Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ge fullt skatteavdrag för hemmakontoret

Att köpa din egen utrustning till hemmakontoret gör att du hamnar i en svår sits. Detta eftersom bara delen över 5 000 är avdragsgill, skriver Peter Johansson, vd på kontorsmöbelföretag.
Publicerad
Colourbox
Att ha ett fungerande hemmakontor borde inte vara en ekonomisk fråga. Det anser Peter Johansson, vd DPJ Workspace, som vill se förändrade skatteregler för hemmajobbarna. Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Många arbetar i dag hemifrån till följd av Coronapandemin. Folkhälsomyndighetens rekommendation är att företagen i möjligaste mån ska fortsätta låta de anställda arbeta på distans.

 

För att kunna arbeta hemifrån behöver det finnas någon slags arbetsplats. Arbetsgivaren har enligt lag en skyldighet att se till att arbetsmiljön är god. Detta gäller även för en kontorsplats i hemmet. Reglerna säger vidare att om arbetsgivaren inte införskaffar möbler och annan utrustning till den anställdas hemarbetsplats kan denne yrka avdrag för egna inköp i sin inkomstdeklaration.

Här uppstår ett problem som nu behöver hanteras snabbt. För att ett avdrag för hemmakontor ska godkännas krävs att utgiften är nödvändig för intäktens förvärvande. Avdrag medges sedan bara för den del som överstiger 5 000 kronor. Nödvändigheten kan nog oftast visas, men beloppsgränsen leder till flera olyckliga konsekvenser.

I de fall arbetsgivaren av något skäl, kanske okunskap, nonchalans eller bara ren snålhet, inte köper in utrustning till hemmakontoret så hamnar den anställda i en svår sits. Antingen tvingas denne lägga en ganska stor summa på att ordna arbetsplatsen i hemmet eller så blir det en miljö som är dåligt anpassad för arbete, med de hälsorisker som det medför.

Bestämmer sig den anställda då för att själv köpa in det som behövs till hemmakontoret kan bara den del som överstiger 5 000 kronor tas upp till avdrag i deklarationen. Samtidigt får statskassan in moms på hela inköpskostnaden.

Följden blir därmed en stor obalans i fråga om vem som får bära kostnaden för att minska smittspridningen i samhället. Den anställda tvingas ensam betala hela kostnaden för hemmakontoret, medan staten som rekommenderat att vi alla bör arbeta hemifrån, inte betalar någonting.

Att kunna ha ett fungerande hemmakontor borde inte vara en ekonomisk fråga. Ett ordentligt och ergonomiskt anpassat kontor minskar inte bara smittspridningen, utan även risken för sjukskrivningar. Det betyder i sin tur också lägre kostnader för statskassan.

Dessa skatteregler skapades naturligtvis långt innan pandemin. Men med tanke på de uppoffringar som både privatpersoner och företag tvingas göra i dessa tider vore det rimligt att regelverket tog hänsyn till rådande läge.

Inför kommande deklaration bör Skatteverket få i uppdrag att justera reglerna för hemmakontor så att hela summan blir avdragsgill. Då behöver inte anställda vara lika beroende av en förstående arbetsgivare och det blir en bättre balans i hur kostnaden för hemmakontoren fördelas mellan staten och den enskilde.

Det ligger i allas intresse att rekommendationerna om hemarbete följs. För att kunna ske på ett säkert sätt och vara en möjlighet för alla på lika villkor behöver avdragsreglerna för hemmakontor förändras. Det vore en välkommen present från Magdalena Andersson till Sveriges hemarbetare.

/Peter Johansson, vd DPJ Workspace

Tidigare debattartiklar hittar du här

Skriv för Kollega Debatt

Kontakt:  
lina.bjork@kollega.se eller niklas.hallstedt@kollega.se

Läs mer: Så skriver du för Kollega Debatt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Tack vare utrikesfödda har vi klarat sysselsättningen

Utan utrikesfödda hade vi haft en betydligt besvärligare situation på arbetsmarknaden. Det ligger inte i Sveriges intresse att kraftigt minska invandringen, än mindre att få människor att flytta härifrån, skriver Christian Lindell.
Christian Lindell Publicerad 17 mars 2026, kl 09:15
utrikesfödda på arbetsmarknaden
Utan utrikesfödda skulle Sverige stanna, skriver Christian Lindell. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

2010 markerar ett skifte på arbetsmarknaden som har fått obetydlig uppmärksamhet. Det var det senaste året då ökningen av antalet förvärvsarbetande var större bland inrikesfödda än bland utrikesfödda.

Sett över hela perioden 2010–2024 har antalet arbetande inrikesfödda ökat med 90 000 och antalet födda utanför Sveriges gränser med 565 000 personer.

Christian Lindell

2016 markerar ett annat skifte. Då steg sysselsättningsgraden för personer födda i Sverige, alltså förvärvsarbetande som andel av befolkningen i åldern 20–64 år, till 84 procent. Sedan dess har andelen pendlat mellan 84–85 procent, oavsett konjunktur och bara marginellt påverkad av pandemin. Det visar att vi nått ett tak för hur stor andel av de inrikesfödda som går att sysselsätta. Arbetskraftsreserven finns numera nästan helt och hållet bland utrikesfödda.

vi har nått ett tak för hur stor andel av de inrikesfödda som går att sysselsätta

För de utrikesfödda ser det helt annorlunda ut. 2010 låg andelen förvärvsarbetande på 55 procent. 2024 hade den ökat till 70 procent. Det finns flera förklaringar till att deras arbetsmarknad utvecklas så snabbt.

Ett skäl är att flyktingar och anhöriga kommer in på arbetsmarknaden mycket snabbare än de gjorde tidigare. År 2000 tog det i genomsnitt åtta år innan hälften hade ett jobb efter att de kommunplacerats. För dem som fick sin kommunplacering 2020 tog det tre år – och då låg ändå en pandemi emellan. En annan förklaring är en annan sammansättning av invandringen, med färre flyktingar.

En ytterligare förklaring är att efterfrågan på arbetskraft ökat. När efterfrågan på arbetskraft stiger visar det sig att tidigare ”inte anställningsbara” plötsligt blir högst anställningsbara – men kanske i behov av kompetensutveckling på jobbet.

Arbetskraftsreserven finns numera nästan helt och hållet bland utrikesfödda

Den ökande andelen arbetande de senaste 15 åren har fått flera effekter, vilka även de fått liten uppmärksamhet. Sverige har inte haft en så hög andel arbetande av befolkningen i förvärvsarbetande ålder som de senaste tre–fyra åren, sedan början av 1990-talet. Vi har inte haft så låg andel av befolkningen som försörjs av sociala ersättningar och bidrag.  Det här är dock inte bara positivt. Ett skäl till de låga nivåerna bidragsförsörjda är att det blivit svårare att kvalificera sig in i systemen, men det är en annan diskussion.

Andelen barn under 18 år som inte har någon vuxen i hushållet som går till jobbet har minskat från 8,5 procent 2013 till 4,9 procent 2023.

Allra störst har förbättringen varit i våra mest utsatta områden. Tittar vi på de områden som hade den lägsta andelen förvärvsarbetande 2012 kan vi till exempel se att andelen förvärvsarbetande i Herrgården Norr i Malmö stigit från 18 till 54 procent 2023. Så ser det ut längs hela linjen. Av de hundra områdena som hade lägst andel förvärvsarbetande 2012 har nästan alla markant ökat andelen arbetande.

Allra störst har förbättringen varit i våra mest utsatta områden

Än mer spektakulär är sysselsättningsutvecklingen för till exempel afghaner och somalier. Mellan 2010 och 2024 steg andelen förvärvsarbetande afghaner från 40 till 70 procent. Under samma period ökade andelen förvärvsarbetande somalier från drygt 20 till nästan 60 procent.

Som jag skrev tidigare, om vi verkligen har nått ett tak för inrikesföddas sysselsättningsgrad (84 procent) får det stora konsekvenser, framför allt om invandringen är låg eller om vi till och med skulle se en nettoutflyttning av utrikesfödda, vilket ibland framstår som ett politiskt mål.

Låt oss göra ett enkelt räkneexempel. Tänk att antalet förvärvsarbetande stiger med två procent. Det motsvarar knappt 100 000 personer. Om det inte finns inrikesfödda att rekrytera och hela ökningen ska hämtas bland utrikesfödda, så ökar sysselsättningsgraden för utrikesfödda från 70 till 76 procent. Utan en tillströmning av invånare från andra födelseländer skulle vi snabbt slå i taket för sysselsättningen.

Utan utrikesfödda att tillgå hade vi haft en betydligt besvärligare situation på arbetsmarknaden. Det ligger inte i Sveriges intresse att kraftigt minska invandringen, än mindre att få en nettoutflyttning.

Massmedier har helt misslyckats med att förmedla utvecklingen på arbetsmarknaden de senaste decennierna. Bilden har satt sig av ett stigande bidragsberoende, förorter i fritt fall och allt fler barn som inte ser sina föräldrar gå till arbetet. Inget av detta stämmer.

/Christian Lindell, senior utredare