Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Sekos strejk som just nu berör tågtrafiken i södra Sverige handlar inte om lönepåslag utan om hur många timmar tågoperatören Veolia får täcka upp med timanställda. Tvisten rör också om timanställda, som arbetat ett år, ska erbjudas tillsvidareanställning.
Konflikten är på så sätt ganska typisk för utvecklingen av vad man bråkar om på svensk arbetsmarknad i dag. Det visar en genomgång av samtliga arbetsmarknadskonflikter sedan 1990 som Medlingsinstitutet gjort.
– Förr var det i huvudsak löneökningarnas storlek som dominerade tvisterna men det har förändrats. Numera är det ofta principfrågor; det handlar om anställningsvillkor, fackligt inflytande och krav på att begränsa arbetsgivarens möjlighet att använda bemanningsanställda. Byggnads konflikt tidigare i år handlade om underleverantörer som inte sköter sig och Sekos strejk nu handlar om anställningsvillkor, inte alls om löner, säger Kurt Eriksson, chefsjurist på Medlingsinstitutet.
Enligt Medlingsinstitutets genomgång utfärdades det varsel i 95 tvister under åren 1990-1999. Motsvarande siffra för den följande tioårsperioden var 119, en ökning med 20 procent. Men samtidigt har antalet faktiska strejker halverats och antalet förlorade arbetsdagar minskat.
En förklaring till det uppges vara att de inledande stridsåtgärderna har varit ”mjukare” än strejk under 2000-talet. Ofta har det handlat om blockader mot till exempel övertidsarbete eller inhyrning av arbetskraft. En annan förklaring till statistiken är att arbetsgivarna inte längre använder lockout som påtryckningsmedel.
Att fokus flyttats från frågor om lönenivåer till principfrågor beror på Industriavtalet, som slöts första gången 1997, och acceptansen för att industrin sätter det så kallade märket.
– Att industrin träffar avtal först och är normerande för de andra avtalen gör det ganska meningslöst att hamna hos oss på Medlingsinstitutet och tro att man kan få ut högre löneökningar genom konflikt. Det har lett till att andra frågor fått större prioritet, som fackligt inflytande och anställningsvillkor, säger Kurt Eriksson.
– Unionen som både har medlemmar inom service och industrin är det förbund som tydligast står upp för industrinormen. Det skulle vara svårt för Unionen att kräva mer för dem som kommer från handelssidan än för industrin.
En annan tendens de senaste åren är att tjänstemannaförbunden blivit lite mer på hugget när det gäller företag som vägrar att teckna kollektivavtal. Av fyra strejker förra året stod TCO-förbunden Unionen och Teaterförbundet för tre.
– Det sker bara ett fåtal ärenden varje år men Unionen har definitivt blivit mer aktiva med att kräva kollektivavtal med oorganiserade företag och man har varit beredd att gå till konflikt för det också. Det är en skillnad jämfört med hur det såg ut för fem år sedan, säger Kurt Eriksson.
Ett exempel är Unionens strejk på callcenterföretaget CRS i Fränsta förra året. Då gick 442 arbetsdagar förlorade under den två månader långa strejken för att försöka få till kollektivavtal på företaget. Ett annat exempel är att Unionen i slutet av maj varslade om konflikt på Erikssons trafikskola i Malmö och där pågår förhandlingarna fortfarande.
Historiskt har många företag inom tech haft en skeptisk inställning till svenska modellen. Kollektivavtal har betraktats som något gammeldags och förtroendevalda har lyst med sin frånvaro. Det har helt enkelt varit svårt för facken att nå framgång där. Men något har hänt – de senaste åren har det fackliga intresset väckts till liv. På Unionen menar man den uppmärksammade konflikten med Klarna 2023 blev den stora vändpunkten.
– Att vi höjde rösten i samband med Klarna fick väldigt stor effekt. Vi kunde se att arbetsgivare som vi jobbat med tidigare, utan att lyckats, helt plötsligt ville teckna avtal – kanske för att undvika negativ publicitet, säger Björn Larm, samordnare av kollektivavtalsteckningsfrågor på Unionen.
Parallellt med arbetsgivarnas förändrade attityd väcktes även ett större intresse hos medlemmarna inom tech att organisera sig.
– Det uppstod ett större engagemang när de, i kölvattnet efter Klarna, insåg att de också kunde få rätt till medbestämmande och förutsägbara villkor.
Redan något år tidigare hade Unionen dragit igång en riktad satsning på branscher där avtalsteckningen var låg. Men det var när techjättarna Spotify och Klarna nästan samtidigt vägrade att teckna kollektivavtal, och till och med valde att dela ut flygblad utanför kontoren om avtalets nackdelar, som det började det hända saker. Unionen varslade om konflikt och media rapporterade. Plötsligt hörde techarbetsgivare självmant av sig till Unionen för att teckna avtal och på många ställen bildade medlemmarna klubbar på eget initiativ.
Resultatet? En riktig avtalsboom. På 1,5 år har förbundet tecknat 300 nya avtal på företag som Avalanche, Sellpy, Apple Retail, Demoskop, Tobii, och Epidemic Sound. Björn Larm lyfter fram två faktorer som varit viktiga:
– Det ena är styrkan i vårt samarbete med Sveriges Ingenjörer. Men den absolut största framgångsfaktorn för att kunna teckna kollektivavtal på de här företagen har varit att det finns förtroendevalda på plats, utan dem når vi inte medlemmarna – för när kollegorna pratar då lyssnar man, konstaterar han.
Ett exempel är ljudplattformen Epidemic Sound. Där valde medarbetarna att bilda klubb under en period 2023 när det var skakigt i techbranschen. Ganska snart landade man i att nästa steg var att få ett kollektivtal på plats – arbetsgivaren var ”positivt optimistiska” till initiativet enligt klubbordförande Tobias Hurtig.
– Vi har alltid haft bra anställningsvillkor men de byggde på ensidiga utfästelser från arbetsgivaren och det fanns en oro att förmånerna kunde dras in om företaget behövde spara pengar. Det var helt enkelt dags att få pensionslösningen inskrivet i avtalet och vi blev försäkrade om en årlig löneökning, säger han.
Trots ledningen positiva attityd tog det tid att få alla delar på plats – först i april i år trädde avtalet i kraft– efter 1,5 års förhandlingar.
Nyligen gick företrädare för spelutvecklingsbolagen Massive och Sharkmob ut i media och berättade att man vill få till ett branschspecifikt kollektivavtal. Unionen ser spelbranschen som en naturlig fortsättning på framgången inom tech-branschen.
– Utvecklingen kommer att accelerera inom både tech och spelbranschen de närmsta åren. Snöbollen är i rullning och rullar allt snabbare, nu har medlemmarna börjat organisera sig organiskt, alltså utan att vi på Unionen behöver ta initiativ till det och även arbetsgivarorganisationerna är aktiva. Det har uppstått ett annat mindset i de här branscherna, det ses inte längre som något konstigt att organisera sig, säger Björn Larm.
Under 2024 har Unionen tecknat kollektivavtal med 244 företag inom tech, media och gaming och ytterligare 52 under 2025. Sammanlagt omfattas närmare 2 000 medarbetare på företag som Avalanche, Sellpy, Apple Retail, Demoskop, Tobii, och Epidemic Sound.
