Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Debatt: Vad vill tjänstemannarörelsen?
Den svenska socialförsäkringen ansågs länge vara bäst i världen. Försämringarna under de senaste åren har dock förändrat detta. Det skriver Joakim Palme, professor i statskunskap vid Uppsala universitet.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vad har hänt med den svenska modellen? Så kan man sammanfatta reaktionerna på den rapport om de svenska socialförsäkringarna i internationellt perspektiv som jag och mina kollegor Tommy Ferrarini, Kenneth Nelson och Ola Sjöberg överlämnade till socialförsäkringsutredningen i slutet på maj. Generositeten framstår i internationell jämförelse numera som högst medelmåttig vilket stämmer illa med vår självbild. Hur kunde det gå så?
Förklaringarna måste sökas på både medellång och kort sikt. På medellång sikt har de svenska ersättningsnivåerna halkat efter på grund av så kallade icke-beslut: Taket i sjukförsäkringen är prisindexerat och genom den gynnsamma reallöneutveckling vi haft de senaste årtiondena så har andelen som har inkomster över de förmånsgrundande taken ökat dramatiskt. Numera tjänar heltidsarbetande också med vanliga löner mer än taken. Utvecklingen på a-kasseområdet har varit ännu mer dramatisk. Där har det "högsta" beloppet redan från börjat varit lägre och heller inte varit automatiskt indexerat på samma sätt som för sjukpenningen. Det här är underlåtenhetssynder som alla regeringar sedan 1980-talet gjort sig skyldiga till.
På kort sikt har beslut av den sittande regeringen spätt på den nedåtgående trenden: Jobbskatteavdraget har i praktiken sänkt ersättningarna och flera sänkningar av ersättningsnivåerna har också införts, kanske framför allt för dem som varit sjuka eller arbetslösa länge. Här har det också gjorts skärpningar när det gäller varaktigheten i ersättningsperioderna. I arbetslöshetsförsäkringen har dessutom den högre ersättningen som tidigare fanns för de första 100 dagarna avskaffats och den takhöjning som 2006 gjordes i sjukpenningförsäkringen har rullats tillbaka.
När jag presenterade rapporten på ett SNS-seminarium framhöll generaldirektören för Inspektionen för socialförsäkringen, Per Molander, att socialförsäkringsfrågorna är av sådan dignitet att det inte bara handlar om rena försäkringsfrågor. Han hävdade, helt riktigt, att det sätt som vi organiserar socialförsäkringarna på har bäring mot vår tids stora frågor; såväl den ökande ojämlikheten mellan medborgarna som maktbalansen mellan de stora intressegrupperna och ytterst tilliten i samhället.
Vi får dock inte tappa bort försäkringsfrågorna i det här sammanhanget. Om de svenska socialförsäkringarna skall bidra till att främja de värden som vi gärna vill förknippa med den svenska modellen, som jämlikhet och effektivitet, då menar jag att det krävs reformer som tar försäkringsmässigheten på allvar. Och visst finns det chans att göra bra reformer nu när de svenska socialförsäkringarna ändå är under utredning.
En av pensionsreformens arkitekter lär ha hävdat att den reformen är så stabil att man inte behöver göra om systemet förrän nästa istid inträffar (och med den globala uppvärmningen lär det dröja länge). Jag tycker att vi kan ha mer blygsamma ambitioner med sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, men om vi "gör rätt" nu så slipper vi "göra om" detta århundrade.
Finns det politiska modet till århundradets reform av den sociala tryggheten för dem som befinner sig i arbetsför ålder? Om man lyssnar till vad socialförsäkringsminister Ulf Kristersson säger om vad han ser som önskvärt så inger det förhoppningar. För vem har mer passionerat predikat inkomstbortfallsprincipens lov?
Men om man menar allvar med principerna så visar jämförelserna av den svenska utvecklingen över tid med hur det ser ut i andra länder, att tiden är verkligt mogen att göra förändringar. En god början vore att dramatiskt höja taken i sjukpenningförsäkringen. Det vore mer effektivt än det dubbelkommando som gäller med dagens stora betydelse för avtalade och individuella privata försäkringar.
"Takfrågan" är än mer akut när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Men här inställer sig fler frågor som behöver få ordentliga svar. Vad tillför fackföreningarna genom att vara administratörer av systemen? Tjänstemannafacken har en kritisk position. Här finns trender som borde stärka egenintresset för en allmän sjukförsäkring värd namnet. Ökningen av den psykiska ohälsan och varaktig ohälsa bland just tjänstemännen är fenomen som vi redan kunde observera på 1990-talet.
Låt oss dock inte snäva in diskussionen kring socialförsäkringarna till att handla om hur vi ekonomiskt skall kompensera dem som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Lär i stället av de framgångar som kan nås via rehabilitering och aktiva åtgärder med utbildningsinnehåll så att trygghetssystemen kan tjäna som en investering i framtiden!
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Debatt: Chefer måste våga möta konflikter
En välfungerande arbetsplats kan använda konflikter som en möjlighet för utveckling. Men många chefer är för passiva, vilket förvärrar problemen, skriver Tamara Maskovic Wängborg.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
När vi på Medlingscentrum frågade chefer kring hur de uppfattar konflikter på jobbet svarade 80 procent att konflikter på arbetsplatsen påverkar både dem själva och verksamhetens resultat negativt.
Konflikter är inte något som bara ska undvikas – de kan bli en drivkraft för förändring och förbättring, om de hanteras rätt. Att skapa en kultur där konflikter ses som en naturlig del av arbetslivet och där chefer har rätt verktyg och för att agera tidigt, är nyckeln till framgång.
Passiva chefer skapar en känsla av otrygghet
Forskning visar att passivt ledarskap ofta leder till kränkningar och mobbning på arbetsplatsen. Enligt Arbetsmiljöverket upplever många medarbetare att passiva chefer skapar en känsla av otrygghet och förvärrar konflikter. Chefer som agerar tidigt i en konfliktsituation minskar stress och förbättrar arbetsmiljön, vilket i sin tur påverkar verksamhetens resultat positivt.
Forskaren Matthew Lieberman från UCLA har visat att hjärnan reagerar på sociala hot, som konflikter, på samma sätt som den gör på fysiska hot. Detta gör konflikthantering till en central del av arbetsmiljöns psykiska hälsa.
Konflikter som inte hanteras i tid kan eskalera och leda till sämre produktivitet, högre sjukfrånvaro och till och med att medarbetare slutar. Det finns en tydlig koppling mellan chefernas förmåga att hantera konflikter och verksamhetens framgång.
Vi skulle aldrig acceptera dåliga verktyg för att genomföra en budgetprocess. Varför gör vi det när det gäller konflikthantering, som påverkar arbetsmiljön och resultaten så mycket?
Hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering
En annan viktig lärdom är att nästan hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering. Att skapa tydliga rutiner och processer är ett enkelt och effektivt sätt att ge både chefer och medarbetare en känsla av trygghet och struktur när konflikter uppstår. När rutinerna saknas, ökar risken för långdragna och destruktiva konflikter som påverkar hela organisationen.
Företagsledningar har en stor möjlighet att göra skillnad.
Att hantera konflikter aktivt och i tid är en central del av ett framgångsrikt ledarskap. Med rätt verktyg och stöd kan svenska chefer vända konflikter till något konstruktivt som stärker både arbetsmiljön och resultaten. Det är hög tid att chefer får det stöd och den utbildning de behöver för att kunna hantera konflikter med trygghet och effektivitet. Konfliktmodiga ledare kommer inte bara öka din lönsamhet, utan också bidra till ett starkare team.
/Tamara Maskovic Wängborg, specialist på konflikthantering på Medlingscentrum
Debatt: Åldersdiskriminering krossar erfarna arbetssökare
När äldre personer tvingas byta jobb möter de ett system som är riggat mot dem. Ålder ses som en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång, skriver Palle Gustafsson.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Sverige står inför en osynlig kris: ålderismen. Tusentals kompetenta och erfarna svenskar över 40 år, står utan arbete och möter en arbetsmarknad som bortser från deras erfarenhet. Ålderism, som innebär att diskriminera människor baserat på deras ålder, är ett allvarligt och växande problem.
I september 2024 var 191 969 personer över 40 år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Än mer oroande är att 58 procent av dem hade varit utan arbete i över ett år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Och många av dem som passerat ett år i arbetslöshet, fortsätter att kämpa även andra året. Detta är inte en slump, utan ett tydligt tecken på en arbetsmarknad som systematiskt bortser från erfarna arbetssökandes värde.
Varför händer detta? Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare och rekryteringsbyråer, utan också för att vårt system tillåter det. Arbetsförmedlingen, vars uppgift är att hjälpa arbetssökande tillbaka in på arbetsmarknaden, behandlar ofta de över 40 som om de skulle klara sig själva. I stället för att ge stöd förväntas dessa personer, med åratal av yrkeserfarenhet och utbildning, vara nära arbetsmarknaden och därför inte i behov av hjälp. Det är en farlig och felaktig föreställning. Många av dessa människor är inte bara långt från arbetsmarknaden – de trycks längre bort för varje dag de ignoreras.
Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare
Rekryteringsbyråer förstärker också problemet. I en arbetsmarknad där efterfrågan på arbetskraft är hög, blir de överdrivet selektiva och väljer oftast riskfria, yngre kandidater som de kan sälja in till arbetsgivare. Ålder anses vara en risk, trots att erfarenhet borde ses som en tillgång.
För det första måste Arbetsförmedlingen ta sitt ansvar och erbjuda aktivt stöd till alla arbetssökande, oavsett ålder. Den mentala och fysiska påverkan av långvarig arbetslöshet är väl dokumenterad, och att ignorera äldre arbetssökande är både inhumant och ineffektivt.
När äldre arbetstagare tvingas byta jobb möter de ett system riggat emot dem. Principen “sist in, först ut” slår hårt mot de som vill byta arbete, vilket förvärrar ålderismen då de sitter kvar.
Ålder anses vara en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång
Slutligen behöver vi omfamna den teknologiska utvecklingen. Genom att använda AI och big data kan Arbetsförmedlingen skapa bättre matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Att matcha rätt kompetens med rätt arbetsgivare är möjligt, men det kräver ett system som tar hänsyn till alla arbetssökande – inte bara de som är yngre under 40 år.
Så varför tillåter vi att ålderism frodas i Sverige år efter år? Det är dags att stå upp för våra erfarna medborgare och se till att alla, oavsett ålder, får samma möjlighet att bidra till vårt samhälle. Att låta ålderism fortsätta skadar både individer och ekonomin – och det är en kostnad vi inte har råd att betala.
Palle Gustafsson, Initiativtagare till nätverket AddAge
