Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Det är inte dig det är fel på

Om du aldrig får gehör för förslag om förbättringar hos din arbetsgivare är det dags att uppdatera cv:t och gå vidare, skriver Teresa Acuña Lopez.
Publicerad 14 mars 2023, kl 06:00
Till vänster små figurer, till höger Teresa Acuña Lopez
En företagskultur får vissa medarbetare att stormtrivas kan få andra att vända i dörren, skriver Teresa Acuña Lopez Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Har du någon gång hamnat på en arbetsplats där du känt dig misslyckad? Du har kämpat och kämpat för att få din chef och ledning att förstå att ni måste förändra ert sätt att bete er, förändra er företagskultur. Men så slutar det alltid med att du aldrig får gehör eller att du blir den där ”jobbiga” personen som alltid ställer orimliga krav.

I mina rådgivningar träffar jag eldsjälar som brinner för att skapa en bättre företagskultur. En kultur som de vet skulle bidra till många fördelar för både kollegorna, företaget och kunderna. Tyvärr så har jag varit med om, under flera av mina samtal, att det är individer som nästan gråter av frustration. De säger saker som ”Det känns som att jag har misslyckats.” De lägger all skuld på sig själva. Som att de inte lyckats knäcka den där nöten. De vänder blicken inåt och tvivlar på sig själva.

Det finns gränser för hur mycket man kan försöka

När jag ser och hör dessa människor tvivla på sig själva blir det min mission att få dem att förstå att det inte är deras fel, att det inte är de som har misslyckats. De måste påminna sig själva om alla gånger som de försökt att förändra och förbättra. Påminna sig själva om alla initiativ de tagit, samtal de haft med kollegor, ledare och ledning. Att de gjort vad de har kunnat men att det också finns gränser för hur mycket man kan försöka. Kanske är det helt enkelt inte rätt arbetsplats för dem.

Något som vi alla måste inse är att det finns olika typer av företagskulturer. Detta innebär att du faktiskt kan hamna på en plats som inte passar dig. Du kanske hamnar hos en arbetsgivare som inte värdesätter dina idéer och förslag på utveckling. Du kan hamna hos en arbetsgivare som värdesätter andra idéer och kompetenser än du erbjuder.  

Är du en eldsjäl som håller på att slockna?

Under mina år som kulturstrateg har jag sett så många exempel på en företagskultur får vissa medarbetare att stormtrivas och andra att vända redan i dörren. Och det är det här som är så viktigt att inse. Att man inte ska ta det personligt. Du har helt enkelt hamnat på en arbetsplats med en kultur som inte passar dig.

Är du en av dessa eldsjälar som håller på att slockna? Mitt tips till dig: Sträck på dig, blicka inåt och påminn dig om allt bra som du gjort. Sen sätter du dig och uppdaterar ditt cv. Du ska bort därifrån. Du ska till ett företag som värdesätter din styrka och lyssnar på dina idéer. Ett företag som har en kultur som passar dig bättre!

Teresa Acuña Lopez, Kulturstrateg på Culture by Design

Debatt

Debatt: Så bemöter du minoritetsstress

En fråga du ställer till din homosexuella kollega i all välmening kan hon ha svarat på tusentals gånger tidigare. Det kan skapa minoritetsstress, skriver Frida Sandegård.

Publicerad 30 maj 2023, kl 06:06
händer av olika färger. Till höger Frida Sandegård
Vissa medarbetare stämplas som lättkränkta och besvärliga av sina kollegor. Men bakom utbrotten finns ofta mekanismer som förklarar varför det blir så, skriver Frida Sandegård.

Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Ett begrepp som blivit vanligt förkommande i relation till inkluderings- och jämlikhetsarbete är minoritetsstress. I mitt arbete som jämlikhetskonsult märker jag att begreppet bidrar till en mer nyanserad förståelse av olika beteenden och främjar tillit på arbetsplatser.

Minoritetsstress uppstår i mötet med sociala och strukturella orättvisor. Det är inte en diagnos utan en modell för att förklara hur diskriminering, trakasserier, hot och hat leder till risk för sämre hälsa bland marginaliserade grupper. Begreppet myntades i USA av Ilan H. Meyer, för att förklara varför gruppen homosexuella män löpte högre risk för att drabbas av stressrelaterade sjukdomar.

Så vad det är för skillnad på ”vanlig” stress och minoritetsstress? Bra fråga! Själva stressen är det ingen skillnad på. Långvarig stress är inte bra för någon. Det som minoritetsstressmodellen synliggör är att stigmatiserade grupper löper högre risk för att utsättas för långvarig stress. Det kan handla om egna erfarenheter av trakasserier från tidig ålder, diskriminering eller uteslutning från arbetsmarknaden, trakasserier i kollektivtrafiken eller kränkande bemötande i vården eller integritetskränkande frågor från kollegor.

Stigmatiserade grupper löper högre risk för att utsättas för långvarig stress

Enstaka händelser av att bli illa behandlad leder inte till minoritetsstress. Meyers teori handlar om konsekvenserna av den stress som uppstår, som en följd av flera negativa erfarenheter över tid.

Stress i sig är inte farligt, det är bristen på återhämtning som är farligt för hälsan. För att återhämtning ska kunna ske behöver en känsla av trygghet infinna sig. Vi behöver känna trygghet för att på riktigt kunna vila. Eftersom minoritetsstress kan uppstå i mötet med flera områden av samhället är det stor risk för brist på återhämtning. 

Den som utsätts för minoritetsstress kan hjälpas av att förstå att alla inte upplever denna stress, inte ens alla personer från samma minoritetsgrupp. Men vanliga förhållningssätt för att hantera marginalisering och stigmatisering är att överprestera för att motbevisa negativa förväntningar, vara hypervaksam och ha förväntan om att avvisas, att undvika sammanhang för att minska risken för utsatthet och att dölja delar av minoritetsidentiteten för att minska risk för integritetskränkningar. Ytterligare ett förhållningssätt är att själv börja tro på att man är mindre värdig. Dessa olika förhållningssätt är strategier för att minska obehaget och utsattheten, men de riskerar tyvärr att orsaka ökad stress.

Ett vanligt sätt att hantera marginalisering är att överprestera

Som arbetsgivare har man ansvar för att arbeta för allas lika rättigheter och möjligheter. Ökad förståelse om minoritetsstress kan stärka det arbetet eftersom modellen tydliggör att en miljö fri från kränkningar är av stor vikt för hälsan. Modellen kan också hjälpa till att skapa förståelse för mekanismer bakom varför en medarbetare riskerar att stämplas som lättkränkt och besvärlig av sina kollegor. Varför någon ”blir så arg”, eller reagerar med starka känslor för ”ingenting” kan bero på hypervaksamhet från minoritetsstressen.

Den elfte gången som något händer upplevs större och mycket mer utsättande än den första och till slut kan det bli svårt att härbärgera all stress – den måste ut. Hypervaksamheten kan i bästa fall tidigt signalera om brister i organisationskulturen. Oavsett om jag utsätts för minoritetsstress eller inte, får jag hjälp att förstå att nedsättande skämt och jargong och exkluderande beteendenormer både är en smärtsam påminnelse om utsatthet och riskerar att leda till grövre kränkningar. Ett ”litet skämt” kan väcka minnen av hot och en nyfiken fråga kan aktivera tidigare erfarenheter av integritetskränkande frågor.

Ett ”litet skämt” kan väcka minnen av hot

Genom ökad kunskap om minoritetsstress kan vi få ökad förståelse för vikten av att vara uppmärksamma på om samtalsklimatet sker på någons individs eller grupps bekostnad. Det blir lättare att förstå varför tilliten riskerar att få sig en törn om ett tveksamt skämt bortförklaras med att ”du övertolkar”. I den bästa av världar orkar vi säga ifrån och där startar tillitsarbetet om det kan tas emot med förståelse och kompetent bemötande.

Så här kan man bygga tillit på arbetsplatsen:

  • Trygghet med att kollegor säger ifrån vid kränkande jargong
  • Ledarskap som visar att inkluderande kultur är viktigt på riktigt
  • Gränssättning mot kränkning tas emot med insikt om den negativa konsekvensen som uppstod, istället för att fastna vid en eventuell god intention
  • Stå ut med att ökad kunskap om minoritetsstress kan leda till att det i mätningar ser ut som att kränkningar ökar. Resultatet kan bero på att tystnadskultur minskar och tillit ökar

Frida Sandegård, handledare i psykosocialt arbete och jämlikhetskonsult