Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Det finns många valmöjligheter att driva ditt ärende vidare om du missgynnats på jobbet. Är du medlem i ett fackförbund är det dock i första hand det som ska företräda dig. Anmäler du till DO kommer myndigheten att skicka dig vidare till facket och avsluta ditt ärende.
- Vi har inga kriterier som ska uppfyllas utan upplever en medlem att man blivit kränkt på jobbet så har hen i princip rätt till förhandlingshjälp. Det följer av våra stadgar, säger Ola Sundström.
Förra året påkallade Unionen förhandling om 118 ärenden som rörde diskriminering. Dessutom utredde man 12 fall av lönediskriminering och 44 fall av missgynnande under föräldraledighet.
Om facket inte företräder dig kan du göra en ny anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Om DO beslutar att utreda din anmälan behöver myndigheten ett skriftligt besked från din fackliga organisation om att de valt att avstå att företräda dig. Att blir företrädd av DO är dock inte helt lätt.
Förra året anmälde sammanlagt 1 827 personer att de känt sig diskriminerade, 239 av dem rörde arbetslivet. Av anmälningar som kom in utredde myndigheten ungefär en fjärdedel och gick vidare med 17 ärenden i domstol, alltså mindre än en procent. För att DO ska driva ett ärende går man igenom ett antal kriterier. En fördel är om ärendet tangerar ett prioriterat område eller gäller en rättsfråga som inte har prövats i domstol.
- Går man till DO så är möjligheten mycket mindre att bli företrädd. De har inte samma individskyddsperspektiv som fackförbunden, utan driver ärenden som kan förändra attityder i samhället. Vi säger inte nej när en medlem behöver förhandlingshjälp, medan DO kan säga ja, vi ser att du blivit utsatt för en kränkning, men det finns inget allmänintresse, säger Ola Sundström.
Antidiskrimineringsbyråerna är också en väg att gå, men där skiljer sig både kvalitet och ambitionsnivån över landet.
- Det finns starka antidiskrimineringsbyråer som har profilerat sig. Numera har byråerna dessutom fått en starkare roll, men hur framgångsrikt de driver ärenden skiljer sig en del.
Unionen jobbar mycket med det förebyggande arbetet kring diskriminering. Och att få ombudsmännen att påkalla förhandling i fler diskrimineringsärenden ute i landet.
- Jag vet att intresset för diskrimineringsfrågor är stort bland våra regioner. Men jag tror att en del ombudsmän känner sig mer bekväma med att påkalla förhandling när det gäller de mer traditionella arbetsrättsfrågorna, som las, än att påstå att man har diskriminerat någon. Det är att höja tonläget.
Under förra året lämnades även sju diskrimineringsärenden vidare till Unionens juridiska avdelning för fortsatt handläggning.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
