Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Tillit är ditt bästa och sköraste kapital

Förtroende tar tid att bygga upp men kan raseras på en sekund. Hur du hanterar motgångar är avgörande för hur du som arbetsgivare eller medarbetare uppfattas, skriver Antoni Lacinai.
Publicerad
handskakning
Att känna tillit och förtroende är starkt men också bräckligt, skriver Antoni Lacinai. Foto:Shutterstock/Kristian Pohl
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Just nu kan vi läsa att partier tappar i förtroende bland sina väljare som i stället lägger sina sympatier någon annanstans. Förtroende, eller den vackra palindromen ”tillit” är det bästa kapital du kan ha. 

Studier visar att en organisation med hög tillit har högre produktivitet, innovationsförmåga och lojalitet än en som har låg. Där får man mer misstänksamhet och stress. Folk flyr. 

Förtroende är också det sköraste kapital du har. Det är som ett bankkonto. Du fyller på med insättningar på kontot över tid, men sedan gör du något som inte uppskattas. Då plockas det från kontot. Gör du något riktigt dumt försvinner hela förtroendekapitalet på en gång och du är värd noll.

Gör du något dumt försvinner hela förtroendekapitalet

Så vad kan du göra för att öka och bibehålla ett högt förtroende? Så här brukar jag tänka: 

  1. Var tydlig. Människor vill förstå vad du säger och står för. Ju mer ludd desto större osäkerhet om vem du är. Det bygger inte förtroende. 
  2. Var förutsägbar. Dina kunder, partner eller medarbetare vill veta var de har dig. Om du byter fot när det gäller vem du är och dina värderingar så fort det blåser, skapar du osäkerhet och det gynnar inte förtroendet för dig. 
  3. Håll vad du lovar. Om du säger en sak och gör en annan skapar det obehag. Folk blir helt enkelt besvikna. Skaka inte hand med någon och lova något du sedan inte står för. Då ryker tilliten direkt.
  4. Visa empati. Om människor ser att du bryr dig – på riktigt – så är de mer benägna att lita på dig. Folk vill känna sig respekterade, sedda och lyssnade på. Annars försvinner tilliten. 
  5. Var modig. Måla upp visioner och stora mål. Låt människor se vad du ser, höra vad du hör och känna vad du känner. Bjud in dem att bidra till samma mål. Om de gör det så har de förtroende för dig. Låt sedan varje beslut gå igenom ett filter: Kommer detta att leda oss mot vår vision och mål, med våra värderingar intakta? Då blir du förutsägbar vilket var punkt nummer två på denna lista. 

Vissa verksamheter lyckas på något sätt att klara sig hyfsat helskinnade ur skandaler medan andra sänks direkt. När livsmedelskedjan byter datummärkning på köttet och blir påkommen, stormar det en liten stund men sedan köper folk sin mat där ändå. 

Folk vill känna sig respekterade, sedda och lyssnade på

När kycklingfabrikerna slaktar kycklingar på ett inhumant sätt, får vd:n gå medan styrelsen sitter säkert. När kunderna får veta att deras bank tvättar pengar, byter nästan ingen bank ändå – det är för jobbigt. Och när rederiets fartyg går på grund tre gånger på samma färd och läcker ut olja över stora delar av Blekingekusten (och samtidigt gör Facebookreklam om att man ska åka med dem) då blir tilliten väldigt låg. Du har säkert egna exempel. 

Ibland blir det fel och då kommer folk att göra ett uttag från ditt förtroendekapital. Hur du hanterar det på kort och lång sikt är avgörande för din framgång och hur hållbar den här. 

/Antoni Lacinai, kommunikations- och motivationsexpert.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: A-kassans regler skadar kulturen

Det måste gå att bedriva hobbyverksamhet i mindre skala utan att kastas ut från alla trygghetssystem.
Alexander Forselius Publicerad 9 juni 2026, kl 09:15
Svårt för personer med hobby att få a-kassa
A-kassans regler kring att ha hobbyprojekt som genererar pengar behöver ses över, skriver Alexander Forselius. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

För exakt tio år sedan hade jag a-kassa efter att jag förlorat min anställning vid ett it-bolag. Vid sidan av producerade jag så kallad “yoga-musik” och hade precis fått in låtarna på en större spellista på Spotify.

Intäkterna för ett år var under normen som räknades som hobbyverksamhet. Jag började plugga och året därpå ansåg Skatteverket att jag tjänade så mycket på min musik att jag skulle registrera en firma. Detta triggade en kaskad av oönskade konsekvenser. 

Alexander Forselius

Jag slängdes ut från Arbetsförmedlingen, blev av med min SIUS-konsulent (en specialicerad arbetsförmedlare som hjälper arbetssökande med funktionsnedsättning reds. anm.) efter att jag blev färdig med utbildningen 2018. För att överleva lyfte jag även in konsultuppdrag i min firma jag hade fått genom musikverksamheten och gav även ut egna böcker. 

Sedan kom pandemin och vände upp och ned på världen, dock till min fördel då påbuden om distansarbete bidrog till att jag kunde hitta uppdrag i Stockholm som jag kunde sköta hemifrån. 

Det har alltid varit mina egna projekt som lett till jobb

Men när det gick dåligt sommaren 2021 försökte jag söka a-kassa igen. Men inte ens de tillfälliga pandemireglerna rådde på deras kalla inställning.

I hemkarantän såg jag en annons för restplatser på en utbildning i Malmö som jag tack vare restriktionerna kunde gå på distans . Den utbildningen ledde till praktik på ett musikföretag, och jag var kvar där ända fram tills mars 2026, då jag blev övertalig vid en omorganisation.

Då, exakt tio år senare, sökte jag a-kassa igen, och ärendet drar ut på tiden. För att jag har så många järn i elden, som musiker, författare, medverkar i Miljöpartiet och förtroendevald till Unionen samt har egna hobbyprojekt med bland annat en app för “digitala bad”. 

Detta innebar att jag på heder och samvete i ansökan fick rada upp precis allt jag gör och tänker göra för den stora “herren” till a-kassa, som sedan skall bedöma om jag är berättigad ersättning.

Det måste införas ett undantag kring reglerna för företagare

Och det drar ut på tiden. Jag fick under tiden gå till socialkontoret och söka försörjningsstöd, vilket innebar att jag drog in ytterligare en aktör, kommunens socialtjänst och Arbetsmarknadsenhet i hela härvan. 

Det var som att teleporteras tillbaka 28 år bakåt i tiden och skriva ut tonvis med papper på kontoutdrag, hyror och ansökningar, bara för att sedan få avslag. 

Roten till allt elände är just de musikintäkter jag fått från yogamusiken jag producerade. Det som gjorde att jag var tvungen att registrera enskild firma på Skatteverkets begäran, något som sedan gör att jag blev utkastad från samtliga trygghetssystem.

Samtidigt har det alltid varit mina egna projekt, som musik och sidoprojekt, som lett till jobb. Men det var sedan svårt att konkurrera och hålla sig kvar på listorna mot AI, produktionsbolag och andra konkurrenter som hade bättre utrustning.

Stimpengar kan komma flera år efteråt när man minst anar det

Systemets utforming som det är i dag har försatt mig i en mycket prekär sits med diaboliska ekonomiska följder, på grund av en kombination av beskattningsregler, a-kassans regler och andra ålderdomliga regelverk från 1990-talet som inte fungerar med 2020-talets arbetssätt.

Det måste införas ett undantag kring reglerna för företagare så att det går att fortsätta bedriva kulturverksamhet i mindre skala. Även om man lagt ned ett företag på grund av bristande lönsamhet, även om man klassas som företagare, då kulturintäkter är mer som ett lotteri och inte en direkt ersättning för antal timmar jobb.

Man borde  ha möjlighet att fortsätta öva sin passion som hobby. Dagens regler innebär i princip att man måste ta bort alla sociala medier och hemsidor som är kopplade till en firma. Ingenting som varit del i det företag som man lagt ned, får säljas eller marknadsföras.

Men inom kulturen är det svårt att ta bort musik eller böcker på grund av förlags och skivbolagsavtal. Stimpengar kan komma flera år efteråt när man minst anar det, till skillnad från till exempel en butik där man kan sälja lokalen och varulager.

Kulturverksamhet som musik och böcker är ofta kopplad till dig personligen, vilket gör den svår att göra sig av med, både av juridiska, ekonomiska men inte minst emotionella skäl.

Om jag skulle ta bort allt skulle jag behöva radera allt från Spotify och gå hem till alla kunder som köpt en bok av mig och ta tillbaka den. Det är omänskligt.

Förra gången det inträffade var enda utvägen att mot en engångssumma överlåta mina rättigheter till min distributör. Jag vill undvika detta igen.

Alexander Forselius, musiker och it-konsult i Lidköping