Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: En ny politik för forskning och innovationer

Statens anslag till forskning måste öka från dagens 0,7 procent av BNP till minst 1 procent, skriver Unionens utredare Hans Björkman.
Hans Björkman Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

En och annan kan undra varför Unionen ägnar sig åt forskningspolitik. Det är en grundläggande facklig uppgift att arbeta för att medlemmarna ska ha bra jobb: trygga, intressanta, utvecklande och bra betalda. För att klara av detta måste vi producera varor och tjänster av hög kvalitet. Vi ska hävda oss genom att vara innovativa - inte primärt konkurrera med låga priser. Då behövs en aktiv politik för att stödja forskning och innovationer.

Kvalitet och konkurrenskraft uppnås genom att kombinera teknisk innovationsförmåga med förståelse för marknader och kunder. Det räcker inte att göra en bil med felfria bromsar och fungerande fönsterhissar. Man säljer inte längre bara en vara, man säljer en "lösning" eller en "upplevelse". Varor blir inbäddade i tjänster. Låt mig ge några exempel:

  • Saab hävdade för flera år sedan i sin reklam att "din bilaffär är inte över när du fått nycklarna" - ett bilköp handlar också om finansiering, försäkringar, garantier, stoppservice med mera.
  • Volvo lastvagnar säljer i dag transportlösningar.
  • SKF har "The power of know-ledge engineering" som sin slogan.

Kunderna är kunnigare och vill ha produkter och tjänster anpassade till sina särskilda behov. De som klarar av att möta dessa utmaningar blir morgondagens vinnare. Svenska företag kan klara det här, om vi gemensamt ger dem rätt förutsättningar.
Det räcker inte att göra en bil med felfria bromsar och fönsterhissarGenom innovationer skapas stora värden - och löneutrymmen. Det finns flera utmaningar att möta:

Många av de stora framgångsrika exportföretagen producerar för mogna marknader, vilka kännetecknas av en mycket stark konkurrens. För att behålla sin styrka på dessa marknader behöver produktionstekniken kontinuerligt förbättras. Det kan också finnas möjligheter till framgångar genom att öppna nya marknader eller segment med helt nya produkter. Om dessa företag inte fortsätter att utvecklas, riskerar de att slås ut av priskonkurrens.

De stora privata företagen sysselsätter allt färre personer i Sverige, medan de nya jobben skapas i mindre och nystartade företag. Det är där innovationskraften behöver stärkas. Genom nya produkter, marknader och processer ska dessa företag växa och bidra till tillväxt och välstånd.

Sverige har goda förutsättningar i form av framgångsrika exportföretag, väl fungerande relationer mellan arbetsmarknadens parter, ett stabilt politiskt klimat och en väl fungerande offentlig sektor och en god utbildningsnivå bland invånarna. Ett viktigt mått är andelen av bruttonationalprodukten (BNP) som används till forskning och utveckling (FoU). Sveriges FoU-andel av BNP är nästan 4 procent, vilket är bland de högsta andelarna i världen.

Samtidigt växer våra problem. Många företag flyttar sin forskning från Sverige, andra flyttar ut hela verksamheten. En åldrande befolkning leder till allt färre i förvärvsarbete. Vi kommer också att få allt svårare att klara konkurrensen med omvärlden, om vi inte ligger i framkant när det gäller utveckling av produkter och tjänster.

Samhället måste ta ansvar för att skapa ett bra klimat för företag att verka i. Statens forskningsinsatser är i dag 0,7 procent av BNP, resterande insatser görs av företagen. 1994 lade staten över en procent av BNP på forskning - och det är angeläget att ta sig tillbaka till denna nivå.

Det är anmärkningsvärt att Sverige lägger en internationellt sett liten andel av FoU-utgifterna på behovsmotiverad institutsforskning. Risken är uppenbar att den typen av forskning får stryka på foten om forskningen centraliseras till en ny stor myndighet, vilket föreslås i en statlig utredning (SOU 2008:30). Myndigheten ska märkligt nog inte stödja kommersialisering av innovationer. I Unionens remissvar lyfter vi fram att en innovation uppstår först när en ny vara, tjänst eller process börjar säljas och användas. Alltför många svenska innovationer har sålts till företag utomlands före tillverkning och försäljning.

Vi måste också skapa bättre förutsättningar och större intresse för entreprenörskap - särskilt i kunskapsintensiva tillväxtbranscher.

Starka industriella kluster med företag av olika storlek och mognad inom samma bransch kan bidra till svensk industris överlevnad. Fordonsindustrin bör exempelvis kunna finna fruktbara samarbeten med miljöteknikbranschen. En viktig del av en regional tillväxtstrategi bör beskriva hur universitet, företag, hälso- och sjukvård och regional kapitalmarknad kan samverka. En ordentlig satsning på universitetens forskningsmiljöer gör Sverige mer attraktivt för näringslivets egna satsningar på forskning och utveckling.

I höst kommer regeringen att presentera en forskningsproposition. För en stärkt industriell konkurrenskraft måste denna innehålla:

  • Statliga anslag motsvarande minst 1 procent av BNP till civil forskning
  • En starkare inriktning mot behovsmotiverad forskning, inte minst rörande hälsa, IT-, miljö- och klimatfrågor.
  • Mera resurser till industriforskningsinstituten och till tjänsteforskning. Unionen i Västra Götaland har föreslagit inrättande av två tjänsteforskningsinstitut i Västsverige som ett led i denna satsning.
  • Ett ökat statligt stöd till kommersialisering av uppfinningar: detta kan exempelvis ske genom offentlig upphandling av innovationer eller statliga medel till regionala såddkapitalfonder.

Inom hälsoområdet kan Sverige skapa bättre miljöer för kliniska prövningar och på ett säkert sätt utnyttja patientinformation för utveckling av mediciner och behandlingsmetoder. Mobilt bredband öppnar för telemedicin och nya möjligheter inom pedagogik och underhållning.

Nyligen släppte Utbildningsdepartementet en del förhandsinformation om innehållet i den forskningsproposition som kommer att lämnas senare i höst. Det är en rejäl satsning man vill göra. Ändå hade det behövts ett större resurstillskott, särskilt i form av medel till behovsmotiverad forskning att söka i konkurrens. Satsningarna på att stödja kommersialisering av forskning är också för små. Ett "innovationspaket" på 100-150 miljoner per år är inte mycket att hurra för. 

Ståndpunkter:

  • Kunderna vill ha anpassade produkter och tjänster.
  • Nya jobb skapas i mindre företag.
  • Mobilt bredband öppnar för telemedicin.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Var unik säger vi – men är arbetsmarknaden redo för det?

Som barn lär vi oss att det är fint att vara unik, sticka ut och ta egna initiativ. Men arbetsgivare ser med skepsis på personer de inte kan stoppa i fack.
Publicerad 28 april 2026, kl 09:15
Paraplyer som flyger i lyften
Att stå ut i mängden kan innebära en nackdel på arbetsmarknaden, skriver Sabrina Johansson. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi lever i en tid där vi ska sticka ut. Vara unika. Att visa driv, personlighet och engagemang. Att bygga kompetens, nätverk och ett personligt varumärke.

Sabrina Johansson

Budskapet är tydligt i skolan, i arbetslivet och i samhället i stort. Den som vågar, den som utvecklas och den som tar initiativ har möjligheter. Vi talar om vikten av innovation, om att tänka nytt och om att framtidens arbetsmarknad kräver människor som inte är rädda för förändring. 

Samtidigt möter många en annan verklighet när de väl står inför nästa steg i arbetslivet. För vad betyder egentligen att vara unik om det samtidigt finns en rädsla för det som inte är lätt att placera i en tydlig mall? I dagens rekryteringsprocesser talas det ofta om kompetensbrist. Det är svårt att hitta rätt kandidater. Om behovet av människor som kan tänka nytt, ta ansvar och bidra med energi i organisationer som står inför stora förändringar.

Bygg ett personligt varumärke – men inte så starkt att det uppfattas som en risk

Men i praktiken avgörs många beslut i något helt annat. I trygghet.
I budget. I riskbedömningar. I frågan om personen verkligen kommer att leverera. I känslan av hur lätt någon har att passa in i en redan befintlig struktur.

Det gör att budskapet till arbetssökande ibland blir motsägelsefullt.

Var unik – men inte för unik. Visa driv – men inte så mycket att det känns osäkert. Bygg ett personligt varumärke – men inte så starkt att det uppfattas som en risk. Visa engagemang – men inte så mycket att någon undrar om du egentligen vill något annat.

Det här är inte kritik mot enskilda rekryterare eller arbetsgivare. Det är snarare en reflektion över en arbetsmarknad som just nu försöker balansera två behov som inte alltid går ihop.  Behovet av förändring och behovet av stabilitet. Organisationer vill utvecklas, men de vill också minimera risk. De vill ha innovation, men också förutsägbarhet.
De vill ha människor som kan tänka nytt, men som samtidigt passar in i befintliga strukturer.

Den som har stark drivkraft kan väcka frågor om personen kommer att stanna

I den balansgången hamnar många arbetssökande i ett märkligt mellanläge. De gör det som förväntas av dem. De vidareutbildar sig, bygger nätverk, tar initiativ och arbetar med sitt personliga ledarskap. De uppmanas att synas mer, våga mer och tro mer på sin egen kompetens. Men när det väl är dags att fatta beslut kan just dessa egenskaper skapa osäkerhet. Den som sticker ut kan uppfattas som svår att placera. Den som har stark drivkraft kan väcka frågor om personen kommer att stanna. Den som har byggt ett eget varumärke kan uppfattas som en risk i stället för en tillgång. 

Resultatet blir en arbetsmarknad där många känner att de måste spela ett osynligt spel. Hur mycket vågar jag vara mig själv utan att det slår tillbaka? Hur mycket ska jag visa av min ambition utan att det uppfattas som att jag vill för mycket? Hur unik får jag egentligen vara?

Samtidigt står Sverige inför stora förändringar. Digitalisering, AI, cybersäkerhet och teknikutveckling förändrar arbetslivet i snabb takt. Företag och organisationer efterfrågar kompetens som inte alltid finns i traditionella utbildningsvägar. Vi behöver människor som vågar lära nytt, byta riktning och utvecklas genom hela arbetslivet. Då blir frågan ännu viktigare.

Systemet belönar förutsägbarhet mer än utveckling

Bakom varje CV finns en människa som har lagt tid på att lära sig mer, vågat synas, och vågat ta ansvar. Men om signalerna från arbetsmarknaden upplevs som motsägelsefulla riskerar vi att skapa en situation där människor till slut väljer det säkra framför det modiga. Inte för att de saknar vilja, utan för att systemet belönar förutsägbarhet mer än utveckling.

Det är en fråga som inte bara rör arbetssökande. Den rör företag, rekryterare och chefer som dagligen fattar beslut om vem som ska få en chans. Den rör fackförbund som arbetar för trygghet och utveckling i arbetslivet. Och den rör politiken, som talar om kompetensförsörjning samtidigt som många med kompetens står redo utan att få möjlighet att ta nästa steg.

Samtidigt finns det mycket som ger hopp. Det finns arbetsgivare som vågar tänka nytt. Det finns rekryterare som ser mer än bara det som står på papperet. Det finns kollegor, chefer och organisationer som vill skapa arbetsplatser där människor kan växa, utvecklas och känna att de hör hemma.

Att vara unik ska inte vara ett hinder

Arbetslivet är inte en kamp mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det är ett samspel där båda behöver varandra för att utvecklas. Den som söker jobb vill bidra, ta ansvar och vara en del av något större. Den som anställer vill hitta människor som kan stärka verksamheten.

Därför behöver vi också våga skapa en arbetsmarknad där det finns plats för olika vägar in, olika personligheter och olika sätt att utvecklas. Att vara unik ska inte vara ett hinder.
Det ska vara en möjlighet både för individen och för arbetslivet.

/Sabrina Johansson TechQueen