Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Dialekt öppnar dörrar för telefonförsäljare

Gotländska är gulligt och Stockholmska är stöddigt. Vår dialekt har betydelse för hur vi uppfattas av andra. Är den rentav en konkurrensfördel på arbetsmarknaden? Ringmurens Telemarketing använder gotländskan som en del i affärsstrategin.
Anna Sjögren Publicerad 12 mars 2010, kl 11:26

På det gotlandsbaserade företaget Ringmurens Telemarketing talar 90 procent av telekommunikatörerna gotländska. Och företaget är medvetet om dialektens positiva associationer. På hemsidan står det att "den gotländska dialekten betyder mycket när man talar i telefon" och att man får "en unik chans att ge ett första oöverträffat intryck".

- Gotländskan är definitivt en dörröppnare. Många har en positiv anknytning till Gotland. De har kanske minnen från en semester här som väcks när de hör den, säger vd Mona Smitterberg.

Jan Einarsson, smålänning och professor emeritus i språksociologi, bekräftar det Mona Smitterberg säger. Hur vi uppfattar en viss dialekt beror på vilka personliga erfarenheter vi har av den. Talar vi dialekten själva eller känner en trevlig person som gör det får vi troligen positiva associationer till den.

- Om jag har goda erfarenheter av en gotlänning väcker det ett intresse hos mig när jag hör någon tala den dialekten. Har jag dåliga erfarenheter blir det tvärtom. Då blir jag inte så intresserad av att prata mer med personen, säger Jan Einarsson.

Norra och västra Sveriges dialekter omtyckta

Jan Einarsson berättar att det finns mer generella uppfattningar om olika dialekter. Genom att dra en linje från Göteborg i väst och snett upp norr om Stockholm får man fram en gräns för vilka dialekter vi tycker om, och vilka vi inte tycker om.

- Göteborgska, värmländska och de norrländska dialekterna är omtyckta. De syd- och österländska dialekterna är generellt mindre omtyckta. Stockholmska tycker vi låter stöddigt och skånska låter drygt. Undantaget på den sydöstra sidan är gotländskan, som vi uppfattar som gullig.

Jan Einarsson påpekar att det är svårt att skilja våra uppfattningar om dialekter från våra uppfattningar om människor. Att stockholmska låter stöddigt, göteborgska stolligt och norrländska pålitligt grundar sig i våra fördomar om hur människorna är.

Toleransen har ökat

Det blir allt vanligare att höra folk tala olika dialekter i tv och radio, och Jan Einarsson anser att svenskarnas tolerans för olika dialekter har ökat.

- Tidigare skulle hallåor tala med ett standardsvenskt uttal så att det inte skulle gå att höra från vilken del i landet de kom. På senare tid har det blivit allt vanligare att folk talar med dialekt. Och så länge dialekterna är begripliga är vår tolerans nog rätt stor.

Även på Ringmurens Telemarketing är toleransen stor. Telekommunikatörerna är till övervägande del gotländska, men det är en naturlig följd av att företaget ligger på Gotland, inte ett kriterium för anställning. Mona Smitterberg har upptäckt fördelen med olika dialekter.

- Gotländskan går bra i Mälardalsregionen, men den går inte hem i Skåne. Där fungerar skånskan bättre. Jag har inget klokt svar på varför det är så, men det kanske är två starka dialekter som krockar med varandra.

Har du en dialekt som du tycker speciellt mycket om?

-Värmländskan är en härlig dialekt! Den är liksom rund och påminner lite om gotländskan, säger Mona Smitterberg på sin gotländska.

Fakta

Vår uppfattning av en dialekt påverkas av våra idéer om de personer som talar dialekten.

Generella uppfattningar om några svenska dialekter:

gotländska - förtroendeingivande

skånska - grötigt, svårbegripligt

göteborgska - glatt och positivt

värmländska - trevligt

stockholmska - stöddigt och överlägset

dalmål - trevligt, förknippas med midsommar och vasalopp

norrländska - lugnt, fåordigt och förtroendeingivande

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.