I normalfallet leder mellan 30 och 40 procent av alla varsel inte till uppsägningar. Ett år, 1994, skiljer dock ut sig. Det året hade företagen möjlighet att undanta två nyckelpersoner från turordningsreglerna vid uppsägning. Studier som Ann-Christin Jans gjort av situationen i Östergötlands län visar att antalet "övervarsel", det vill säga skillnaden mellan inkomna varsel och verkställda varsel, under denna period var betydligt mindre än både tidigare och senare.
- Man varslade mer korrekt, det tyder på att det är en taktik. Företagen kanske kan öka sitt förhandlingsutrymme och bestämma vilka som ska sluta. Sedan kan båda parterna gå från förhandlingarna utan att förlora ansiktet; arbetsgivaren har gått med på att göra färre uppsägningar och arbetstagarorganisationen har räddat ett antal jobb. Det blir en win-winsituation.
Det finns ytterligare en rad tänkbara skäl till att företagen i början överdriver antalet personer som riskerar att bli av med jobbet, säger Ann-Christin Jans.
- Det kan också vara en stor osäkerhet om vad som ska hända och det tar tid att verkställa ett varsel. Situationen kan hinna förändras. Så var det hösten 2008. Då svängde det otroligt från rekordvarsel till normala nivåer bara några månader senare.
- När man lägger varsel skapas det också rörelse. Folk börjar lämna företaget på egen hand och en del kanske man kan lösa med pensionsavgångar och liknande, så att man slipper säga upp.
Det finns också en stor dos psykologi i hur effekterna av lagda varsel slår. När de stora företagen varslar väcker det tankar både hos enskilda och hos andra företag.
- Man håller hårdare i plånboken och rörligheten på arbetsmarknaden blir mindre. Och som arbetsgivare väntar man nog med rekryteringar i alla fall.