Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Chefens arbetsmiljö är allas ansvar

Vi behöver ta ett helhetsgrepp över chefers arbetsmiljö – som oftast glöms bort, skriver Maria Nilsson.
Publicerad
En skylt med orden stress sönderslaget, till höger Maria Nilsson
En chef som inte får möjlighet till återhämtning kommer att påverka hela personalgruppen, skriver Maria Nilsson. Foto: Shutetrstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Att vara chef är en spännande och utvecklande position och ett steg i karriären. I dagens samhälle det ofta är en utsatt position, där kraven staplas på varandra utan att man får mer tid till utförandet.

Dagens arbetsplatser utvecklas till att bli mer tankeintensiva vilket ställer krav på både medarbetarna och ledare att vara effektiva, nyskapande och flexibla. Chefen ska även ha uppföljning på olika mål, bland annat budgetmål och ofta då i detalj.

Rollen innebär att coacha, leda och få medarbetarna att utvecklas i sina roller. Ofta finns det också krav på att chefen ska vara tillgänglig när det än behövs för både medarbetare och arbetsgivare. 

Det ställs mer krav på cheferna utan att det tas bort uppgifter

En ledare ska även kunna hantera olika konflikter som uppstår på en arbetsplats. Det är en otroligt viktig del för att en bra och fungerande arbetsmiljö på arbetsplatsen.

Dessa krav kan tyckas självklara och är de också om det finns tid för att kunna göra allt det som krävs av en chef. Tyvärr ser inte verkligheten ut så. Det ställs mer och mer krav, utan att det tas bort uppgifter.

Detta leder till att chefer har en tuff arbetsmiljö som ofta leder till psykosocial stress och i värsta fall sjukskrivning. Många gånger har det gått så långt att sjukskrivningarna blir långa och komplicerade. Det blir en också en tuff väg tillbaka om man överhuvudtaget kan komma tillbaka. I vissa fall utvecklar man också en känslighet för stress eller stressiga miljöer. Vilket kan bli en svårighet i arbetet som ledare.

Man kan tycka att chefens arbetsmiljö är en fråga för den enskilde och dess chef. Men om ledarens arbetsmiljö är dålig och hen inte orkar med så drabbar det fler, det drabbar i stor utsträckning även medarbetarna.

En chef som inte mår bra har svårt att stötta sina medarbetare

En dålig arbetsmiljö för chefen ger ofta också en tuff och dålig arbetsmiljö för medarbetarna, både fysiskt och ur en psykosocialt. En chef som inte mår bra har svårt att stötta sina medarbetare. En chef som inte mår bra har  svårt att se konflikter eller andra problem, vilket kan göra att de eskalerar. En chef som inte mår bra har svårt att kunna vara en bra ledare för sina medarbetare.

Följderna av det kan bli ett otydligt ledarskap där  medarbetarna mår dåligt eller är stressade av att inte veta vad som gäller. Det kan leda till att det uppstår konflikter och mobbning. Det otydliga ledarskapet kan även leda till att det uppstår ett inofficiellt ledarskap, vilket kan bygga upp ännu fler konflikter.

I många fall uppdagas inte att chefen mår dåligt förrän medarbetarna börjar må dåligt och arbetsmiljön blir dålig för alla. Då är det lätt att skylla på ett dåligt ledarskap och tappa förtroende för chefen. I värsta fall upprepas detta med jämna mellanrum. Det blir ett mönster, där problemet egentligen är att förutsättningarna för att kunna bedriva ett bra ledarskap inte finns. Vilket innebär att man byter ut chefen och sedan kommer även nästa chef att bli sjukskriven.

Ta ett helhetsgrepp över chefers arbetsmiljö

Arbetsgivaren förlorar både kortsiktigt och långsiktigt på att det är en dålig arbetsmiljö för cheferna. Det kostar tid, pengar och förtroendekapital.

På arbetsplatser där det finns en fackklubb har cheferna stöd och möjlighet till dialog för att tillsammans med facket möta medarbetarnas nya arbetsvardag, till exempel:

  • Rätten till en arbetsplats, chefens roll och fackligt inflytande i ett mer digitalt och föränderligt arbetsliv.
  • Kunskap om de rättigheter och möjligheter medarbetarna har.
  • Chefens rätt till en bra arbetsmiljö. Det lätt att som chef glömma bort sig själv när vi pratar om arbetsmiljön.

Med detta i minnet så behöver man ta ett helhetsgrepp över allas arbetsmiljö. Det är inte bara en fråga för de fackförbund som organiserar chefer utan det borde också vara en viktig fråga för fackförbunden som organiserar chefens medarbetare.

Jag skulle vilja se att vi tillsammans både LO-förbund, TCO och Akademikerförbundet ställer krav på arbetsgivarna att de säkerställer att chefer på olika roller inom företagen har en bra arbetsmiljö, det gagnar alla på arbetsplatsen.

/Maria Nilsson, egenföretagare

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Stress slår sönder organisationer

Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. När ska organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början, skriver Mikael Buskas.
Mikael Buskas Publicerad 17 februari 2026, kl 09:15
stress på kontoret
Rimliga förväntningar och en kultur som känns i väggarna gör att medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera, skriver Mikael Buskas. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Efter många år i arbetslivet, varav flera i ledande roller, trodde jag att jag hade en ganska stabil bild av hur förändring, ledarskap och utveckling fungerar i praktiken. De senaste åren har dock gett mig en ny och mer bekymrande insikt om hur dagens arbetsliv ofta är organiserat, och varför så många människor känner sig slitna, stressade och uppgivna.

Min resa tog fart efter att jag valde att avsluta en anställning i ett företag som var på väg in i rekonstruktion, en arbetsplats jag trivdes mycket bra på. Jag behövde säkra min ekonomi och ta mig vidare. Därefter följde två chefsroller på relativt kort tid. I ena fallet på en arbetsplats där personen som anställt mig redan hade lämnat när jag själv klev in. I andra fallet fanns inte tidigare anställd för rollen längre på plats. Jag fick senare information om att det blivit för mycket för den personen. 

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet 

Det jag möttes av var organisationer som knappt visste vilket håll de skulle springa åt. Onboarding kunde vara otydlig eller obefintlig. De personer som enligt plan skulle fungera som stöd var så pressade av sin egen vardag att de knappt gick att få tag på. Samtidigt förväntades man leverera, sätta riktning och skapa hållbara resultat.

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet. Trötthet på ständiga omorganisationer, nya chefer och ännu en ”ny väg framåt”. I korridorerna kunde man nästan känna hur förväntningarna var låga, hur länge skulle den här ledaren hålla? Jag förstår dem fullt ut. Förändring kan vara både nödvändig och utvecklande, men när den kommer för ofta, för snabbt och utan stabil grund skapar den snarare motstånd än engagemang.

Ansvar breddas, resurser minskar

Allt oftare ser jag också hur roller slås ihop. Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. I flera fall har personer före mig gått rakt in i den berömda väggen. Ändå fortsätter man, som om det bara handlade om att hitta ”rätt person” nästa gång. Som om problemet vore individen och inte grunden i bolaget.

Kalendrarna fylls av möten. Powerpointpresentationer avlöser varandra. Listor med initiativ och satsningar växer. Men tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar. Istället får vi utbildningar i prioriteringstekniker och effektivitet, allt för att pressa in ännu mer i redan överfulla arbetsdagar.

Arbetsmiljöverket kan man hitta information om att en arbetsplats med ohälsosam arbetsbelastning kan ge hjärtproblem, stroke, depression, utmattningssyndrom och i förlängningen för tidig död. 
Kanske är det dags att diskutera om Arbetsmiljöverkets tillsyn i framtiden även kan bidra till ökad transparens, så att arbetssökande lättare kan förstå vilken arbetsmiljö de faktiskt kliver in i.

Tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar

När ska fler organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början? Rimliga förväntningar. En kultur som känns i väggarna och där medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera.

Ett fungerande arbetsliv är ett samspel mellan företag, ledare och medarbetare. Det kräver respekt för människors begränsningar, oavsett titel. De företag som lyckas med detta finns redan. Studera dem. Lär av dem och kopiera det som faktiskt fungerar.

/Mikael Buskas