Hoppa till huvudinnehåll
Digitalisering

"Övervakning av anställda ökar lavinartat"

Digital övervakning på jobbet blir allt vanligare. Tekniken är lättillgänglig och de anställda har oftast ingen aning om hur mycket chefen vet om vad de gör på jobbet.
David Österberg Publicerad
Med hjälp av datorprogram kan arbetsgivaren se var du är och vad du gör på din arbetstid. Illustration: Bo Lundberg

Efter morgonmötet rullar telefonnumren upp på Malins skärm. Sedan börjar hon ringa. Varje samtal registreras och när hon lagt på loggas samtalet som ”ej svar”, ”ingen order” eller ”order”. Ingen kan lämna telefonen för annat än toalettbesök eller för att hämta något och rasterna sker på fasta tider.

När Malin, som sitter i Unionens klubbstyrelse, ska låta sig intervjuas av Kollega måste hon be sin chef att registrera samtalet som facklig tid. Annars räknas tiden som att hon inte jobbat, vilket skulle påverka hennes lön.

Hon och hennes kollegor på callcentret är vana vid att arbetsgivaren håller koll på deras arbetsdagar. De jobbar med försäljning och kundtjänst i en bransch som länge haft en särställning när det gäller övervakning av sina anställda. Alla vet att deras samtal kan spelas in, att samtalen räknas och att lönen baseras på hur mycket de säljer för i månaden.

Men enligt Mattias Beijmo, digitaliseringsexpert, författare och föreläsare med över 20 års erfarenhet av området, ökar nu den digitala övervakningen av tjänstemän i alla branscher. De närmaste åren kommer den, spår Beijmo, ”att öka lavinartat”.

Till det finns i huvudsak två skäl: det ena är att tekniken har utvecklats och är lättillgänglig, det andra att arbetsgivarnas vilja till övervakning ökar när fler arbetar på distans.

Läs mer: Programmen som övervakar dig på jobbet

– Det handlar om programvara som kan titta på korrespondens, på hur medarbetare interagerar, hur de skriver en rapport, hur mycket de använder Facebook, vilka sidor de besöker på internet. All data sammanställs och med hjälp av programmen kan man se mönster i hur effektiv eller ineffektiv en individ är och om det finns saker att förbättra, säger han.

Det finns en bild av det moderna arbetslivet som lite friare – åtminstone för tjänstemännen. Att ha stämpelklocka betraktas som en förlegad rest av industrisamhället. Nu ska arbetstiderna vara fria och slutresultatet viktigare än var och när arbetet utförs. Cheferna ska coacha självständiga medarbetare.

– Det där är mest snack som chefer svänger sig med i ledarskapstidningar. Visst kan fria arbetstider gälla specialister med 120 000 i månaden, men för de flesta som jobbar stämmer det inte alls, säger Mattias Beijmo.

I alla IT-system finns möjligheter till viss form av övervakning av vad medarbetarna gör på företagets datorer och mobiler. En arbetsgivare kan enkelt kolla vilka hemsidor någon har besökt eller ta reda på vilka mejl som har skickats. Och alla som någon gång har varit i kontakt med jobbets tekniksupport vet att det går att fjärrstyra en dator.

Men det finns också program som är skapade specifikt för att ha koll på vad någon gör en arbetsdag. De marknadsförs som verktyg som underlättar chefens vardag när medarbetarna sitter utspridda. Programmen kan ge detaljerad statistik över hur aktiv en anställd är i olika program och tala om exakt hur lång tid en anställd lagt på varje arbetsuppgift när dagen är slut.

Läs mer: Olagligt att fota anställda med webbkamera

Även Microsoft 365, en tjänst som används av tusentals svenska företag, har en funktion som kallas produktivitetspoäng. Fram tills nyligen kunde programmet ge alla medarbetare poäng baserat på hur aktiva de var i de olika Officeprogrammen. Den som mejlade flitigt, deltog i många möten och delade många dokument med kollegorna fick höga poäng och betraktades som produktiv. Efter kritik har Microsoft ändrat i funktionen så att det nu bara går att räkna ut produktivitetspoäng för hela organisationen.

Det krävs datakunskap för att förstå på vilket sätt man är övervakad

De mest detaljerade programmen kan räkna tangenttryckningar, ta skärmbilder av medarbetarnas datorer och ta bilder av den anställda med hjälp av webbkameran. För frilansaren Mattias Nilsson har ett sådant program blivit en del av jobbvardagen. Han bor i Bretagne i Frankrike med sin sambo och arbetar med bland annat översättning, spökskrivning av texter och som forskningsassistent.

En del av uppdragen hittar han via plattformen Upwork. Ibland är ersättningen fast, ibland rörlig. När ersättningen är rörlig använder Mattias Nilsson plattformens app Time Tracker. Den delar in varje timme i sex tiominutersperioder. Appen tar sedan en skärmbild en gång per period och laddar upp den i användarens loggbok tillsammans med uppgifter om antalet musklick och tangenttryckningar under perioden.

– Det finns också en funktion som tar en bild på användaren med datorns webbkamera och laddar upp den tillsammans med skärmdumpen. Den funktionen kan man stänga av och personligen har jag använt den en gång och då under en kortare tid.

När arbetsveckan är slut kan Mattias Nilsson kontrollera sin loggbok. Det går att ta bort skärmdumpar, men då får han inte betalt för den perioden.

Går det att mäta arbete på ett så mekaniskt sätt? Arbete är ju mer än tangenttryckningar och musklick?
– Det går alldeles utmärkt. När jag jobbar aktivt med ett projekt har jag appen på, oavsett om jag skriver något, läser ett dokument eller samtalar med någon på Skype.

Däremot mäter ju inte trackern kvaliteten i arbetet.

Mattias Nilsson tycker inte att det är stressande att arbeta under övervakning. Han ser appen som ett verktyg för att hålla koll på hur många timmar han har arbetat. Dessutom har Upwork en försäkring som garanterar frilansaren betalning om uppdragsgivaren vägrar att betala – förutsatt att appen har använts.

Läs mer: TCO vill se skärpt lagstiftning

– Men det finns säkert många uppdragstagare som hatar den, framför allt i de fall när uppdragsgivaren kräver att den ska få ta en bild på personen i fråga. Det finns också skräckexempel där uppdragstagaren har blivit ifrågasatt på grund av att ”activity level” har varit låg under vissa perioder med få tangent- och mustryck.

Mattias Nilsson är högst medveten om hur hans uppdragsgivare övervakar hans arbete. Men att arbetsgivare i Sverige kan ha likadan koll på vad deras anställda gör är inte känt av de flesta, enligt Mattias Beijmo.

– Absolut inte. Det krävs datakunskap för att förstå på vilket sätt man är övervakad. De anställda som får veta att deras data behandlas förstår inte vad det betyder.

– Transparens är ju värdelöst om man inte förstår innebörden. Det är som när man godkänner Facebooks användaravtal, utan att egentligen ha förstått vad det innehåller. Och kunskapen om det här brister även hos fackförbunden. De måste rekrytera personer som faktiskt förstår hur tekniken kan användas. Man kan hantera problemet juridiskt, men först måste man förstå tekniken.

Hur vanligt är det att övervakning får konkreta följder för en anställd?
– Väldigt vanligt. Jag har många uppgiftslämnare som bekräftar att anställda inte har befordrats, har blivit av med jobb eller inte fått sin provanställning förlängd för att arbetsgivaren har övervakat dem.

Ytterligare en aspekt av övervakningen är att systemen samlar in data som kan användas för att träna artificiell intelligens, AI, att så småningom ta över anställdas jobb. Redan i dag används till exempel inspelningar av kundtjänstsamtal för att träna robotar att kunna svara i telefon.

– Om AI lär sig hur man bemöter en kund behöver vi snart inte ha människor i kundtjänster. Det är den aspekt av övervakning som vi pratar minst om, men som kanske är huvudsyftet, säger Mattias Beijmo.

Malin heter egentligen något annat.

Foto på Mattias Beijmo: Lisa Mattisson

 

Anställda övervakas med webbkamera och GPS

Det är svårt att veta exakt hur omfattande den digitala övervakningen är i dag. Men än så länge verkar webbkameror och GPS:er vara vanligast, enligt Unionens ombudsmän.

Kollega har bett ombudsmän från Unionens 19 regioner om exempel på digital övervakning som lett till förhandlingar. Ett av de vanligaste rör utredningar av vad anställda har gjort i IT-systemen. Rapporterna används vid misstanke om att anställda bedriver konkurrerande verksamhet med hjälp av information som samlats in under anställningen.

Rapporterna visar till exempel vem den anställda har mejlat med och vad det står i mejlen, vilka telefonsamtal som har ringts, vilka uttag som har gjorts i företagets databas och liknande.

Det verkar också vara vanligt med ärenden som rör kameraövervakning av arbetsplatser och GPS:er i firmabilar.

– En GPS ska förhandlas enligt mbl, medbestämmandelagen. Då får man titta på vad syftet med övervakningen är, vem som får tillgång till informationen och hur den används. Ibland kan det finnas skäl som trumfar den enskildes rätt till integritet. Men jag tror också att det finns mycket övervakning som vi inte känner till, för att möjligheterna är så stora, säger Daniel Alenius, regional ombudsman i Mälardalen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Digitalisering

Jonglör eller spöke – vem är du på jobbet?

Är du osynlig som ett spöke i den interna chatten och har kameran av på möten? Eller gör du hjärtan till kollegorna medan du jonglerar barn med kamera på? Vi listar fem vanliga personlighetstyper på det hybrida kontoret.
Elisabeth Brising Publicerad 18 december 2024, kl 06:04
En person utklädd till spöke står vid en dator.
Känner du dig som ett osynligt spöke på det hybrida jobbet? Eller kanske som en jonglerande bläckfisk med jour 24/7? Det digitala landskapet har även kristalliserat ut konservativa "det-var-bättre-förr-are", spralliga rookies och flexibla karriärister. Foto: Shutterstock

 Jonglören: ”Skynda, skynda – nu är det bråttom”

Dagen börjar med ett högaffektivt skrik mot vinterkläder. På något sätt kommer barnen i tid till sina institutioner. Hemma hos jonglören plingar jobbmejlen parallellt med förskolans notiser om löss och magsjuka. Jonglören tar ett djupt mindfulness-andetag och försöker jobba ikapp förra veckans vabb. 

Den här gruppen får mest gjort hemma, tycker de själva. En slipper restid, kan spara in på hunddagis och hämta telningarna nästan i tid. Distansmöjlighet och flex är ett krav på den moderna arbetsgivaren. Telefonmöten hålls med avbrott för hostattacker och begäran om ”Mer skärmtid!”. 

Jonglören dyker visserligen in på kontoret ibland, men mest för att dela varmt kaffe och överlevnadstips med andra småbarnsföräldrar. 

Spöket: ”Ingen ser vad jag gör”

Träffas är väl rätt onödigt sedan internet uppfanns, tycker Spöket. Därefter var pandemin det bästa som hänt i arbetslivet. Äntligen blev det okej att jobba hemma utan jobbig interaktion med en komplex jobbfamilj man fick på köpet med lönen. 

Bu! Likt en osalig ande kommer Spöket ibland in på kontoret vid fullmåne, eller gör en blek tumme upp i chatten för att visa att hen lever på andra sidan. 

Men meningslöst småprat, sega möten och prat om privatliv borde förbjudas på arbetstid, tycker Spöket. Hen vill bara få jobba på - i fred. Dessutom är Spöket en osynlig stjärna. Jobbet blir bra gjort, även om inget vet riktigt hur eller av vem. 

Förändringsmotståndaren: ”Allt var bättre förr”

När Förändringsmotståndaren började sin karriär fanns det knappt datorer. Alla hade ett eget rum och var på kontoret jämt – sjuka eller ej. Man skrev ut sina papper i ordentliga högar. Det togs riktig fika, två gånger per dag, och var sak i tur och ordning. 

F-motståndaren sitter ofta (ensam) på ett lugn, en kunskap och en erfarenhet som inte alltid tas till vara på kontoret. 

Nuförtiden är visst alla hemma jämt - utom Förändringsmotståndaren. På kontoret måste man i och för sig gå runt som på högstadiet med sina tillhörigheter i ett litet skåp. Ingen har tid för kaffe och kaka, i stället stressar de runt och undrar varför de är så trötta.  

Rookien: ”Tänk om jag är en bluff?”

Jobba på plats eller hemma? Allt funkar! "Det känns som jag jobbar hårdast här". Tänker rookien. Och det är ofta den yngsta, nyanställda och konsultens lott. Rookien måste bevisa sig och göra grovjobbet som andra skyr. Morgon, sen kväll, helg och natt. Allt är okej så länge rookien känner att hen utvecklas och går framåt och det kommer lite uppmuntran  och beröm. AW – underbart! 

Rookien vill komma in i gänget, synas och klättra. Hen kan verka självsäker men inunder bultar ett känsligt hjärta. Var snäll mot rookien och hen kommer leverera tillbaka. Kritisera inte för hårt - rookiens värsta mardröm är att bli avslöjad som okunnig. 

Karriäristen: ”Gör det bäst själv

Vi måste få folk tillbaka till kontoret efter pandemin, säger Karriäristen (som ofta är chef). Möten (som hen ofta ska leda) funkar trots allt bäst på plats. 

Men samtidigt gillar Karriäristen själv friheten i att vara flexibel de dagar det passar en padeltid, nätverkande lunch eller dotterns konsert.

Karriäristen skulle aldrig få för sig att sjukskriva sig eller vabba. Numer kan ju alla kontorister jobba lite närsomhelst, varsomhelst och det är inget problem, i alla fall inte för Karriäristen själv som gärna tar mötena från Mallorca på julafton. 

Men det vore nog bra om medarbetarna själva var lite mer på plats. 

Rapporten Arbetspusslet

De fem karriärtyperna är hämtade från ISS enkät och rapport  Arbetspusslet som listar fem moderna ”medarbetarpersonas”. De ska enligt rapporten tas med ”en nypa salt”. 

Digitalisering

Experten: Emotionell AI fungerar inte

Startup-företag säljer AI som påstås kunna läsa dina känslor. Men tekniken fungerar inte, enligt AI-forskaren Andrew McStay. Han får medhåll från människorättsaktivister och politiker.
Noa Söderberg Publicerad 5 december 2024, kl 06:03
Till vänster en kvinna som får sitt ansikte skannat. Till höger AI-experten Andrew McStay.
Teknikföretag marknadsför emotionell AI som kan tolka känslor, men enligt forskare är det långt ifrån verkligheten. ”Det fungerar inte särskilt bra”, menar experten Andrew McStay (bilden). Foto: Colourbox/Ben Bland.

Artikeln sammanfattad:


Startup-företag marknadsför AI som kan läsa av känslor, men forskare och aktivister är skeptiska till teknikens effektivitet.

Emotionell AI används redan i många branscher, men kritiker menar att tekniken bygger på felaktiga antaganden och generaliseringar.

Förespråkare hävdar att tekniken fungerar, men erkänner att det finns kulturella och individuella variationer i känslouttryck.

Den här sammanfattningen är gjord med hjälp av AI-verktyg och har granskats av Kollegas webbredaktör. Kollegas AI-policy hittar du här.

Datorer som läser av människors känslor kan låta som science fiction. Men som Kollega tidigare har rapporterat används sådana AI-program redan i en lång rad branscher – och har testats i de ljudisolerade kontorsbås som finns i många öppna kontorslandskap.

Så hur går det till? Först och främst behöver man låta en dator filma ens ansikte, eller mäta saker som puls, röstläge och svettningar. Andrew McStay, chef över forskningscentret Emotional AI Lab vid walesiska Bangor University, berättar vad som händer sedan.

– De flesta program lägger samman utåtriktade beteenden i ett kluster. Ansiktsuttryck, till exempel. Ett raster läggs över en människas ansikte, och på så vis mäts områden runt hakan, ögonen, munnen, näsan och andra muskler i ansiktet. 

– Då kan man mäta ansiktsuttryck, och idén är att om man kan mäta ansiktsuttryck så kan man anta vad personen känner.

Datorns kamera fångar alltså mikroskopiska förändringar i ens minspel. De kopplas sedan till 5-10 olika känslokategorier: glädje, sorg, ilska, förvåning, med flera. 

Fungerar inte särskilt bra

Andrew McStay är skeptisk till teknikens två utgångspunkter – att människors inre känsloliv kan delas in i ett fåtal kategorier, och att känslor kan avläsas genom att snabbt titta i ansiktet. Han har fått samma fråga många gånger: fungerar det verkligen?

– Gällande de flesta sådana här system och teknologier, som utvecklas av startupföretag och marknadsförs i dag, så är det breda svaret: nej, de fungerar inte särskilt bra.

Han fortsätter:

– Den övergripande idén med de här teknikerna är att om man förstår utåtriktat beteende så förstår man någonting om vad som pågår inuti en person. Ofta är det ett problematiskt antagande.

AI-programmen har byggts genom att dela in en stor mängd filmade ansikten i de känslokategorier som nämns ovan. De kategoriserade videorna har sedan använts som träningsdata till algoritmer, i en process som kallas maskininlärning (se faktaruta). Därför kan känsloavläsningen nu ske automatiskt, utan att människor är inblandade.

Emotionell AI får kritik av forskare

McStay är inte ensam i sin kritik. I förarbetena till EU:s nya AI-lag (se faktaruta) konstateras att det finns en ”allvarlig oro över den vetenskapliga grunden” för emotionell AI. Människorättsorganisationerna Access Now och European Digital Rights, dataskyddsmyndigheter i bland annat Storbritannien och profilerade psykologer har uttryckt samma sak.

Men forskarna är inte eniga. Många företag som sysslar med emotionell AI ser sig som arvtagare till Paul Ekman – en amerikansk psykolog som forskat om just mikroskopiska förändringar i ansiktsuttryck och hur de hänger ihop med våra känslor. 

En av de som hänvisar till Ekman är Graham Page. Han är chef över den största avdelningen på Affectiva, ett företag som enligt egen utsago uppfann produktkategorin emotionell AI. I dag ingår de i den svenska Smart Eye-koncernen.

– Vi upprepar i princip de saker som Ekman och andra har upptäckt, säger han när Kollega ringer upp.

Skamsen eller glad - hur kan AI veta skillnaden?

De som uttryckt kritik mot tekniken menar bland annat att människors känslouttryck varierar mellan kulturer, grupper och enskilda individer, och att de breda generaliseringar som krävs därför inte kan göras. Graham Page säger att han delvis håller med.

– Det stämmer, så till vida att man till exempel kan le för att man skäms. Eller rynka på näsan för att det kliar, snarare än att man känner sig äcklad. Men de generella dragen stämmer fortfarande.

Det händer att vi förenklar saker i marknadsföringssyfte.

Han säger att den träningsdata som Affectiva byggt sin AI på – över 17 miljoner ansiktsvideor – har hämtats från så många länder som möjligt för att minska risken för fördomsfulla algoritmer. Han säger också att en människa nästan alltid är inblandad när resultaten från Affectivas emotionella AI samlas in och analyseras.

Men trots det kan ert system läsa av mitt leende, dra slutsatsen att jag är glad och skriva ut det på en skärm. Jag testade det själv hos Smart Eye. Finns det inte risker med det?

– Jag tror att du har fått se en liten del av alla mätpunkter, säger Graham Page och fortsätter:

– Det händer att vi förenklar saker i marknadsföringssyfte. Men när vi lär upp de som ska använda produkterna är vi tydliga med hur det fungerar, så att de kan förstå på djupet. Oftast betyder ett leende glädje, men inte alltid. Vi erkänner det.

Men de som är skeptiska till att man alls kan generalisera och läsa av känslor på det här sättet, de har fel?

– Ja.

Intervjun går mot sitt slut. Graham Page säger att den blev ungefär som han förväntade sig. Han tycker att diskussionen om vetenskapligheten i emotionell AI ibland ”fastnar i teorin”.

– Menar de på allvar att man inte kan utläsa någon information om hur en människa mår genom att titta i personens ansikte? Självklart kan man det.

Det här är del tre i Kollegas serie om emotionell AI. Del ett hittar du här och del två kan du läsa här

Affectivas träningsdata

Affectivas algoritm för känsloavläsning har tränats på över 17 miljoner ansiktsvideor från mer än 90 länder, enligt egna uppgifter.

Företaget uppger att videorna har samlats in genom marknadsundersökningar och konsumentpaneler, och att alla personer som har studerats har godkänt det.

Maskininlärning

Ett av de statistiska grundverktygen inom AI. Går ut på att skapa algoritmer som läser av en stor mängd tidigare data och därigenom kan skapa generaliseringar om nya data.

På så vis kan ett datorprogram ”lära sig” hur en uppgift förmodligen ska utföras, baserat på tidigare erfarenhet.

För att det ska fungera behövs stora mängder data om uppgiften som ska utföras, rätt kategorisering av informationen och omfattande processorkraft.

EU:s nya AI-lag

EU:s övergripande lagpaket om AI är världens första i sitt slag. Det reglerar AI-verktyg utifrån risknivå – ju högre risk, desto större ansvar för den som skapar och använder verktyget. Det som anses allra mest riskfyll blir helt förbjudet. Hit hör bland annat emotionell AI som riktas mot anställda, men även mot skolelever. 

Lagen trädde i kraft i augusti 2024, men reglerna börjar gälla med olika fördröjning. Först ut är förbuden, som börjar gälla från februari 2025.