- Jag blev lite överraskad över att vi inte såg någon effekt i någon grupp, säger Hans Goine, forskare vid institutionen för arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet och knuten till Försäkringskassan, som var med och genomförde undersökningen.
I ett underlag på runt 15 000 personer har en grupp prioriterats till tidiga insatser, som möte med handläggare på Försäkringskassan, avstämning med handläggare och arbetsgivare och tidiga rehabiliteringsplaner. En annan grupp utsågs till kontrollgrupp, och var lågprioriterad till tidiga insatser under en period på 45 dagar.
När forskarna sedan jämförde de båda grupperna kunde de inte se någon skillnad i sjukskrivningstidernas längd.
- Möjligen kan en delförklaring vara att sjukdomar har ett naturalförlopp. Om vi tidigt går in i många sjukfall får det ingen effekt, för det pågår andra saker som har större betydelse, säger Hans Goine.
Tanken att tidigt fånga upp dem som riskerar långa sjukskrivningar för att snabbare få dem tillbaka i arbete har varit styrande för flera politiska beslut sedan 80-talet.
- Riktigt så enkelt som det politiska mantrat är det inte, säger Hans Goine.
Tidigare studier har visat att tidiga insatser rentav kan förlänga sjuktiderna. Sjukdom kan nämligen vara ett önskat tillstånd, för att det ger individen en identitet. Tidiga rehabiliteringsinsatser bekräftar då sjukidentiteten. Även om så inte är fallet kan en lång rehabilitering bestå av många delar, där väntetiden till vissa är så lång att det leder till inlåsningseffekter.