Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: En ny politik för forskning och innovationer

Statens anslag till forskning måste öka från dagens 0,7 procent av BNP till minst 1 procent, skriver Unionens utredare Hans Björkman.
Hans Björkman Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

En och annan kan undra varför Unionen ägnar sig åt forskningspolitik. Det är en grundläggande facklig uppgift att arbeta för att medlemmarna ska ha bra jobb: trygga, intressanta, utvecklande och bra betalda. För att klara av detta måste vi producera varor och tjänster av hög kvalitet. Vi ska hävda oss genom att vara innovativa - inte primärt konkurrera med låga priser. Då behövs en aktiv politik för att stödja forskning och innovationer.

Kvalitet och konkurrenskraft uppnås genom att kombinera teknisk innovationsförmåga med förståelse för marknader och kunder. Det räcker inte att göra en bil med felfria bromsar och fungerande fönsterhissar. Man säljer inte längre bara en vara, man säljer en "lösning" eller en "upplevelse". Varor blir inbäddade i tjänster. Låt mig ge några exempel:

  • Saab hävdade för flera år sedan i sin reklam att "din bilaffär är inte över när du fått nycklarna" - ett bilköp handlar också om finansiering, försäkringar, garantier, stoppservice med mera.
  • Volvo lastvagnar säljer i dag transportlösningar.
  • SKF har "The power of know-ledge engineering" som sin slogan.

Kunderna är kunnigare och vill ha produkter och tjänster anpassade till sina särskilda behov. De som klarar av att möta dessa utmaningar blir morgondagens vinnare. Svenska företag kan klara det här, om vi gemensamt ger dem rätt förutsättningar.
Det räcker inte att göra en bil med felfria bromsar och fönsterhissarGenom innovationer skapas stora värden - och löneutrymmen. Det finns flera utmaningar att möta:

Många av de stora framgångsrika exportföretagen producerar för mogna marknader, vilka kännetecknas av en mycket stark konkurrens. För att behålla sin styrka på dessa marknader behöver produktionstekniken kontinuerligt förbättras. Det kan också finnas möjligheter till framgångar genom att öppna nya marknader eller segment med helt nya produkter. Om dessa företag inte fortsätter att utvecklas, riskerar de att slås ut av priskonkurrens.

De stora privata företagen sysselsätter allt färre personer i Sverige, medan de nya jobben skapas i mindre och nystartade företag. Det är där innovationskraften behöver stärkas. Genom nya produkter, marknader och processer ska dessa företag växa och bidra till tillväxt och välstånd.

Sverige har goda förutsättningar i form av framgångsrika exportföretag, väl fungerande relationer mellan arbetsmarknadens parter, ett stabilt politiskt klimat och en väl fungerande offentlig sektor och en god utbildningsnivå bland invånarna. Ett viktigt mått är andelen av bruttonationalprodukten (BNP) som används till forskning och utveckling (FoU). Sveriges FoU-andel av BNP är nästan 4 procent, vilket är bland de högsta andelarna i världen.

Samtidigt växer våra problem. Många företag flyttar sin forskning från Sverige, andra flyttar ut hela verksamheten. En åldrande befolkning leder till allt färre i förvärvsarbete. Vi kommer också att få allt svårare att klara konkurrensen med omvärlden, om vi inte ligger i framkant när det gäller utveckling av produkter och tjänster.

Samhället måste ta ansvar för att skapa ett bra klimat för företag att verka i. Statens forskningsinsatser är i dag 0,7 procent av BNP, resterande insatser görs av företagen. 1994 lade staten över en procent av BNP på forskning - och det är angeläget att ta sig tillbaka till denna nivå.

Det är anmärkningsvärt att Sverige lägger en internationellt sett liten andel av FoU-utgifterna på behovsmotiverad institutsforskning. Risken är uppenbar att den typen av forskning får stryka på foten om forskningen centraliseras till en ny stor myndighet, vilket föreslås i en statlig utredning (SOU 2008:30). Myndigheten ska märkligt nog inte stödja kommersialisering av innovationer. I Unionens remissvar lyfter vi fram att en innovation uppstår först när en ny vara, tjänst eller process börjar säljas och användas. Alltför många svenska innovationer har sålts till företag utomlands före tillverkning och försäljning.

Vi måste också skapa bättre förutsättningar och större intresse för entreprenörskap - särskilt i kunskapsintensiva tillväxtbranscher.

Starka industriella kluster med företag av olika storlek och mognad inom samma bransch kan bidra till svensk industris överlevnad. Fordonsindustrin bör exempelvis kunna finna fruktbara samarbeten med miljöteknikbranschen. En viktig del av en regional tillväxtstrategi bör beskriva hur universitet, företag, hälso- och sjukvård och regional kapitalmarknad kan samverka. En ordentlig satsning på universitetens forskningsmiljöer gör Sverige mer attraktivt för näringslivets egna satsningar på forskning och utveckling.

I höst kommer regeringen att presentera en forskningsproposition. För en stärkt industriell konkurrenskraft måste denna innehålla:

  • Statliga anslag motsvarande minst 1 procent av BNP till civil forskning
  • En starkare inriktning mot behovsmotiverad forskning, inte minst rörande hälsa, IT-, miljö- och klimatfrågor.
  • Mera resurser till industriforskningsinstituten och till tjänsteforskning. Unionen i Västra Götaland har föreslagit inrättande av två tjänsteforskningsinstitut i Västsverige som ett led i denna satsning.
  • Ett ökat statligt stöd till kommersialisering av uppfinningar: detta kan exempelvis ske genom offentlig upphandling av innovationer eller statliga medel till regionala såddkapitalfonder.

Inom hälsoområdet kan Sverige skapa bättre miljöer för kliniska prövningar och på ett säkert sätt utnyttja patientinformation för utveckling av mediciner och behandlingsmetoder. Mobilt bredband öppnar för telemedicin och nya möjligheter inom pedagogik och underhållning.

Nyligen släppte Utbildningsdepartementet en del förhandsinformation om innehållet i den forskningsproposition som kommer att lämnas senare i höst. Det är en rejäl satsning man vill göra. Ändå hade det behövts ett större resurstillskott, särskilt i form av medel till behovsmotiverad forskning att söka i konkurrens. Satsningarna på att stödja kommersialisering av forskning är också för små. Ett "innovationspaket" på 100-150 miljoner per år är inte mycket att hurra för. 

Ståndpunkter:

  • Kunderna vill ha anpassade produkter och tjänster.
  • Nya jobb skapas i mindre företag.
  • Mobilt bredband öppnar för telemedicin.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Utbrändhet är en fråga om identitet, inte arbetsmiljö

Vi pratar ofta om utbrändhet som en effekt av för hög arbetsbelastning eller dålig arbetsmiljö. Men jag tror att problemet inte alltid är en fråga om våra omständigheter, utan hur vi förhåller oss till dem, skriver Anna Rapp.
Publicerad 2 december 2025, kl 09:15
Kvinna sitter lutad över en säng
Utbrändhet handlar inte bara om yttre omständigheter utan identitet, skriver Anna Rapp. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kanske är det dags att ifrågasätta gamla sanningar och se på frågan ur ett nytt perspektiv. Inte som ett arbetsmiljöproblem, utan som en fråga om självbild – och om det vi faktiskt tror oss veta om vår egen identitet.

Begreppet burnout, eller utbrändhet på svenska, myntades i början av 70-talet av den tysk-amerikanske psykologen Herbert Freudenberger. Inte långt senare vidareutvecklades begreppet av bland annat Christina Maslach, en amerikansk socialpsykolog, vars inflytelserika teori och definition är den mest citerade och använda i forskningsvärlden på temat utbrändhet.

Maslach teori bygger, kort summerat, på samspelet mellan individen och arbetsmiljön och refererar till balansen mellan arbetskrav och resurser som en central orsak till utbrändhet. Hon menar att problemet inte bör kopplas till individen, utan dess omständigheter. Även om jag förstår – och delvis delar – Maslachs resonemang, upplever jag att den lämnar en viktig aspekt utanför. 

Den ständiga jakten på yttre bekräftelse kostar på

Under större delen av min karriär har jag identifierat mig med min prestation. Jag har kopplat mitt värde till vad jag gör, i stället för vem jag är. Och vad det egentligen betyder är att jag värderat mig själv högt när jag presterar och åstadkommer något, medan jag ansett mig stå helt utan värde när jag inte gör bra ifrån mig. Värdet som sådant har styrts av yttre faktorer – det vill säga när någon eller något utanför mig själv bekräftar att det jag gjort är bra.

Den ständiga jakten på yttre bekräftelse kostar på och resulterade – inte helt oväntat – i en utbrändhet, eller utmattningsdepression. Jag behövde lämna rollen som vd för det företag jag grundat för att i stället ägna mig åt att göra ingenting. ”Skönt med vila, du behöver det”, hörde jag folk omkring mig säga. Men jag tror att ni som gått igenom samma sak vet att en utbrändhet inte på något vis är en skön vila. I stället kan det liknas vid ett existentiellt inferno, där man tvingas ifrågasätta allt man trodde var sant om sin egen identitet. 

Den identitetskris som följde skulle visa sig vara det värsta och bästa jag varit med om. Den tvingade mig inte bara att motvilligt riva den fasad jag under så lång tid jobbat på att upprätthålla, utan gjorde det också tydligt hur jag, samtidigt som jag tappade allt, insåg att jag faktiskt inte förlorade något.

Omständigheter kan utlösa stress – men inte ensamt skapa den

Under den här perioden lärde jag känna vem jag var som person utan min prestation, och det skapade en trygghet jag inte upplevt tidigare. Utan den insikten skulle jag troligtvis aldrig förstå att problematiken kring stress och utmattning, mer än något annat, handlar om just det – vår identitet. 

Jag är övertygad om att en individs omständigheter kan utlösa eller förvärra stress – men inte ensamt skapa den. Det kan fungera som en katalysator, men bör inte pekas ut som orsaken till problemet. I rak kontrast till vad Maslach teorier antyder, tror jag att det handlar mindre om våra omständigheter och mer om hur vi förhåller oss till dem. 

När vi inte kan skilja på vem vi är och vad vi gör hamnar vi i ett sårbart läge, där varje uns av motgång eller kritik slår mot oss som personer. Det i sin tur skapar en rädsla för att göra fel och vi gör allt i vår makt för att undvika det.

Vägen framåt handlar om en stärkt självkänsla

Hur mycket jag än vrider och vänder på det, kommer jag tillbaka till att stressrelaterad ohälsa är en mental friktion – inte en faktisk belastning. Med det menar jag den inre dragkampen som uppstår när våra handlingar inte längre stämmer överens med våra värderingar. När vi gör mer än vi orkar, säger ja fast vi vill säga nej, eller försöker leva upp till en bild av oss själva som inte längre känns sann. Den spänningen, mellan det vi känner och det vi gör – är ofta det som till slut bränner ut oss. Det är vår oförmåga att göra det som vi innerst inne vet är rätt, framför det som i stunden känns lätt.

Min övertygelse är att vägen framåt inte handlar om nya policies eller arbetsmiljöprogram, utan om en stärkt självkänsla. Att bygga motståndskraft inifrån och hitta förmågan att stå stadigt i sig själv, även när omgivningen gungar. 

Det känns därför bra att kunna luta sig mot den nya generationens forskare, som i studier, de senaste fem till tio åren har börjat ifrågasätta de teorier som under lång tid framgångsrikt fångat konsekvenserna av utbrändhet, snarare än de faktiska orsakerna som leder fram till den. Kanske handlar utbrändhet inte om en obalans mellan krav och resurser, utan om en obalans mellan självbild och självvärde. Mellan den vi tror att vi måste vara – och den vi faktiskt är.

/Anna Rapp, företagare