Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Som chef ska du givetvis inte diskriminera dina medarbetare, men ditt ansvar är numera större än så.
– Chefen sätter ribban för vad som är ett gångbart och önskvärt beteende på arbetsplatsen och ska se till att alla medarbetare får samma rättigheter och möjligheter. Som chef kan man exempelvis förmedla en känsla av att det är okej att vara hemma med sjukt barn – det gör det mycket lättare för den som vabbar att koppla bort jobbet och ägna sig åt det man behöver i stunden. Den känsla man förmedlar som chef betyder väldigt mycket, säger Peter Tai Christensen, Unionens likabehandlingsexpert.
Får man som chef inte ens med en min antyda att man ogillar att medarbetarna vabbar?
– Det ska mycket till för att en min eller ett tonfall i ett samtal ska räknas som ett missgynnande, men det är definitivt inte bra. Däremot vore det olagligt om chefen krävde att man infann sig på arbetsplatsen eller sa att man skulle få sämre löneutveckling om man vabbar.
Peter Tai Christensen anser att alla chefer bör känna till diskrimineringsförbuden, eftersom det minskar riskerna för att man ska göra fel och diskriminera eller missgynna någon av medarbetarna.
Diskrimineringsförbuden innebär i korthet att fyra grupper inte får diskrimineras av arbetsgivaren: arbetstagare, arbetssökande, praktikanter och inhyrd arbetskraft.
Chefen ska se till att medarbetarna får samma rättigheter och möjligheter
Inga underligheter, utom möjligtvis den fjärde punkten.
– Anställningsvillkor och löner är det uthyrande företagets ansvar. Men saker som händer på arbetsplatsen, det vill säga arbetsförhållandena, är det inhyrande företagets ansvar, säger Peter Tai Christensen.
Vid årsskiftet kom ett antal nyheter i diskrimineringslagen. Bland annat har arbetet med aktiva åtgärder mot diskriminering utökats, liksom kravet på dokumentation. Men det behöver inte betyda mer arbete för arbetsgivare och chefer än tidigare.
– Nej, arbetsåtgången ökar inte markant. Det här arbetet har seriösa arbetsgivare gjort redan tidigare. Man kan också tänka på att det ger positiva effekter i form av ökad trivsel, lönsamhet och innovationskraft i företaget.
Vad händer då om företaget trots allt inte sköter sig? När DO, diskrimineringsombudsmannen, ringer ska dokumentationen kunna visas upp. Ett litet företag med färre än tio anställda har inget krav på dokumentation, men måste kunna redogöra för vad som gjorts, annars väntar ett vitesföreläggande. Vitesbeloppen anpassas efter företagets storlek och omsättning, men det ska vara kännbart.
Om en medarbetare på en arbetsplats skulle diskrimineras kan den tilldömas en ersättning från arbetsgivaren.
1. Kraven på att aktivt motverka diskriminering och ge alla samma rättigheter och möjligheter har förstärkts. Tidigare gällde kraven bara kön, etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning. Nu ingår även könsöverskridande identitet eller uttryck, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Det gör att arbetet med aktiva åtgärder måste granskas utifrån fler perspektiv än tidigare.
2. Hur det arbetet ska gå till har också preciserats. Först ska man undersöka riskerna för diskriminering. Sedan ska man se vilka orsakerna är, för att kunna åtgärda problemet. Efteråt ska ärendet följas upp och utvärderas. Arbetet omfattar fem områden:
3. Kravet på en årlig lönekartläggning har återinförts.
4. Kravet på dokumentation skärps. Företag som har minst 25 anställda ska skriva en rapport om aktiva åtgärder man vidtagit och om lönekartläggningen. För företag med 10–24 anställda räcker det att dokumentera lönekartläggningen. Har man färre än 10 anställda krävs ingen skriftlig rapport.
5. På en punkt förtydligas lagen. Arbetsgivaren måste studera löneskillnader mellan arbetstagare som utför kvinnodominerat arbete och de som inte gör det men som får högre lön trots lägre krav i arbetet.
● Arbetet med aktiva åtgärder behöver inte vara ett eget spår. Arbetsförhållanden, rekrytering och lön är sådant många företag redan arbetar med – ta in de sju diskrimineringsgrunderna i det också. Då undviks dubbeljobb.
● Att arbeta systematiskt mot diskriminering ger positiva effekter som ökad trivsel, lönsamhet och innovationskraft.
● Som man frågar får man svar. Eftersom det inte finns krav på exakt vilken sorts information man ska ta fram ställs det stora krav på den som undersöker förhållandena på arbetsplatsen.
– Se exempelvis på arbetet mot sexuella trakasserier. Bara för att det finns noll anmälningar kan man inte dra slutsatsen att problemet inte existerar. Antagligen har man missat dem som har upplevt att de blivit sexuellt trakasserade, men som inte anmält. Det kan finnas en tystnadskultur på arbetsplatsen eller så kan man ha blivit trakasserad av en chef och inte vågat anmäla, säger Peter Tai Christensen, Unionens likabehandlingsexpert.
– Vill man veta om företaget är föräldravänligt räcker det inte att fråga facket vad de tror att folk tycker. Man måste fråga dem som är föräldrar.
● Om man tänker förebygga diskriminering bör någon utses att sköta det. Det är också viktigt att skilja på den som har ett övergripande ansvar och den som är operativt ansvarig.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
