För två år sedan inleddes en global avmattning av ekonomin. Sedan dess har både investeringstakten och industriproduktionen minskat. I början av nästa år räknar arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen med att den globala bruttonationalprodukten, BNP, slår i botten.
– Men vi tror inte på någon djup och varaktig nedgång. Botten sker någonstans runt årsskiftet, sedan vänder det långsamt uppåt, sa Mats Kinnwall, organisationens chefekonom, under torsdagens presentationen av konjunkturprognosen.
Men fortfarande finns en hel del orosmoln, enligt Teknikföretagen. Ett är den pågående handelskonflikten mellan USA och Kina. Ett annat att världens riksbanker, bortsett från den amerikanska, redan har sänkt räntorna så mycket att de har svårt att stimulera ekonomin. Dessutom skapar en åldrande befolkning och kompetensbrist lägre tillväxt.
Läs mer: Handelskrig hot mot svensk industri
För Sverige, som är beroende av vad som händer i andra delar av världen, är den knackiga världsekonomin ett bekymmer. Teknikföretagen räknar därför med negativ tillväxt för Sveriges teknikindustri första halvåret nästa år, men svagt positiv för andra halvåret.
– Det är väldigt tydligt att svensk industri får en svag utveckling. De glada åren för svensk teknikindustri ligger bakom oss. Svensk export går i krypfart de närmaste åren, exporten av lastvagnar faller och personbilsexporten bromsas.
Teknikföretagen räknar också med att arbetslösheten ökar från årets 6,7 procent till 7,1 procent nästa år.
Tidigare i veckan presenterade Facken inom industrin sina krav inför nästa års avtalsrörelse. Facken kräver löneökningar på 3,0 procent – vilket är mer än i förra avtalsrörelsen. Enligt Martin Linder, ordförande för Unionen, är det en rimlig nivå trots svajig konjunktur.
Läs mer: Facken kräver 3 procent högre löner
Mats Kinnwall anser dock att ekonomin inte tillåter det.
– Vi håller med om att det inte bara är konjunkturen som spelar roll för lönesättningen, men i ett läge där världsekonomin bromsar in har vi svårt att se att lönetakten kan växlas upp. Och vi anser inte heller att det är arbetsmarknadens parters uppgift att ägna sig åt konjunkturpolitik.
Martin Linder sa också att arbetsgivarsidan alltid ser dystert på ekonomin när det närmar sig avtalsrörelse. Vad tycker du om det?
– Det där är ett stående inslag i retoriken. För ett år sedan släppte vi en konjunkturrapport som vi kallade ”Balansakt på recessionens rand”. Då blev vi utskrattade och fick höra att det var typiskt arbetsgivarsidan. Men vi gör sakliga prognoser. Som ekonomer gör vi vårt jobb oavsett vem som betalar vår lön. Jag tycker inte om den typen av retoriska slängar.
Kan du se några riktiga ljusglimtar för nästa år?
– Nej. Det skulle i så fall vara att Trump och Xi Jinping (Kinas president, reds. anm.) bestämmer sig för att semestra på Hawaii och kommer överens om att riva alla murar. Men det är inte så sannolikt.
Finns det något som kan bli värre än det ni räknar med?
– Att Trump inleder ett tvåfrontskrig mot både Europa och Kina, men det är inte heller så sannolikt. Det skulle inte öka hans chanser att bli omvald.
