– Min bild är att vi har en samsyn i att det är svårt att överblicka så långt fram som tre år, vilket alla seriösa prognosmakare nog också tycker, säger Martin Linder, Unionens ordförande.
– De ekonomiska förutsättningarna kan helt förändras, till exempel genom att vi inte klarar att leverera reallöneökningarna därför att det har hänt något i ekonomin eller att vi får en finanskris. Och i så fall är det viktigt att vi kan ta en ny diskussion.
Martin Linder tycker att parterna har fått till en bra lösning och en balanserad avtalsmodell.
– Den levererar på det som vi har haft som våra viktigaste ingångsvärden i förhandlingarna, alltså att ge våra medlemmar reallöneökningar och mer pengar i plånboken och att vi skulle få in ytterligare pengar till flexpensionen.
– För vårt samarbete inom Facken inom industrin, så har låglönekravet varit viktigt för LO-förbunden och det har vi också tydligt sagt att vi står bakom och där har vi också levererat.
Läs mer: Så höga löneökningar ger det nya avtalet
Det låter på dig som ni har fått igenom allt ni har velat, men ni måste väl också ha gett någonting i förhandlingarna? Eller har ni bara kört över arbetsgivarna?
– Nej, men det är ju en avvägning, vilket man också kan se utifrån hur vi formulerade våra avtalskrav och det är klart att det man ställer som krav inte är det man landar på. Men som helhet är det en överenskommelse där vi i huvudsak har hittat en balans mellan vad båda parterna ville uppnå och då tycker jag inte vi har gjort några stora uppoffringar.
Varför var LO-fackens krav på en låglönesatsning också viktigt för Unionen?
– Facken inom industrin har ju samverkat i 20 år nu, i de tuffaste frågor som finns och lyckats samordna sig. Det bygger på att försöker hitta gemensamma frågor och att vi håller ihop och stöttar varandra i de frågor som vi tycker är viktiga.
– Den här gången var det väldigt viktigt för LO-facken att få till någon form av låglönesatsning. Vi har hela tiden sagt att vi står bakom och stöttar det kravet därför att vi också tror att det kommer ge andra positiva effekter, som att hela synen på industrins märkessättning bli stabilare. Vi vet att det gynnar oss på lång sikt eftersom Industriavtalet har lett till runt 50-procentiga reallöneökningar sedan det bildades.
Så att ni stöttade LO-förbunden i det här har också att göra med den normerande funktion som Industriavtalet har?
– Ja, sedan är det ju så att när tre av de fem parterna inom Facken inom industrin säger till oss andra att detta är en väldigt viktigt sak för oss att driva och vi inte ser att det finns något negativt i det för oss så är det logiskt att backa upp det. Det syns inte alltid i förhandlingsresultatet men det finns många tillfällen under förhandlingarna där vi backar upp varandra. Och det är ju facklig grundkurs steg ett att när man håller ihop så blir man starkare.
