Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Det var strax före midsommar förra året som klubben vid Fiskarhedenvillans huvudkontor i Borlänge fick mejlet.
Medlemmen, som just hade blivit uppsagd, undrade om inte den så kallade 5:2 regeln i las, lagen om anställningsskydd, borde gälla i dennes situation.
Enligt den regeln ska en visstidsanställning som varat i mer än två år under en femårsperiod automatiskt övergå i en tillsvidareanställning.
Medlemmen hade nu varit visstidsanställd i mer än två år.
De flesta i klubbstyrelsen var just på väg att gå på semester. Men eftersom klubbens sekreterare Jenny Ekeblad skulle jobba i flera veckor till beslutade hon ta tag i saken.
Vad stod det egentligen om det här i det kollektivavtal som gäller för anställda på Fiskarhedenvillan?
Jenny fann snart att 5:2-regeln var bortförhandlad i avtalet. Men bara om någon hade blivit visstidsanställd till följd av en särskild situation, som vid en tillfällig arbetstopp.
Och så hade det inte varit när det gällde den uppsagde medlem som hade mejlat till klubben, och inte heller för en annan visstidsanställd som hade sagts upp i samma veva, insåg Jenny. Det eftersom de till största delen hade haft ordinarie arbetsuppgifter.
När hon fortsatte sina efterforskningar fick hon också veta att det fanns ytterligare två visstidsanställda som utförde ordinarie arbetsuppgifter.
Rustad med den informationen och med stöd av Unionens regionkontor i Borlänge beslutade Jenny att agera för de visstidsanställda, först genom ett samtal med företagets dåvarande HR-chef.
Efter det mötet, tog det bara några dagar innan de två som blivit uppsagda, liksom de två andra visstidsanställda, fick besked om att de nu var tillsvidareanställda i stället.
- När företaget insåg att man hade gjort fel så gjorde man det rätta på en gång, vilket var jätteskönt. Det har känts som det här blev en win-winsituation för alla berörda. Vi har ett bra samarbete med ledningen där vi alltid kan lyfta frågor och det är okej att ha en dialog om olika saker, säger Jenny.
- Det blev aldrig någon konflikt av det här. Jag tror hela problemet berott på att man inte tänkt på den här regeln, att det här agerandet bara var av gammal vana så att säga.
En av de visstidsanställda som inte blivit uppsagd men plötsligt fick en tillsvidareanställning är Jonatan Augustsson som jobbar med hustillverkarens kökssupport.
För honom var visstidsanställningen en fortsättning på hans första sommarjobb.
- Jag var införstådd med att det fanns ett slutdatum när jag skrev på anställningskontraktet. Sedan förlängdes det ytterligare ett år och sedan förlängdes det igen. Och sedan blev det alltså klart att man gjort fel och så var jag plötsligt tillsvidareanställd.
- Till en början var jag mest förvånad. Jag är inte så insatt i vad regelverket säger om anställningsformer men eftersom jag stortrivs med jobbet så blev jag jätteglad. Det är ju också en stor trygghet i att man vet att man har ett jobb att fortsätta gå till och har en fast inkomst, säger Jonatan.
Också för Jenny har den här historien inneburit ett stort personligt lyft.
- Det har betytt väldigt mycket att det jobb jag lade ner ledde till något väldigt bra. Att jag fick känna att man har en röst, får göra sig hörd och att klubben och företaget vill åt samma håll, att det ska vara rätt för våra anställda. Det gör det också otroligt motiverande att jobba fackligt.
- En av de visstidsanställda som fick en tillsvidareanställning bestämde sig sedan för att börja engagera sig fackligt och sitter nu i klubbstyrelsen, vilket också är jättekul, säger Jenny.
Enligt den 5:e paragrafen i las, lagen om anställningsskydd, har den som har varit visstidsanställd i sammanlagt mer än två år under en femårsperiod rätt att bli tillsvidareanställd. Det ska ske automatiskt så snart den tidsgränsen har uppnåtts.
Ibland har las 2-års regel bortförhandlats i det kollektivavtal som gäller på en arbetsplats, så att arbetsgivaren, utan krav på en tillsvidareanställning, kan ha visstidsanställda under längre perioder, exempelvis vid tillfälliga arbetstoppar.
Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?
Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.
Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.
På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.
– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.
Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.
Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.
Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.
– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”
För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.
Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.
Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.
– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.