta gemensamma utbildningar på företagen, både för cheferna och facket på en arbetsplats, så att man följer rutinerna. Man ska inte kunna köpa sig fri så att det blir som en årlig budgetpost.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Fackliga Caroline Nordström: Mer snabbfotat med riksklubb

När statliga Almi omorganiserades startade Unionens medlemmar en gemensam riksklubb – för att kunna jobba effektivare med det fackliga. ”Jag gillar att förhandla”, säger Caroline Nordström, klubbordförande på Almi i Linköping.
Elisabeth Brising Publicerad 5 februari 2026, kl 09:15
Caroline Nordström sitter i en fönsterkarm
Caroline Nordström är ordförande i Unionens fackklubb på Almi i Linköping. Hon tycker att det fackliga arbetet blivit mycket mer effektivt sedan de startade riksklubb. Foto John Sandlund

Caroline Nordström är affärsutvecklare på Almi i Östergötland. På kontoret i Linköping hade de haft en stark fackklubb sedan början av 1990-talet. Men 2025 hände något.

– Vi gick från att vara 20 anställda i vårt gamla bolag till 100. Då tänkte vi att det kanske var dags att bilda en ny riksklubb. Även om vi jobbar i olika län kan vi förhandla om organisatoriska frågor ihop, säger Caroline Nordström, initiativtagare och ordförande i Unionens nya riksklubb på Almi.

Jag skriker nog lite högre än de andra

Hon har jobbat här i tre år, men det fackliga engagemanget har funnits längre. Tio år inom Unionen och i ett annat fack innan dess.

Caroline Nordström. Foto: John Sandlund

– Jag har en fot inom arbetsrätt och halkade tidigt in på fackliga frågor. Jag är orädd, vågar säga vad jag tycker och tänker och tar inget som personlig kritik. Jag skriker nog lite högre än de andra och gillar att förhandla. Oavsett om det går som man tänkt eller inte ger det alltid en nya erfarenheter, säger hon.

Olika kontor - samma fackliga gemenskap

Tanken med en riksklubb är att få till ett smidigare sätt att kommunicera, fatta beslut och ha en dialog med arbetsgivaren för anställda på samma företag, men på orter i olika län.

– Det är en ren effektivisering för snabbare kommunikationsvägar, säger Caroline Nordström.

Det var efter ett klubbstyrelsebeslut som hon tog kontakt med de andra kontorens fackklubbar och arbetstagarrepresentanter förra året.

– Vi frågade om de var intresserade. Vi i Linköping såg en vinning, men man måste ju ha en ödmjukhet för att alla kanske inte vill. Men alla var väldigt eniga om att det här var ett bra alternativ.

Östra Mellansverige samlade ihop sig 

På ett medlemsmöte i somras beslöt de att bilda riksklubben Östra Mellansverige. Caroline Nordström tog kontakt med Unionens regionkontor och fick hjälp med det praktiska. Vissa kontor hade inte haft fackklubb innan, bara arbetsmiljöombud, och nu skulle de bli del av något nytt.

– Utmaningen när man går från en inarbetad klubb där alla känner alla och man blir större är: Hur ska vi kommunicera och göra alla medlemmar delaktiga? Så att inte information bara hamnar hos oss i styrelsen och stannar där, säger Caroline Nordström.

Har ni redan kunnat sett några positiva effekter än av riksklubben?

– Ja, det blir lättare att jobba fackligt när man inte behöver vänta in alla lokala beslut. Förhandlingarna blir väldigt positiva när man kan sitta med en representant för varje kontor. Och om det är lokala frågor kan man förhandla det där och vid behov bolla med styrelsen.

Hur är dialogen med Almis chefer?

– Det är ganska lätt att driva fackligt arbete här, det är en stående punkt på personalmöten och vi har avstämning med vår vd varje månad. Jag kan ringa och bolla en fråga. ”Högt i tak” må vara en klyscha, men det är väldigt lättarbetat och då blir det roligt och mycket gjort.

Vilka frågor har ni förhandlat?

– Omorganisationen. Anställda och chefer som får nya roller, ett nytt organisationsträd och grupper som förändras.

Vilken hjälp har du fått av Unionens regionkontor?

– Ovärderligt stöd. Vi har arbetat tätt med dem. De har även varit med fysiskt i rummet vid de stora förhandlingarna. Ombudsmän har gått igenom vår förhandlingsframställan innan och suttit med och kollat att vi inte har glömt något juridiskt.

ALMI OCH UNIONENS RIKSKLUBB

➧ Almi är ett statligt och regionalt ägt bolag som stöttar små och medelstora företag och innovatörer.

➧ Har 42 kontor över hela Sverige, med 500 anställda.

➧ Förra året omorganiserades Almis bolagsstruktur från 16 till 8 enheter. Då valde några Unionenklubbar att bilda riksklubb – en lokal fackklubb för flera arbetsplatser i olika landskap (alltså inte en helt rikstäckande klubb).