Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: En ny politik för forskning och innovationer

Statens anslag till forskning måste öka från dagens 0,7 procent av BNP till minst 1 procent, skriver Unionens utredare Hans Björkman.
Hans Björkman Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

En och annan kan undra varför Unionen ägnar sig åt forskningspolitik. Det är en grundläggande facklig uppgift att arbeta för att medlemmarna ska ha bra jobb: trygga, intressanta, utvecklande och bra betalda. För att klara av detta måste vi producera varor och tjänster av hög kvalitet. Vi ska hävda oss genom att vara innovativa - inte primärt konkurrera med låga priser. Då behövs en aktiv politik för att stödja forskning och innovationer.

Kvalitet och konkurrenskraft uppnås genom att kombinera teknisk innovationsförmåga med förståelse för marknader och kunder. Det räcker inte att göra en bil med felfria bromsar och fungerande fönsterhissar. Man säljer inte längre bara en vara, man säljer en "lösning" eller en "upplevelse". Varor blir inbäddade i tjänster. Låt mig ge några exempel:

  • Saab hävdade för flera år sedan i sin reklam att "din bilaffär är inte över när du fått nycklarna" - ett bilköp handlar också om finansiering, försäkringar, garantier, stoppservice med mera.
  • Volvo lastvagnar säljer i dag transportlösningar.
  • SKF har "The power of know-ledge engineering" som sin slogan.

Kunderna är kunnigare och vill ha produkter och tjänster anpassade till sina särskilda behov. De som klarar av att möta dessa utmaningar blir morgondagens vinnare. Svenska företag kan klara det här, om vi gemensamt ger dem rätt förutsättningar.
Det räcker inte att göra en bil med felfria bromsar och fönsterhissarGenom innovationer skapas stora värden - och löneutrymmen. Det finns flera utmaningar att möta:

Många av de stora framgångsrika exportföretagen producerar för mogna marknader, vilka kännetecknas av en mycket stark konkurrens. För att behålla sin styrka på dessa marknader behöver produktionstekniken kontinuerligt förbättras. Det kan också finnas möjligheter till framgångar genom att öppna nya marknader eller segment med helt nya produkter. Om dessa företag inte fortsätter att utvecklas, riskerar de att slås ut av priskonkurrens.

De stora privata företagen sysselsätter allt färre personer i Sverige, medan de nya jobben skapas i mindre och nystartade företag. Det är där innovationskraften behöver stärkas. Genom nya produkter, marknader och processer ska dessa företag växa och bidra till tillväxt och välstånd.

Sverige har goda förutsättningar i form av framgångsrika exportföretag, väl fungerande relationer mellan arbetsmarknadens parter, ett stabilt politiskt klimat och en väl fungerande offentlig sektor och en god utbildningsnivå bland invånarna. Ett viktigt mått är andelen av bruttonationalprodukten (BNP) som används till forskning och utveckling (FoU). Sveriges FoU-andel av BNP är nästan 4 procent, vilket är bland de högsta andelarna i världen.

Samtidigt växer våra problem. Många företag flyttar sin forskning från Sverige, andra flyttar ut hela verksamheten. En åldrande befolkning leder till allt färre i förvärvsarbete. Vi kommer också att få allt svårare att klara konkurrensen med omvärlden, om vi inte ligger i framkant när det gäller utveckling av produkter och tjänster.

Samhället måste ta ansvar för att skapa ett bra klimat för företag att verka i. Statens forskningsinsatser är i dag 0,7 procent av BNP, resterande insatser görs av företagen. 1994 lade staten över en procent av BNP på forskning - och det är angeläget att ta sig tillbaka till denna nivå.

Det är anmärkningsvärt att Sverige lägger en internationellt sett liten andel av FoU-utgifterna på behovsmotiverad institutsforskning. Risken är uppenbar att den typen av forskning får stryka på foten om forskningen centraliseras till en ny stor myndighet, vilket föreslås i en statlig utredning (SOU 2008:30). Myndigheten ska märkligt nog inte stödja kommersialisering av innovationer. I Unionens remissvar lyfter vi fram att en innovation uppstår först när en ny vara, tjänst eller process börjar säljas och användas. Alltför många svenska innovationer har sålts till företag utomlands före tillverkning och försäljning.

Vi måste också skapa bättre förutsättningar och större intresse för entreprenörskap - särskilt i kunskapsintensiva tillväxtbranscher.

Starka industriella kluster med företag av olika storlek och mognad inom samma bransch kan bidra till svensk industris överlevnad. Fordonsindustrin bör exempelvis kunna finna fruktbara samarbeten med miljöteknikbranschen. En viktig del av en regional tillväxtstrategi bör beskriva hur universitet, företag, hälso- och sjukvård och regional kapitalmarknad kan samverka. En ordentlig satsning på universitetens forskningsmiljöer gör Sverige mer attraktivt för näringslivets egna satsningar på forskning och utveckling.

I höst kommer regeringen att presentera en forskningsproposition. För en stärkt industriell konkurrenskraft måste denna innehålla:

  • Statliga anslag motsvarande minst 1 procent av BNP till civil forskning
  • En starkare inriktning mot behovsmotiverad forskning, inte minst rörande hälsa, IT-, miljö- och klimatfrågor.
  • Mera resurser till industriforskningsinstituten och till tjänsteforskning. Unionen i Västra Götaland har föreslagit inrättande av två tjänsteforskningsinstitut i Västsverige som ett led i denna satsning.
  • Ett ökat statligt stöd till kommersialisering av uppfinningar: detta kan exempelvis ske genom offentlig upphandling av innovationer eller statliga medel till regionala såddkapitalfonder.

Inom hälsoområdet kan Sverige skapa bättre miljöer för kliniska prövningar och på ett säkert sätt utnyttja patientinformation för utveckling av mediciner och behandlingsmetoder. Mobilt bredband öppnar för telemedicin och nya möjligheter inom pedagogik och underhållning.

Nyligen släppte Utbildningsdepartementet en del förhandsinformation om innehållet i den forskningsproposition som kommer att lämnas senare i höst. Det är en rejäl satsning man vill göra. Ändå hade det behövts ett större resurstillskott, särskilt i form av medel till behovsmotiverad forskning att söka i konkurrens. Satsningarna på att stödja kommersialisering av forskning är också för små. Ett "innovationspaket" på 100-150 miljoner per år är inte mycket att hurra för. 

Ståndpunkter:

  • Kunderna vill ha anpassade produkter och tjänster.
  • Nya jobb skapas i mindre företag.
  • Mobilt bredband öppnar för telemedicin.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Tack för kaffet – men var är tacken till oss arbetstagare?

Anställda som jobbar lojalt för ett företag i tio får inte ens en handskakning när de slutar. Istället byts de ut. Vi måste prata om respekt på Sveriges arbetsplatser, skriver Josefine Weinefalk.
Publicerad 14 oktober 2025, kl 09:14
En kaffekopp står på ett bord
En avskedsfika när en medarbetare slutar är en liten gest från arbetsgivaren, men kan betyda mycket för den anställde, skriver Josefine Weinefalk. Foto: Privat/Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

På många svenska arbetsplatser saknas något så enkelt som uppskattning. Ett tack vid en avtackning, en chef som lyssnar på feedback eller ett professionellt avslut borde vara självklart – men alltför ofta uteblir det. När medarbetare inte blir sedda skapas känslan av att vara utbytbar, vilket riskerar att leda till stress och utbrändhet. Respekt på jobbet får aldrig reduceras till en fråga om fika.

Jag är trött på dåliga chefer. Vi måste börja prata om respekten – eller snarare bristen på respekt – på våra arbetsplatser.

För mig började det med något så enkelt som en avtackning. Jag skrev om det på sociala medier. Att chefer borde tacka sina medarbetare på ett värdigt sätt. Responsen jag fick visade att problemet är betydligt större än en enkel gest. Många vittnade om att de inte ens fått ett ”tack för den här tiden”. Jag känner igen det – på mitt senaste jobb fick jag gå utan en enda markering av uppskattning.

Chefer verkar inte vilja höra vad de kan förbättra

Jag har alltid satt professionalism före känslor. Jag har varit öppen för dialog, för feedback och utveckling. Men alltför ofta blir det en envägskommunikation. Chefer verkar inte vilja höra vad de kan förbättra. De ser sig som chefer av en anledning – och anser sig därför stå över feedback. Men kanske är det just de som mest av alla behöver den.

Att inte bli sedd eller uppskattad på jobbet är nedbrytande. Vi arbetar hårt, vi ställer upp, vi missar tid med familjen, vi jobbar övertid utan ersättning. Och vad får vi tillbaka? Känslan av att vara utbytbara. För vissa slutar det i utbrändhet. Alltför ofta avgörs ens värde inte av prestation, utan av om man råkar vara chefens favorit.

Jag har pratat med flera kollegor i olika branscher som vittnar om samma sak: man kan arbeta lojalt i tio år, men när man lämnar får man inte ens en handskakning. Istället byts man snabbt ut. Det säger mycket om hur arbetsgivare ser på människor – som kuggar i en maskin snarare än individer med värde.

Det handlar inte om fika – det handlar om att få uppskattning

Arbetslivet kan inte vara en envägsgata. Vi arbetstagare har rätt att ställa krav på respekt, balans och en sund arbetsmiljö. Och det behöver inte kosta något: uppskatta oss oavsett om vi stannar eller går vidare – med ett tack, en strukturerad offboarding eller utbildning i medmänsklighet.

Det handlar inte om fika – det handlar om att få uppskattning under tiden man arbetar, med ett professionellt avslut och en respektfull behandling. Personliga känslor från chefen kan hållas utanför.

Från oss arbetstagare till er arbetsgivare – varsågod och tack för kaffet. Nu är det er tur att visa uppskattning.

/Josefine Weinefalk, front end developer