Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: I Sverige håller man avtal – men inte alltid

Arbetstagarna har fått minskad anställningstrygghet men inte de studiemöjligheter som utlovades då regeringen inte klarat av att finansiera omställningsstudiestödet, skriver German Bender och Anders Kjellberg.
Publicerad
till vänster German Bender, till höger Anders Kjellberg
Miljardbelopp har avsatts för omställningsstudiestödet, men en stor del kommer att betalas tillbaka till staten eftersom CSN nekats tillräckliga medel för att kunna hantera mer än en mycket liten del av alla ansökningarna. Foto: TT/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När det nya huvudavtalet undertecknades av LO, PTK och Svenskt Näringsliv i juni förra året fanns staten i bakgrunden på flera avgörande sätt. Eller som man brukar säga ”som elefanten i rummet”. För det första som lagstiftare för att förändra anställningsskyddet i mer arbetsgivarvänlig riktning. Den socialdemokratiskt ledda regeringen accepterade i Januariöverenskommelsen 2019 Centerpartiets och Liberalernas krav om ett uppluckrat anställningsskydd.

För att stoppa det statliga långtgående förslag i den riktningen pressades facken i huvudavtalsförhandlingarna att gå med på ett urholkat anställningsskydd. I utbyte fick man väsentligt förbättrade möjligheter till omställning och kompetensutveckling. Detta gynnar även arbetsgivarna, särskilt som staten är huvudfinansiär. Med omställningsstudiestödet är det möjligt att studera i ett helt år med en återbetalningsfri ersättning som motsvarar 80 procent av lönen upp till ett tak som är beroende av om man omfattas av kollektivavtal.

Det är att likställa med ett avtalsbrott från regeringens sida

Nya Las och all annan lagstiftning kopplad till huvudavtalet finns sedan länge på plats. Regeringen har betydligt svårare att infria sina åtaganden som finansiär av omställnings- och kompetensutvecklingsdelen. Miljardbelopp har visserligen avsatts för detta, men en stor del kommer att betalas tillbaka till staten eftersom CSN trots upprepade påstötningar från både myndigheten själv och arbetsmarknadens parter nekats tillräckliga medel för att kunna hantera mer än en mycket liten del av alla ansökningarna om omställningsstudiestöd. För år 2024 beräknas två miljarder av anslaget på 2,84 miljarder återgå till statskassan,

Det är att likställa med ett flagrant avtalsbrott från regeringens sida. Arbetstagarna har fått minskad anställningstrygghet men inte de omställnings- och studiemöjligheter som de skulle få i utbyte. Även arbetsgivarna är starkt kritiska eftersom behovet av kompetent personal är stort i flera yrken. Regeringen har dessutom genom sitt agerande – eller rättare brist på agerande – försatt många människor i en svår situation. CSN tvingas ägna sig åt en ohållbar myndighetsutövning mot enskilda som avviker från vad vi är vana vid i Sverige.

Det som var tänkt att öka tryggheten blir i stället en källa till oro

Mycket få av de som ansöker om omställningsstudiestöd får besked i rimlig tid. Förutom att behöva vänta på antagningsbesked är det ändå tillräckligt komplicerat för individen som har att:

  • Ansöka om omställningsstudiestöd
  • Ansöka till en utbildning, till exempel yrkeshögskola eller universitet
  • Ta upp frågan om studieledighet med arbetsgivaren som ska ordna med en vikarie
  • Tala med kollegorna
  • Skaffa en bostad om studieorten är en annan än där man bor
  • Planera tillsammans med familjen

När beskedet om studiestöd dröjer tvingas många som påbörjat utbildningar avbryta dem eller ta lån eller jobba vid sidan om. Det försätter individer och familjer i en svår situation. Det som var tänkt att öka tryggheten blir i stället en källa till oro. Det ställer också till problem för arbetsgivare, anordnare av utbildningar och omställningsorganisationer.

Att inte undanröja flaskhalsen vid CSN är ohållbart. Den ökade flexibiliteteten, valfriheten och tryggheten som reformen ska ge individen är tänkt att väga upp den minskade anställningstrygghet som följer av nya Las. När reformen i januari 2022 presenterades av arbetsmarknadsminister Eva Nordmark beskrev hon den som ”den största trygghets- och frihetsreformen på svensk arbetsmarknad i modern tid”. Hon syftade på att ”alla arbetstagare i Sverige” nu skulle få ”helt nya möjligheter att ställa om, vidareutbilda sig och utvecklas genom ett helt arbetsliv”. Genom att vidareutveckla sig i det nuvarande yrket kan individen öka sin anställningsbarhet och därmed tryggheten inför framtida neddragningar. Med tanke på den omfattande digitalisering och klimatomställning som Sverige står inför blir det inte mindre angeläget.

Kan det  vara så att regeringen räknar med att spara miljardbelopp på uteblivna omställningsstudier?

Omställningsstudiestödet är inte den enda avtalade arbetsmarknadsreform där regeringen fallerar. När allt sent omsider blivit klart kring etableringsjobben för nyanlända migranter och långtidsarbetslösa faller reformen på mållinjen. Förklaringen här heter Sverigedemokraterna. Men när det gäller omställningsstudiestödet verkar det vara regeringen själv som drar i bromsen, med arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) och utbildningsminister Mats Persson (L) i spetsen. Kan det rentav vara så att regeringen av inflationsbekämpningsskäl kallt räknar med att spara miljardbelopp på uteblivna omställningsstudier? Det vore att kliva ur askan in i elden, eftersom en utebliven satsning på omställningsförmåga knappast gynnar svensk ekonomi.

Om inte de konkreta skäl som vi anfört räcker, borde de ansvariga statsråden inse det grundläggande värdet i att värna den svenska partsmodellen. Då är det av yttersta vikt att regeringen hedrar sitt åtagande i det viktigaste huvudavtalet sedan 1938 års Saltsjöbadsavtal undertecknats – även denna gång på Grand Hotel i Saltsjöbaden.

/German Bender, doktorand vid Handelshögskolan och utredningschef för tankesmedjan Arena Idé

Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Ingen bestämde att AI skulle in på ditt jobb

AI finns redan på de flesta arbetsplatser, men den kom sällan genom ett beslut som facket kunde förhandla om. Därför måste facket ändra sitt arbetssätt, skriver Ann-Therése Enarsson, vd Futurion.
Ann-Therése Enarsson Publicerad 27 oktober 2026, kl 06:00
AI tar sig in på Sveriges arbetsplatser
Ofta har AI behandlats som en IT-fråga för specialister. Men tekniken påverkar arbetstempo och bemanning, alltså sådant som alltid har varit fackliga frågor, skriver Ann-Therése Enarsson. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det kom ingen omorganisation, inget MBL-protokoll och inget informationsmöte. En dag fanns det bara en ny knapp i mejlprogrammet som sammanfattar möten. Några månader senare började ärendesystemet föreslå svar till kunderna. Sedan kom en ny översikt som visar hur många ärenden var och en hinner med per timme. 
 

Ann-Therése Enarsson

Så ser AI-omställningen ut för många tjänstemän: en rad uppdateringar som ingen egentligen behövde fatta beslut om. Den sortens förändring har den svenska modellen svårt att fånga.

Hösten 2025 svarade två tredjedelar av Unionens klubbar att arbetsgivaren hade infört AI. Två år tidigare var det färre än en av tre. Och redan i en undersökning som Unionen presenterade i början av 2024 hade facket inte fått vara med och påverka på nio av tio arbetsplatser när nya digitala verktyg infördes.

När det står klart att arbetet har förändrats finns inget beslut kvar att förhandla om

Medbestämmandelagen ger facket rätt att förhandla innan viktigare förändringar genomförs. Men lagen fungerar bäst när förändringen har ett datum, som en flytt eller ett nytt affärssystem. AI kommer oftare som ett försök på en avdelning, en licens som någon har köpt in eller en funktion som leverantören har slagit på. 

När det står klart att arbetet har förändrats finns inget beslut kvar att förhandla om. Facket behöver också rannsaka sig självt. Alltför ofta har AI behandlats som en IT-fråga för specialister. Men tekniken påverkar arbetstempo och bemanning, alltså sådant som alltid har varit fackliga frågor.

I Futurions undersökning Under ytan hör arbetslöshet till svenskarnas största farhågor om AI. Samtidigt tror bara 29 procent att AI kommer att påverka deras eget arbete i hög grad. Det är kanske inte så konstigt. Förändringen kommer sällan som ett hot mot hela jobbet. Den kommer bit för bit, som en ny funktion, ett nytt program eller en uppdatering, och då är den lätt att missa, både för den enskilda och för facket.

 Ett första steg för klubben är att begära en redovisning av vilka AI-verktyg som används i dag

Allt behöver inte förhandlas. Men tre frågor bör inte avgöras utan facket. Den första gäller uppgifterna om oss. Vad samlas in om hur vi arbetar, vem kan se det och får det användas för att bedöma oss? Ett program som köptes för att sammanfatta kundsamtal kan också sätta betyg på hur varje medarbetare låter i telefon, och betyget kan dyka upp i lönesamtalet.

Den andra gäller tempot. Om ett ärende tar tio minuter i stället för tjugo, höjs då målet från tjugo ärenden om dagen till fyrtio?

Den tredje gäller vinsten. Om AI sparar en timme om dagen, vem får den timmen? Arbetsgivaren genom färre anställda, eller medarbetarna genom kompetensutveckling eller högre lön?

Unionen råder redan förtroendevalda att kräva förhandling innan nya system införs. Men det hjälper inte när ingen kallar. Att ändra arbetssätt betyder att klubben själv tar reda på vad som förändras i stället för att vänta på arbetsgivaren. Ett första steg är att begära en redovisning av vilka AI-verktyg som används i dag. Nästa steg är att komma överens med arbetsgivaren om att nya verktyg ska tas upp med klubben innan de börjar användas. AI kan också bli en stående punkt på dagordningen när arbetsgivaren informerar enligt MBL.

Sverige ska använda AI, och många tjänstemän vill det själva. Men en förändring som man kan påverka är lättare att säga ja till. Nästa gång en nytt AI-verktyg dyker upp i ditt system kan du ta med två frågor till klubbmötet: Vem bestämde det här? Och vad förhandlade vi om?

/Ann-Therése Enarsson, vd för tankesmedjan Futurion

Debatt

Debatt: Fackliga värderingar rämnar - ny vision behövs

Facklig styrka handlar inte bara om lönepåslag och kollektivavtal. Den handlar också om makten att påverka samhällets riktning. När gamla fackliga ideal sätts på prov behöver medlemmar och förtroendevalda samlas kring en ny vision för framtiden, skriver Maria Nilsson.
Maria Nilsson Publicerad 16 oktober 2026, kl 06:00
Klimat, arbetstid och bostadsfrågan är några ämnen som fackets medlemmar borde diskutera mer, skriver Maria Nilsson. Foto; montage/Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Under semestern är det lätt att reflektera över vad som händer i världen. Även jag hamnade i det och började fundera en del kring visioner. I synnerhet om vi har någon vision om framtiden inom den fackliga rörelsen.

Maria Nilsson
Maria Nilsson Foto: Fredrik Hjerling

När jag ser tillbaka på den fackliga historien kan jag konstatera att den fackliga rörelsens vision var stark och hade en tyngd som vi inte har i dag. Tänk att de som arbetade för drygt hundra år sedan började gå samman och diskutera hur man ville förändra. Det handlade om villkoren för arbetare och hur man skulle förändra styrkeförhållandet mellan arbetare och arbetsgivare.

Man hade en vision om rösträtt, humana arbetsvillkor, att få betalt för det arbete man utförde, att få en skälig lön och att villkoren inte ändrades för att arbetsgivaren ville det.

Vi tar klivet över en tröskel in i en värld där de fackliga värderingarna börjar rämna

Detta var frågor som man började driva genom att organisera sig i fackföreningar.

När jag ser hur det är i dag känner jag att vi åter behöver samlas, så som man gjorde för drygt hundra år sedan. Tillsammans behöver vi diskutera hur vi vill att framtiden ska se ut och vilken vision vi har och ska kämpa för.

Nu känns det som att vi tar klivet över en tröskel in i en värld där de fackliga värderingarna börjar rämna. Därför är det extra viktigt att vi från fackligt håll tar ansvar och formar den framtid som vi vill leva i.

Vi kan inte låta andra krafter styra hur vårt framtida arbetsliv ska vara eller i vilket samhälle vi vill verka. Facken bör använda styrkan hos alla engagerade medlemmar och förtroendevalda för att forma och påverka så att vi får den framtid vi vill ha och leva i.

Vi måste våga ta fram kikaren och se långsiktigt. Gör inte vi det, så gör andra det åt oss, och den framtiden kommer vi att ha svårt att påverka.

Vi måste använda styrkan hos alla medlemmar som finns i den fackliga rörelsen. Låt medlemmar och förtroendevalda få möjlighet att vara med och diskutera vilket samhälle vi vill ha. Det är verkligen att använda styrkan i allas röster och tankar.

Man skulle kunna skapa olika diskussionsgrupper i klubbarna, regionerna eller olika branscher genom någon form av medlemsdialog.

Det är extra viktigt att vi från fackligt håll tar ansvar och formar den framtid som vi vill leva i

Förslag på områden att diskutera är klimat, tillväxt, arbetstid, bostäder och kanske rent av vad ett arbete är.

Detta är som sagt några förslag på ämnen att diskutera, men det går att lägga till fler. Det viktiga är att det blir övergripande.

En fråga som behöver vara med, och kanske en av de viktigaste för oss fackligt engagerade, är hur vi ska organisera oss i framtiden.

Det finns många krafter som vill berätta om sin vision av framtiden. Är vi inte bekväma med den, så måste vi kämpa och berätta hur vi fackligt engagerade ser på framtiden. En facklig vision om framtiden där de anställda kan vara med och påverka.

/Maria Nilsson, egenföretagare och förtroendevald