Lönekraven, som fick betydelse för hela avtalsrörelsen, fastställdes inom Facken inom industrin. IF Metall och LO:s industrifack ville kräva 4,2 procents lönepåslag i ett ettårigt avtal medan Sif ville att facken skulle kräva löneökningar med 5 procent. Det blev LO-förbundens krav som arbetsgivarna i industrin fick möta.

IF Metall och de andra industrifacken inom LO drev LO:s gemensamma lönekrav. Kraven byggde på en ekonomisk analys som omfattade LO:s alla branscher och de byggde också på LO:s fingertoppskänsla för vad som var möjligt att driva. På sätt och vis var det alltså LO som styrde över Sifs lönekrav i förra avtalsrörelsen.

- Det var väl lite problem i Facken inom industrin. Sif kunde inte lämna besked. Det var stökigt internt och motstånd från deras förhandlingsdelegation från industrin, säger Anders Tiderman, som då var IF Metalls avtalssekreterare.

Han säger också att IF Metall till skillnad från Sif måste se bredare och ta hänsyn till vad som är möjligt att driva för alla LO-förbund.

På Unionens första förbundsråd under veckan presenterades en avtalsutvärdering från konsultfirman Arkwright. Rapporten pekar på diskussionen om lönekraven inom Facken inom industrin och konstaterar samtidigt att Sif hade stort genomslag på industrifackens avtalskrav - förutom när det gäller lönekravens storlek. Ett misstag, som behöver rättas till, är svagt förtroende mellan förhandlare och förhandlingsdelegation. Rapportförfattarna kan också konstatera att många nu efterlyser en diskussion om för- och nackdelar med samarbetet inom Facken inom industrin.

Ett av problemen som konsultföretaget lyfter fram för HTF:s del är interna kommunikationsproblem för att undvika att "fel" avtalsområde går först och får betydelse för de andra avtalen. Nu slöts avtal först med Tjänsteföretagen och Mia - Medie- och Informationsarbetsgivarna. Det hade dock varit bättre om uppgörelsen med Svensk Handel ingåtts först. För att råda bot på detta föreslås bland annat ett ordentligt register över e-postadresser.

Mycket fungerade bra och enligt rapporten anser majoriteten av förhandlingsdelegationerna i tidigare Sif och tidigare HTF att förhandlingsresultatet är godkänt - både när det gäller nivå och övriga villkor.

Arkwright ger Unionen råd om det fortsatta förhandlingsarbetet. Utgångspunkten är att arbeta vidare med förhandlingsdelegationernas utvärderingar. Det handlar om fyra punkter. Planeringen för avtalsrörelsen år 2010 ska börja redan nu. Det behövs mer utbildning och branschkunskap för att kunna ställa bra och fungerande krav. Det behövs en bättre intern kommunikation och en viktig del är ett förbättrat intranät. Ett av syftena är att undvika systemfel, som att "fel" avtalsområde går först. En intern process ska leda fram till delaktighet och en gemensam syn på nivåkraven.

Tanken är att de fyra punkterna ska följas av en projektplan, prioriteringar och genomförande.