Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Det är inte dig det är fel på

Om du aldrig får gehör för förslag om förbättringar hos din arbetsgivare är det dags att uppdatera cv:t och gå vidare, skriver Teresa Acuña Lopez.
Publicerad
Till vänster små figurer, till höger Teresa Acuña Lopez
En företagskultur får vissa medarbetare att stormtrivas kan få andra att vända i dörren, skriver Teresa Acuña Lopez Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Har du någon gång hamnat på en arbetsplats där du känt dig misslyckad? Du har kämpat och kämpat för att få din chef och ledning att förstå att ni måste förändra ert sätt att bete er, förändra er företagskultur. Men så slutar det alltid med att du aldrig får gehör eller att du blir den där ”jobbiga” personen som alltid ställer orimliga krav.

I mina rådgivningar träffar jag eldsjälar som brinner för att skapa en bättre företagskultur. En kultur som de vet skulle bidra till många fördelar för både kollegorna, företaget och kunderna. Tyvärr så har jag varit med om, under flera av mina samtal, att det är individer som nästan gråter av frustration. De säger saker som ”Det känns som att jag har misslyckats.” De lägger all skuld på sig själva. Som att de inte lyckats knäcka den där nöten. De vänder blicken inåt och tvivlar på sig själva.

Det finns gränser för hur mycket man kan försöka

När jag ser och hör dessa människor tvivla på sig själva blir det min mission att få dem att förstå att det inte är deras fel, att det inte är de som har misslyckats. De måste påminna sig själva om alla gånger som de försökt att förändra och förbättra. Påminna sig själva om alla initiativ de tagit, samtal de haft med kollegor, ledare och ledning. Att de gjort vad de har kunnat men att det också finns gränser för hur mycket man kan försöka. Kanske är det helt enkelt inte rätt arbetsplats för dem.

Något som vi alla måste inse är att det finns olika typer av företagskulturer. Detta innebär att du faktiskt kan hamna på en plats som inte passar dig. Du kanske hamnar hos en arbetsgivare som inte värdesätter dina idéer och förslag på utveckling. Du kan hamna hos en arbetsgivare som värdesätter andra idéer och kompetenser än du erbjuder.  

Är du en eldsjäl som håller på att slockna?

Under mina år som kulturstrateg har jag sett så många exempel på en företagskultur får vissa medarbetare att stormtrivas och andra att vända redan i dörren. Och det är det här som är så viktigt att inse. Att man inte ska ta det personligt. Du har helt enkelt hamnat på en arbetsplats med en kultur som inte passar dig.

Är du en av dessa eldsjälar som håller på att slockna? Mitt tips till dig: Sträck på dig, blicka inåt och påminn dig om allt bra som du gjort. Sen sätter du dig och uppdaterar ditt cv. Du ska bort därifrån. Du ska till ett företag som värdesätter din styrka och lyssnar på dina idéer. Ett företag som har en kultur som passar dig bättre!

Teresa Acuña Lopez, Kulturstrateg på Culture by Design

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Jag hoppade av och valde friheten

Efter nio månader skrev jag ut mig från Arbetsförmedlingen. Meddelade a-kassan att tack, men nej tack. Det var inte ett enkelt beslut. Varken ekonomiskt eller mentalt. Men alldeles, alldeles livsnödvändigt.
Åsa Hanell Publicerad 3 februari 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingens app i mobilen
Att söka hundratals jobb utan att någonsin komma fram till micken och berätta vad jag kan bidra med är tärande på självkänslan, skriver Åsa Hanell.

Foto: Magnus Lejhall/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När jag efter en avgångslösning från mitt fasta journalistjobb sedan 25 år tillbaka, började söka jobb på allvar, var jag övertygad om att det inte skulle vara helt lätt att få ett nytt jobb – men inte omöjligt. Så fel jag hade.

När ”lönen” slutade betalas ut skrev jag in mig på Arbetsförmedlingen och kontaktade a-kassan. Då drogs de första skruvarna åt. Samtidigt som gigantiska hål i vårt välfärdssystem blev synliga.

Åsa Hanell arbetslös

Villkor som jag inte trodde var möjliga uppdagades. Eftersom jag tidigare arbetat med författarverksamhet tvingades jag skriva under en försäkran för att få ersättning från a-kassan. För att jag ska ha rätt till ersättning måste min författarverksamhet upphöra definitivt, det går nämligen inte att avgöra när en författare är arbetslös eftersom det inte finns något som kan styrka eventuellt arbete.

Vad som definierar författares arbete framgår dock inte på blanketten som de vill att jag ska skriva under för att försäkra att jag inte bedriver någon författarverksamhet.

Så jag ringde och frågade.

– Hej, är det ok om jag i tanken har en bokidé som jag planerar att någon gång i framtiden göra verklighet av?

Det blev tyst i luren.

– Är det okej att jag går på Bokmässan?

– … Du menar som privatperson?

– Ja.

– Det är nog bäst att du kollar med oss först.

Efter mycket om och men fick jag i alla fall fortsätta bedriva verksamhet i min enskilda firma. Trots att a-kassan vid flera tillfällen sa att det inte var möjligt, att jag skulle tvingas avveckla den eller allra minst lägga den vilande. Jag hade lagen på min sida.

Jag kände mig rättslös och chanslös

Det absolut ingen upplyste mig om var däremot att i samma sekund som jag valde att fortsätta driva företag så förlorade jag min SGI. Inte heller det trodde jag var möjligt, så jag kontaktade en SGI-specialist på Försäkringskassan, som i sin tur undersökte saken. Det var ingen som ställt frågan före mig.

Det visade sig att ”Den som fortfarande arbetar i ett eget företag kan inte betraktas som delvis arbetslös, bland annat eftersom arbete i eget företag inte på samma sätt kan vara avtalat att ske i någon viss omfattning.”

Och jag som trodde att det var exakt det jag och a-kassan kommit överens om. Moment 22.

Jag kunde överklaga beslutet. Men jag orkade inte. Jag kände mig rättslös och chanslös. Och eftersom min enskilda firma drar in minimalt med pengar kommer jag aldrig mer ha råd att vara sjuk.

Så jag stämplade och sökte jobb. Hundratals. Utan att komma fram till micken, utan att för en enda levande människa få berätta om vad jag kan bidra med.

Så jag stämplade och sökte jobb. Hundratals. Utan att komma fram till micken.

Att gå från uppskattad välutbildad anställd till persona non grata från i princip ena dagen till den andra. Ofattbart. Kompetensdumpningen är total. Och måste, misstänker jag, även vara en nationalekonomisk katastrof.

Arbetsförmedlingen ville att jag skulle söka fler jobb längre bort inom andra yrken och jag undrade stilla i mitt inre om jag skulle få det där jobbet som socionom i Kiruna.

De ville att jag skulle gå en arbetsmarknadsutbildning. Jag hittade en som var relevant och klickade på länken ”Mer info”. Den funkade inte. Jag mejlade utbildaren, men fick inget svar. Jag sket i det.

OM jag deltagit i en arbetsmarknadsutbildning hade jag dessutom förlorat ett antal tusenlappar varje månad eftersom jag var inskriven under de gamla villkoren, men skulle skrivas in under de nya när utbildningen var klar. Efter några veckor.

Det var nu jag på allvar började fundera på att skriva ut mig från Arbetsförmedlingen. Sa jag att jag betalat in till a-kassan i 42 år utan att ta ut en endast dag förrän nu?

Det blir inte fett men fritt

Men jag kände mig jagad, övervakad och misstrodd. Stämplad som lat och för gammal. Jag höll på att fastna i ett system som begränsade mig, dödade min kreativitet och gjorde mig till någon jag inte är.

Så jag skrev ut mig. Axlarna sjönk. Andningen blev lugnare. Känslan av att vara jagad försvann. Det blir inte fett men fritt. Jag klarar mig.

Väl medveten om att alla inte har den möjligheten utan tvingas hunsas runt i ett system där kraftigt försämrade villkor ska göra arbetslösa mindre lata. Om vi inte genast ser till att reparera vårt skyddsnät har vi snart inga skyddsnät kvar – bara övervakningssystem.

Det är inte värdigt Sverige 2026. 

/Åsa Hanell