Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Antalet år gör dig inte till bättre ledare

Kan en ledare som varit chef i 20 år men inte tagit till sig av feedback och konstruktiv kritik verkligen slå sig för bröstet? Det är vad vi gör av våra erfarenheter som formar oss, skriver organisationsutvecklaren Teresa Acuña Lopez.
Publicerad 15 april 2021, kl 12:47
Colourbox/Elin Siljendal
Att ha många års erfarenhet av att vara chef innebär inte att du är en bra ledare om du samtidigt inte kan ta vara på erfarenheter och lyssna på dina medarbetare, skriver Teresa Acuña Lopez. Colourbox/Elin Siljendal
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det finns nog inte en människa som inte haft en ledare någon gång i sitt arbetsliv. En person som bestämmer vad vi ska göra, när vi ska göra det och hur. Du som läser detta vet likaväl som jag hur denna person också kan påverka vår vardag och till och med våra helger och semestrar.

Kanske har du varit med om en ledare som lyft dig till skyarna, som får dig att vilja bidra med det lilla extra och till och med få dig att längta till måndagen! Eller om du haft otur har du stött på ledaren som detaljstyr dig i allt du gör, som mailar dig på helgen, ringer på kvällen och som begär att du ska bete på ett visst sätt men efterlever det inte själv.

Jag lärde mig tidigt hur viktigt det är med ett ledarskap som är trovärdigt och rättvist. Var nämligen med om att bli rejält lurad på ett av mina allra första jobb. Jag var 17 år gammal och arbetade extra i en butik. Glad som jag var att få extra pengar ifrågasatte jag aldrig varför jag inte fick betalt innan eller efter butikens öppettider eller att jag förväntades vara standby på lunchen. Sen dess har just ledarskapet intresserat mig och jag reflekterar ofta kring vad som gör en person till en bra ledare eller inte.

Något som bekymrar mig är när jag stöter på ledare som slår sig för bröstet och skryter om att de har arbetat som ledare i flera år. Som att bara åren i sig gör att de blir en bra ledare. Finns det verkligen en korrelation mellan dessa två parametrar? I vissa fall tror jag absolut att det finns det. Men jag hävdar att det snarare har att göra med hur ledaren tagit till sig av den erfarenhet och feedback den fått under åren. Det handlar om personens egenskaper och kompetenser gör att den hela tiden utvecklas i sitt ledarskap. Att den vill bli bättre som person och ledare.

Jag träffade en ledare som i tid och otid pratade om hur den varit ledare i över 20 år och hur många personer den haft ansvar för. Samtidigt som den som skryter har medarbetare som mår psykiskt dåligt, som känner sig kontrollerade på detaljnivå och som har slutat ge feedback kring arbetet för att ledaren tar det så personligt. Det går så långt att folk säger upp sig på rullande band och ledaren står där helt oförstående.

Jag har själv varit ledare och vet hur svårt det kan vara. Ingen är perfekt helat tiden. Men jag försöker lära mig av mina misstag och erfarenheter för att bli bättre. Jag har också träffat ledare som varit magiskt bra och speciellt de senaste åren när jag arbetat med flera av Sveriges bästa arbetsplatser. De har alla visat på empatiskt ledarskap, där de definitivt inte tycker att bara åren i sig gör att de bli bättre ledare utan de är öppna för dialog, utveckling och transparens. De ser sig om möjliggörare och arbetar med att skapa tillit.

Så snälla du ledare som tycker om att prata om antalet år du varit ledare, sluta med det. Prata istället om hur ditt ledarskap skapat framgång hos människorna runtomkring dig. Hur du lyfter dina medarbetare, hur du fått dem att växa, våga och utvecklas. Det är då du blir trovärdig som ledare.

Det är innehållet i ditt ledarskap som gör den stora skillnaden inte antalet år.

/Teresa Acuña Lopez, VD och organisationsutvecklare på Culture by Design

Tidigare debattartiklar hittar du här 

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: 
[email protected]  

Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt

Debatt

Debatt: Undvik giftig kultur på hybridkontoret

I ett arbetsliv med nya arbetssätt är det viktigt att skapa en kultur där det är okej att göra fel, skriver Eduard von Busch.
Publicerad 7 februari 2023, kl 06:00
till vänster Eduard von Busch, till höger anställda som tittar på en skärm på väggen
För att hybridkontor ska fungera måste vi tillämpa en "no blame-kultur" skriver Eduard von Busch. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Så här i postpandemitider duggar rapporter och undersökningar om utmanande arbetsmiljö allt tätare med flera exempel på osunda kulturer och miljöer inom olika verksamheter.

När företag och organisationer försöker tvinga tillbaka sina medarbetare till arbetsplatserna, som bland annat en svenska global klädkedja gjorde förra året, uppstår inte sällan konflikter och allt fler mår sämre. Eller så sker det omvända, att företag låter medarbetarna jobba hemifrån – till priset att samskapandet och sammanhållning i arbetsgrupper uteblir. Det förekommer även indikationer på ”myteri”, där medarbetare revolterar mot företagens direktiv och gör lite vad som faller dem in.

Upprättande av genomtänkta policys för hur vi ska bedriva verksamhet i det nya hybridarbetet blir därför en nyckelfaktor. Där vi skapar trivsel för de anställda och gör att verksamheter når positiva resultat. Just att ha en motiveringsbar policy som alla kan ställa sig bakom för få ihop den nya balansen är avgörande. En rad olika undersökningar och studier visar att produktivitet ökar under hemmaarbete. Men det som blir lidande är inte sällan att kreativitet och innovation faller tillbaka, då vi inte möts och träffas på samma sätt som tidigare.

Tidigare fanns en övertro på att den fysiska närvaron

För att bedriva verksamhet genom hybridlösningar med lyckat resultat krävs ett tydligt och strukturerat ledarskap, där transparens implementeras inom verksamheten i en mycket hög utsträckning. Här krävs det att ledarskapet från chefer ger stabilitet och trygghet, även för de individer som inte är fysiskt närvarande på kontoret. Tidigare fanns en övertro på att den fysiska närvaron var det som räknades och var avgörande i organisationer, även när individer var mentalt frånvarande och satt och surfade på nyheter, på olika sociala media plattformar och befann sig i möten utan agendor med oklara närvarosyften. 

För att skapa mental närvaro i det nya hybridarbetet, kan olika varianter av tekniska lösningar användas, vilka underlättar både produktion och möjliggör tydlig målstyrning. Det finns en rad bra lösningar för detta som till exempel Teams och Zoom. På dessa plattformar går det att presentera underlag så att individer visuellt kan ta till sig samma information samtidigt. Det är av största vikt att alla känner sig involverade och delaktiga. För att uppnå detta är det även bra att använda sig av ”digitala anslagstavlor” som till exempel Trello, för att skapa överblick över uppgifter och tidslinjaler och ansvarsområden tydliggörs.

Vid frihet under ansvar måste ledarskapet vara strukturerat

Det hela faller till syvende och sist tillbaka på att det finns ett bra ledarskap som möjliggör skapande av "no blame kulturer" i organisationer och verksamheter. I sådana kulturer jagas inte individer för att skuld och skam ska beläggas. Utan där lyfts förslag fram, initiativ premieras och värdesätts samt erfarenheter delas och sprids. Att en psykologisk trygghet skapas internt, vilket får både verksamheten och individer att må bra, växa och inte minst utvecklas.

I denna tid av större behov av frihet under ansvar, behöver ledarskapet vara än mera strukturerat för att skapa och låta medansvar blomma. 

Ett antisyndbockssynsätt får växa fram

Genom införande av ”buddy checks” blir det enklare att stämma av hur det går och hur medarbetare mår. En åtgärd som återfinns bland annat inom dykning, där man kontrollerar så att partnern är ok, att man mår bra och att saker och ting fungerar. På torra land är en bra metod att ringa upp individer, prata med dem för att känna av stämningar, strömningar och höra vad som sägs eller vad det inte pratas om, och inte endast skicka mail, även om vissa faktiskt föredrar det. Men det går att stämma av individuellt helt enkelt vad som passar vem.

En ökad dialog kan underlätta synsätt där man inte söker efter syndabockar. Då kan vi odla fram en kultur där enskilda känner att de kan och får ta ansvar utan att bli straffade i de fall det inte blev som det var avsett.

Att vi förklarar händelser, inte människor - men försvarar människor och inte händelser.

 /Eduard von Busch, Organisationsutvecklare, ledarskapare och interim chef