Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Unionen ett bekymmer för IF Metall

Unionens nya lönepolitik kan skapa problem i kommande avtalsrörelser och i samarbetet med Facken inom industrin.
Göran Jacobsson Publicerad
Stefan Löfven, IF Metall

Det är IF Metall som står för farhågorna. LO-förbundet presenterade i dag, måndag, sin lönepolitik. Svårigheterna i samarbetet uppstår om Unionen bestämmer sig för att inte låta industrin ha ett avgörande inflytande över den framtida lönebildningen.

- Om hela tjänstesektorn får vara med och styra över lönenormen får vi problem, säger IF Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman.

Han vill dock inte gå närmare in på vad som kan tänkas hända. Det får bli en senare diskussion, säger Anders Tiderman.

Inom kort sätter Unionen igång med en stor intern diskussion om den sammanslagna organisationens lönepolitik. HTF och Sif lyfte fram olika saker. Sif pekade på den internationellt konkurrensutsatta sektorn medan HTF arbetade för tjänstesektorn betydelse och ville att löneförhandlingarna skulle drivas utifrån sektorns egna förutsättningar. För Unionen gäller det nu att väga de två uppfattningarna.

IF Metall har inte ett lika öppet anslag. I rapporten "Lönepolitiskt vägval", som läggs fram inför LO-fackets kongress, är utgångspunkten för lönenormen den internationellt konkurrensutsatta sektorn. IF Metall kan tänka sig att andra branscher som lever under samma förhållanden som industrin kan vara med och påverka lönebildningen. Som exempel nämns delar av IT-sektorn och tidigare har även delar av transportsektorn lyfts fram.

- Vi är öppna för en process och diskussion om lönebildningen och om lönenormen, säger Leif Ohlsson, IF Metalls förste vice ordförande.

Även IF Metall är en sammanslagning - av Metall och Industrifacket - och det här är det första samlade ställningstagandet i lönefrågor.

I sin lönepolitiska syn tar IF Metall avstamp i Industriavtalet och vill se en fortsättning på det. Det har funnits i drygt tio år och är ett samarbete mellan fack och arbetsgivare inom industrin, däribland Unionen. Industriavtalet har inneburit att avtalen som industrin slutit fått stor betydelse för alla andra avtal.

Som mål för lönepolitiken har IF Metall ökad reallön, jämställda och rättvisa löner, personlig utveckling av arbete och lön, solidarisk fördelning och ett bra golv i kollektivavtalen. Den personliga utvecklingen handlar om att industriarbetarna ska ha en utveckling i arbetet och av kompetens och att den syns på lönen. Solidarisk fördelning betyder att IF Metall vill se bra trygghetssystem för dem som är sjuka, arbetslösa och skadade.

En särskild diskussion inom LO har rört jämställda löner. I den har IF Metall motsatt sig jämställdhetspotten, som är ett särskilt lönepåslag till branscher med stor andel kvinnor. Inte heller nu vill IF Metall ha någon jämställdhetspott utan eftersträvar något annan slags krav för att nå jämställda löner. Tidigare har IF Metall sagt sig vara beredd att bryta samarbetet inom LO om jämställdhetspotten finns kvar. Nu säger IF Metalls ordförande Stefan Löfven:

- Vi har samordning med Facken inom industrin och med LO. Vår strävan är att fortsätta samarbeta med båda och vi vill vara kvar i samordningen med LO, men vi måste samtidigt göra det som är bäst för våra medlemmar.

I rapporten sägs att målet är mer avtal och mindre lag. Det är en förändrad syn mot tidigare. Då var LO-fackens hållning att de skulle vända sig till den socialdemokratiska regeringen med frågor som de inte fick igenom avtalsvägen.

Det tredje avtalsåret är möjligt att säga upp. IF Metall kommer att ta ställning till en eventuell uppsägning i september. Ordförande Stefan Löfven förklarar att inflationsutveckling har stor betydelse för hur IF Metall kommer att besluta.

Fakta

Industriavtalet är ett samarbetsavtal för industriell utveckling och höjda reallöner. Den fackliga samarbetspartnern är Facken inom industrin, där Unionen, IF Metall, Pappers, Skogs- och Träfacket, Livs samt Sveriges Ingenjörer ingår. Dessutom deltar Grafiska fackförbundet. En bärande tanke är att industrin ska sätta lönenorm. Det betyder att det först slutna avtalet inom industrin får en normerande roll för alla andra avtal.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.