Avtalsrörelsen är inne i ett intensivt slutskede. Vid midnatt löper många av de stora avtalen ut och möjligheten att parterna inte kommer överens är överhängande. Särskilt på de avtalsområden där Almega är motparten. Enligt Unionen har arbetsgivarorganisationen hittills inte velat diskutera fackens stora fråga: arbetstidsförkortning. 

Facken sitter inte och inväntar resultatet av förhandlingarna. Runt om i landet jobbar Unionens ombudsmän med att mobilisera medlemmar och förtroendevalda. Dick Nilsson är mobiliseringsansvarig på förbundets regionkontor Skaraborg/Väst.

– Vi förbereder oss på att ta ut några arbetsplatser i konflikt, helt enkelt. Vi är på gång och har utbildningar i konflikthantering, vi har medlemsmöten, jobbar oss redo för konflikt. 

Vilka branscher gäller det?

– Det är brett. Vi har Grafiska avtalet, Byggnadsämnesavtalet och IT-avtalet.

Det hör inte till vanligheterna med konflikt på svensk arbetsmarknad. Känner ni er redo?

– Ja. Vi bär ju en förhoppning att vi inte behöver ha någon konflikt. Men vi måste ju jobba så. Vi kan liksom inte ligga och ta det lugnt. Vår region har god organisationsgrad, vi har många klubbar på våra arbetsplatser och mycket medlemmar.

Hur är reaktionen bland medlemmar när ni börjar prata om detta?

– Det finns en stor förståelse för att vi måste driva på för att få våra krav igenom. Alla har vi ju känt av inflationen och annat som har hänt. Så det finns en förväntansbild på Unionen, att vi försöker komma tillbaka i någon form av reallöneökning igen, säger Dick Nilsson.

”Ska vara på tårna”

Förberedelserna pågår också i region Göteborg. Det berättar gruppchef Ulf Werner.

– Vi är ute och träffar förtroendevalda, främst inom IT och tech, det område där vi tror att det blir svårast att komma överens. Syftet är att våra klubbar på arbetsplatserna ska vara på tårna om det blir en konflikt.  Avtalen går ut på tisdag och då kan vi inte stå oförberedda.

Även Åsa Windahl, ombudsman i region Mellannorrland, har hållit utbildningar för klubbstyrelserna inom Almegaområdet, det vill säga företag inom tjänstesektorn.

– Vi trycker framför allt på vikten av att nå ut med information till medlemmarna om varför vi kan behöva ta till konflikt och vad som gäller vid en strejk. Men vi får hoppas att det kommer att lösa sig med avtalen.

Arbetsgivare frågar om fackmedlemskap

Samtidigt anklagar Unionen ett ”stort svenskt IT-företag” för att efterforska sina anställdas facktillhörighet inför en eventuell konflikt. Facket vill inte uppge vilket företag det rör sig om, ”på grund av förhandlingsläget”, men säger att det är ett medlemsföretag i arbetsgivarorganisationen TechSverige som har en lokal klubb.

Enligt Unionen ska företaget ha bett sina anställda att på digital väg informera om huruvida de är med i facket. Företaget ska också ha påstått att anställda som vill förhålla sig neutrala under en konflikt måste ansöka om tjänstledighet, något som inte stämmer.

Ia Hamn, central ombudsman på Unionen, säger till Kollega att händelsen är ”mycket allvarlig”.

– Vi har föreningsfrihet i Sverige. Arbetsgivare som beter sig på det här sättet riskerar att kränka den.

Behöver inte en arbetsgivare kunna planera vad som händer om det blir konflikt?

– Det är precis det som är grejen, en arbetsgivare ska inte kunna planera hur man ska lägga upp arbetsuppgifter för att kunna kringgå en konflikt. Det skulle vi se som ett konfliktbrott.

Vet ni om någon medlem har följt arbetsgivarens uppmaning?

– Det vet jag faktiskt inte. Till de medlemmar som hört av sig säger vi såklart att de inte har någon som helst skyldighet att svara, säger Ia Hamn.

Nicole Vianna, kommunikationschef på TechSverige, skriver i ett mejl till Kollega att de inte vill kommentera uppgifterna.

– Vi uttalar oss inte om enskilda företag och har därför inget ytterligare att säga i den här frågan.

Hur fungerar medbestämmandet på dagens arbetsplatser? Stefan Koskinen svarar krasst.

– Företagen bryter mot mbl (medbestämmandelagen, reds. anm.) på löpande band. Det är ingen bra ordning.

I rollen som arbetsgivarpolitisk chef på Almega är Koskinen ofta synlig i samhällsdebatten. Tidigare har han lobbat för en inskränkning av strejkrätten och löneavtal utan konkreta siffror. Nu pratar han om ett nytt förslag: minskad förhandlingsskyldighet på arbetsplatser där det saknas fackklubb.

Kravet: Färre mbl-förhandlingar

Förslaget lades fram första gången i avtalsrörelsen 2023. Idén är att arbetsgivare bara ska behöva blanda in facket vid vissa typer av förändringar, som arbetsbrist, flytt eller omorganisation. Vid mindre förändringar ska det räcka att informera personerna som berörs, utan att blanda in facket. I alla fall när det saknas lokal klubb.

Förslaget väckte fackens vrede. Unionen skrev på sin hemsida att Almega vill ”runda facket” och ”öka arbetsgivarnas frihet att göra som de vill”. De döpte förslaget till ”mbl light” och avfärdade det helt. Det fanns inte heller med i de kollektivavtal som sedermera tecknades.

Når inte fackets ombudsmän

Men kravet kommer finnas kvar på Almegas lista även i årets avtalsrörelse, berättar Stefan Koskinen. Motiveringen är att dagens regler inte fungerar. När det inte finns några lokalt fackligt förtroendevalda ska arbetsgivare i stället kontakta fackets centrala ombudsmän. Enligt Koskinen är det vanligt att företagen helt enkelt inte får tag på ombudsmännen.

– Det är ju helt omöjligt att Unionens avdelningsombudsmän ska hinna med det här. Det är ofta så att man får ett automatsvar eller över huvud taget inte får tag på en ombudsman. 

Därför undviker Almega att säga till alla sina klubblösa medlemsföretag att skicka in förhandlingsframställan vid löpande förändringar. 

– Unionen, och inget annat fack heller, skulle ha någon chans att uppfylla sin förhandlingsskyldighet då, säger Koskinen och fortsätter:

– För en tid sedan pratade jag med ett IT-företag som hade omkring 300 anställda. De sade att de inte haft kontakt med Unionen sedan 2015.

”Unionen: Vår bild är att det funkar mycket bättre”

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att den här frågan har blivit en ”käpphäst” för Almega. Han delar inte bilden av att mbl-processerna dras med så stora problem.

– Vår bild är att det funkar mycket bättre än det Almega försöker göra gällande. Där har vi gjort vissa partsgemensamma utredningar, som vi tycker visar att det funkar bättre. Men då vill inte Almega publicera dem, för det stämmer inte riktigt med deras retorik.

Däremot tycker han, precis som Stefan Koskinen, att modellen med lokalt medbestämmande bygger på att det finns lokala fackklubbar.

– Deras frustration gäller huvudsakligen när det inte finns fackliga förtroendevalda. Vårt svar på det är: 50 000 förtroendevalda.

Wästfelt syftar på ett kraftigt tillväxtmål som Unionen har satt upp. Ambitionen är att förbundet ska ha nästan dubbelt så många förtroendevalda år 2027. I dag finns det drygt 30 000.

”Arbetsgivaren har inte brutit mot några regler”

Martin Wästfelt vänder sig mot Almegas beskrivning av att arbetsgivare bryter mot mbl på löpande band.

–  Det håller inte vi med om. Om en arbetsgivare skickar en förhandlingsframställan – där vi inte har en lokal klubb – till ett regionkontor och vi inte har tid eller avstår, då har arbetsgivaren inte brutit mot några regler. Arbetsgivaren har fullgjort sin del av mbl.

– Om vi inte har tid är det inte ett brott mot mbl. Sedan är det dåligt utifrån det fackliga inflytandet om vi inte kan svara upp. Men även här tror jag att vi har lite olika uppfattningar.

Almega säger att det är vanligt att företagen har svårt att få tag på Unionens ombudsmän. Vad tänker du om det?

– Jag håller inte med om det. Men även om det vore så, så betyder inte det att man brutit mot någon skyldighet, om man har påkallat en förhandling. Då får man tolka det som att vi har avstått, om vi inte ens återkopplar.

Wästfelt är skeptisk Koskinens exempel – ett IT-företag med 300 anställda som inte haft kontakt med Unionen sedan 2015.

– Om det är ett problem så får man höra det. Jag blir förvånad om det är ett företag med så många anställda och det inte skulle ha kommit till min kännedom.

Växande individualism

Unionens svar på problemet är alltså fler förtroendevalda. Men enligt Almega kommer det inte gå. Samhället präglas av en växande individualism som facken inte rår på, säger Stefan Koskinen.

– Det är lite trögt och det kommer att ta tid. Men ett problem som finns ute i verkligheten kommer förr eller senare upp på bordet och hanteras av parterna.

I november krävde Facken inom industrin 4,2 procent i löneökningar nästa år. Arbetsgivarna kallade siffran ”fullkomligt orealistisk” och i dag kom Teknikföretagen – som företräder majoriteten av alla teknikföretag – med sitt motbud. Organisationen nämnde ingen procentsiffra, men vill se betydligt lägre löneökningar.

På en presskonferens under morgonen fokuserade Pia Sandvik, vd för Teknikföretagen, på de orosmoln som finns i omvärlden. Hon lyfte bland annat kriget i Ukraina, Donald Trumps utlovade handelshinder och den svaga ekonomin i flera EU-länder.

– Sverige befinner sig i en lågkonjunktur och läget ser tufft ut i industrin.  Kostnadsutvecklingen måste vara hållbar på lång sikt.

Teknikföretagen säger nej till kortare arbetstid

På pressträffen medverkade också IF Metall, Sveriges Ingenjörer och Unionen. De försvarar kravet på 4,2 procent i löneökningar.

– Svensk industri står stark och då ska våra medlemmar, som bidrar till framgången, få ta del av den vinst man är med och bidrar till, säger Peter Hellberg, Unionens ordförande.

Han understryker att framtidsutsikterna för ekonomin inte är så dystra som arbetsgivarna försöker göra gällande.

– Det stämmer att vi befinner oss i en lågkonjunktur men det kommer att vända under 2025. I det läget – när världskonjunkturen vänder uppåt igen – har svenska företag en väldigt bra position. Det är inte sant att vi bara blickar bakåt och ska ha kompensation för minskad köpkraft som arbetsgivarna påstår, utan vi blickar framåt.

Facken kräver arbetstidsförkortning

I nästa års avtalsrörelse kräver facken dessutom kortare arbetstid, utöver de överenskommelser som slutits tidigare. Exakt hur mycket arbetstiden ska kortas har de ännu inte meddelat.

Arbetsgivarna är starkt kritiska till kortare arbetstid. Teknikföretagen tänker inte gå med på att arbetstiden sänks ytterligare – och vill dessutom ha bort de överenskommelser som slutits i tidigare avtal.

Anledningen är diskussionen om att arbetstiden ska kortas med lagstiftning. Teknikföretagen vill ha en modell som gör att företagen inte behöver följa tidigare avtal om arbetstiden kortas via lag.

– Vi kan inte riskera att våra medlemsföretag får stå med förkortad arbetstid både genom lagstiftning och genom avtal. Därför kräver vi att överenskommelser om kortare arbetstid fasas ut eller avvecklas, säger Tomas Undin, Teknikföretagens förhandlingschef.

Enligt Teknikföretagen uppger hälften av deras större medlemsföretag att de skulle överväga att flytta utomlands vid en lagstiftad arbetstidsförkortning. 
– Och många av våra mindre medlemsföretag – med färre än 20 anställda – skulle behöva stänga butiken, säger Tomas Undin.

Arbetsgivarnas förslag möttes inte av några ovationer från fackligt håll.
– Arbetsgivarna tar höjd för något som inte finns på bordet, det handlar om en utredning i en arbetsgrupp i ett parti (Socialdemokraterna red anm.) i Sveriges riksdag. Vi vill ge en tydlig signal att parterna tar ansvar i frågan om arbetstidsförkortning så vi får bort trycket från politiken, säger Peter Hellberg.

Jobb på obekväma tider ska ge ledighet

Förutom det gemensamma fackliga lönekravet på 4,2 procent presenterade fackförbunden egna frågor som de kommer att driva i nästa års avtalsrörelse. Unionen vill exempelvis att tjänstemän som jobbar eller har arbetsresor på obekväma tider ska kunna välja att ersättas ekonomiskt eller med ledig tid.

Unionen kräver ingen särskild satsning på de lägsta lönerna i avtalen – vad beror det på?

– I normalfallet vill vi höja lägstalönerna med procenten men av och till ser vi att lägstalönerna halkat efter och då yrkar vi på sådana satsningar. Eftersom vi gjorde en sådan justering för två år sedan har vi inte gjort det den här gången, säger Peter Hellberg.

Avtalet som arbetsgivarna och facken inom industrin nu förhandlar om kallas Industriavtalet. Det är viktigt även för anställda i andra branscher eftersom avtalet blir normen för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

2025 års avtalsrörelse blir rekordstor. Över 500 centrala kollektivavtal ska förhandlas. Många löper ut 31 mars nästa år.