Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Vem älskar EU-direktiven?

Hur mycket ska EU lägga sig i svensk arbetsmarknad? De nya direktiven innebär inte mer rättvisa för löntagarna utan endast mer byråkrati för arbetsgivaren, skriver Johan Lif.
Publicerad 10 oktober 2023, kl 06:00
EU flaggor som vajjar. Till höger i bild Johan Lif.
Syftet är gott men att EU går in och ska bestämma sådant som arbetsmarknadens parter vet mer om på svensk arbetsmarknad är skevt, skriver Johan Lif. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I fjol ändrades lagen om anställningsskydd. Nej, jag talar inte om de förändringar som följer av parternas överenskommelse om trygghet och kompetensutveckling.

Jag talar om en annan ändring, som flög under de flestas radar. Såvida man inte råkar arbeta med personalfrågor. I så fall var den betydligt mer administrativt kännbar än de mer uppmärksammade ändringarna av regelverken kring uppsägning, hyvling och deltid.

I LAS 6 c § har införts en lång lista med 13 punkter över sådant en arbetsgivare nu, under skadeståndsansvar, måste informera om vid en nyanställning. Om något förändras under anställningens gång ska det också enligt lag informeras om detta, inom en månad. Annars kan det även då bli fråga om skadestånd.

Det handlar om sådant som arbetsgivarens adress, att sociala avgifter betalas till staten, vilka utbildningar arbetsgivaren tillhandahåller, och så vidare.

Direktivet reglerar i detalj vilka frågor som ska ställas vid en anställningsintervju

Varför detta? Har det varit ett stort problem på svensk arbetsmarknad att den som blir anställd inte fått information om lön och semesterns längd? Nej. Lagändringen är ett resultat av en samvetsgrann implementering av EU:s arbetsvillkorsdirektiv, och har inneburit ett stort merarbete för många företag. Rutiner har tagits fram och system byggs ut och konsultarvoden har fakturerats för att säkerställa att information ges på rätt sätt och under lagliga former.

Men till vilken nytta? Vem i Sverige har efterfrågat dessa regler? Innebär de nya bestämmelserna något annat än en övernitisk administrativ pålaga i syfte att laga något som i Sverige aldrig varit trasigt?

Arbetsvillkorsdirektivet är nu svensk lag. Ett annat direktiv vars implementering nu utreds är det så kallade lönetransparensdirektivet. Syftet med detta direktiv är att minska de osakliga löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Och det tycker de flesta vore bra. Problemet är bara att direktivet endast föreskriver ytterligare en rad administrativa skyldigheter för arbetsgivarna som knappast kommer att minska en enda faktisk löneskillnad.

Direktivet reglerar i detalj vilka frågor som ska ställas vid en anställningsintervju och vilka uppgifter om löner en arbetsgivare ska tillhandahålla. Mer byråkrati således.

EU:s klåfingrighet i arbetsmarknadsfrågor blir alltmer kännbar

Ytterligare ett direktiv som fortfarande är under behandling på EU-nivå är plattformsdirektivet. Återigen är syftet gott: förbättrade villkor i den så kallade gigbranschen. Men den metod som föreslås för att åstadkomma detta innebär en underlig särreglering just för gigarbetare. För dessa ska en annan metod än på arbetsmarknaden i övrigt användas för att avgöra vem som är anställd och vem som är självständig uppdragstagare. Ett helt snurrigt tillvägagångssätt som öppnar för ett oklart rättsläge.

EU:s klåfingrighet i arbetsmarknadsfrågor blir alltmer kännbar. Arbetsmarknadens parter lyckades efter idogt arbete begränsa skadeverkningarna av direktivet om minimilöner. Kan fack och arbetsgivare hitta ett sätt att ersätta även dessa byråkratiska regler med något bättre anpassat utifrån svenska förhållanden och svensk företagskultur? Vore det möjligt så vore det bra. För – i ärlighetens namn – vem älskar egentligen de nya EU-direktiven?

/Johan Lif, arbetsrättsspecialist

Debatt

Debatt: Förbättra inomhusmiljön på jobbet

Vi tillbringar stor del av vår arbetsdag inomhus. Då är det oroande att få är nöjda med miljön på kontoret, skriver Andreas Wallin och Catarina Warfvinge.
Publicerad 28 november 2023, kl 06:00
Rör i taket, Catarina Warfvinge och Andreas Wallin
Ventilation är en av de saker som anställda stör sig mest på i kontorsmiljön, skriver Catarina Warfvinge och Andreas Wallin. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I dagens samhälle tillbringar vi mer tid inomhus än någonsin tidigare och arbetsplatser är inget undantag. Med tanke på detta är det djupt oroande att en nyligen genomförd undersökning av oss visar att endast en av tre personer är nöjd med inomhusmiljön på jobbet. 

Detta borde vara en väckarklocka för landets arbetsgivare då det är vetenskapligt bevisat att inomhusmiljön påverkar både vår produktivitet och vårt välbefinnande. 

Resultaten från undersökningen är anmärkningsvärda, men tyvärr inte särskilt förvånande. Vi genomför återkommande enkäter där anställda får uttrycka sina åsikter om inomhusklimatet på sin arbetsplats och vi får då ofta liknande svar.

Medarbetare som lyfter problem betraktas som gnälliga 

Allra mest oroväckande är att många arbetsgivare inte verkar ta hänsyn till den här typen av problem. 28 procent av de tillfrågade anser att arbetsgivaren i liten utsträckning bryr sig om inomhusklimatet. Medarbetare som lyfter problemen tenderar att betraktas som "känsliga" eller "gnälliga". 

Det är oacceptabelt. Som arbetsgivare är man skyldig att bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete och säkerställa en god inomhusmiljö för de anställda. Det gör man bland annat genom undersökningar, genom att uppdatera och justera sina system regelbundet och genom vara noga med service och underhåll. 

Ventilationen är ofta problemet

Enligt undersökningen är det oftast ventilationen som är problemet. Nästan hälften av de som upplever dålig inomhusmiljö på arbetsplatsen anger bristfällig eller otillräcklig ventilation som orsak. Det är ett konkret problem som ofta är enkelt att åtgärda. Ett tips till landets företagare är att ta del av fastighetsägarens OVK-protokoll för att på så sätt uppfylla sitt krav på kontroll enligt förskrift.

Det är nu dags att vi alla tar vårt ansvar för att förbättra inomhusmiljön på landets arbetsplatser. Det är en investering i hälsa och välmående som kommer att gynna både företag och personal på lång sikt. Tillsammans kan vi skapa en bättre arbetsmiljö för alla.

Catarina Warfvinge, universitetslektor på Lunds Tekniska Högskola, Andreas Wallin, energispecialist på GK Sverige.