Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Unionen på väg spika sin lönepolitik

Många av Unionens medlemmar tycker inte att de kan påverka sin lön utan att den dikteras av chefen. För en hel del hänger det samman med att det inte finns några kriterier för lönen och att de inte har några lönesamtal.
Göran Jacobsson Publicerad 9 juni 2008, kl 08:50

Inför förra avtalsrörelsen uppgav runt hälften av tjänstemännen att de inte har inflytande över sin löneutveckling. Bland de förtroendevalda var det bara runt en fjärdedel som ansåg att det finns tydliga lönekriterier.

Den enskildes inflytande över lönen är en del av den lönepolitiska plattform som Unionens förbundsstyrelse förbereder till kongressen i oktober.

- Vi måste se över klubbarnas arbete med lönerna och ställa krav på innehållet i utvecklingssamtal och lönesamtal. Vi kan också föra in stupstockar i de centrala avtalen. Det skulle vara något nytt som garanterar var och en löneutveckling som är värd något, säger Lars-Bonny Ramstedt, Unionens förhandlingschef.

Även arbetsgivarna i Svensk Handel ser samma problem. Vd Dag Klackenberg säger att många chefer är dåligt tränade att föra lönesamtal och på små arbetsplatser händer det ofta att chefen som ofta är ägaren tycker det är enklast att ge alla det centrala avtalets procentsats.

- Lösningen är att köra lönesamtal några gånger till. Lönesamtal är inte alls så läbbigt som många chefer tror. Lönesamtal och individuella påslag är ett bra sätt att styra verksamheten, säger Dag Klackenberg.

C-G Hjort på Unionens förhandlingsavdelning har arbetat med den lönepolitiska plattformen. Han säger att klubbarna måste lägga kraft på att få inflytande över löneprocessen och löneformer för att medlemmarna ska få mer att säga till. Många klubbar har inte gjort det för att det är svårt och jobbigt enligt honom.

Under våren har Unionen drivit en intern diskussion om lönepolitiken. Den har förts i alla regionstyrelser och på en del klubbmöten. Dessutom har 400 klubbar svarat på en enkät. En allmän  medlemsenkät planerades, men den blev inte av.

C-G Hjort säger att det finns ett starkt stöd för kollektivavtalet och för individuell lönesättning. Många lyfter dessutom fram brist på inflytande över lönesättningen för klubbar och individer.

Tanken bakom en lönepolitisk plattform är att beskriva grunder och principer för fackets lönelinje.

- HTF och Sif hade ganska lika lönepolitik. Nu behöver vi ett gemensamt program som utgångspunkt för kraven i nästa avtalsrörelse, säger Lars Bonny Ramstedt.

Förslaget som förbundsstyrelsen arbetar med beskriver förhandlingarna på central, lokal och individuell nivå. Grundprinciper för lönen är bland annat att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, alla ska ha en avtalad rätt till löneutveckling, ökad kompetens ska ge högre lön och att en heltidsanställd ska kunna försörja sig på sin lön. Mål för lönebildningen är ökad reallön, den ska medverka till ökad sysselsättning och produktivitetsökning.

Löneutrymmet ska bestämmas av den internationellt konkurrensutsatta sektorn. Lars-Bonny Ramstedt säger att det inte finns några motsättningar om detta inom Unionen. Vad det mer konkret innebär behöver dock definieras säger han. Även Svensk Handels Dag Klackenberg tycker det är helt i sin ordning att den internationellt konkurrensutsatta delen av näringslivet styr lönenormen.

- Det är de som riskerar att förlora jobben om löneökningarna blir för stora som ska sätta normen, säger Karl Olof Stenqvist, förhandlingschef hos arbetsgivarna i Teknikföretagen.

Facket vill att det ska finnas en partsgemensam lönestatistik och en sådan finns på de tidigare HTF-omårdena, men inte i de avtal som Sif tidigare slutit. Dag Klackenberg på Svensk Handel tycker sådan statistik är bra och ger fack och arbetsgivare en gemensam grund att utgå från, vilket inte arbetsgivarna i verkstadsindustrin håller med om.

- Vi ser ingen nytta med en partsgemensam statistik. Vi tycker det fungerar väl med den Scb-statistik som finns, säger Karl Olof Stenqvist hos Teknikföretagen.

Unionens Lars-Bonny Ramstedt har svårt att förstå hans hållning.

- Det är bara trams från arbetsgivarnas sida att de vägrar upprätta en gemensam statistik. Om vi inte tillsammans mäter utvecklingen hur ska vi då veta hur den ser ut?!

I ett kort avsnitt behandlar plattformen samverkan med andra fack. Unionen vill fortsätta med den samverkan som redan finns. Det betyder att avtalssamarbetet med facken inom industrin kommer fortsätta. Dessutom finns en ambition att skapa något liknande i tjänstesektorn.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.