Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Majoriteten av Sveriges arbetsföra är anställda. Därmed omfattas de flesta av kollektivavtal, har a-kassa, semesterlön, sjuklön, tjänstepension och olika försäkringar.
Förmånerna kräver att vi tar oss till kontoret varje vardag och utför det vi ska. Vill vi vara lediga en dag måste vi säga till i god tid och möjligheterna att påverka scheman och arbetsbelastning är ofta små.
Katrine Hamori har valt att arbeta på ett annat sätt. Hon är frilansande lektör och redaktör och sköter allt arbete hemifrån.
– Det innebär en enorm frihet och det är väldigt skönt att slippa en chef, jag bestämmer själv när jag ska utföra arbetet. Det är skönt att kunna arbeta i morgonrock klockan två på natten om jag känner för det. Och om solen lyser en dag kan jag lägga ner arbetet och gå ut i det fina vädret, säger hon.
Något eget företag har hon däremot inte – i stället anlitar hon ett egenanställningsföretag. Det innebär att hon blir anställd under den tid ett uppdrag varar och att företaget fakturerar uppdragsgivaren och betalar in skatt och sociala avgifter.
– Det var min son, som är journalist, som tipsade mig. Utan det tipset tror jag inte att jag hade gett mig in på det här. Jag tycker att det verkar för bökigt att ha eget företag, det är inte det jag vill hålla på med.
Katrine Hamori älskar sitt jobb och friheten det ger henne. Men samma trygghet som en fast anställning ger det inte.
– Jag vet aldrig hur mycket jag kommer att få i lön varje månad. Ibland har jag jättemycket att göra och vågar inte tacka nej till jobb eftersom jag är rädd att jag då inte kommer att få fler uppdrag från det förlaget. Ibland har jag för lite att göra. Det här sättet att jobba passar bäst för den som inte har barn att försörja, eller för den som har en fast tjänst på deltid.
Och något alternativ har hon egentligen inte.
– Om man vill jobba med det här finns det inte så många traditionella anställningar. De flesta förlagen anlitar frilansande redaktörer.
Katrine Hamoris sätt att arbeta på är fortfarande ganska ovanligt. Men arbetsmarknaden förändras snabbt. Mycket tyder på att de traditionella anställningarna blir ovanligare och att andra sätt att arbeta på blir vanligare. Mellan 2011 och 2015 ökade till exempel antalet egenanställda från ungefär 4 000 till nästan 19 000.
Samtidigt har antalet egenföretagare ökat kraftigt de senaste decennierna. I början av 90-talet fanns runt 180 000 egenföretagare i Sverige. I dag är de över 300 000. Dessutom finns mer än 400 000 kombinatörer – personer som har ett eget företag vid sidan om en anställning.
Det handlar om att företagen vill slippa arbetsgivaransvar och sänka kostnaderna
Vad den utvecklingen drivs av beror på vem man frågar. Stephen Schad, ordförande för Egenanställningsföretagens branschorganisation, tror att det är friheten som lockar.
– Jag brukar koka ner det till franska revolutionens ledord om frihet, jämlikhet och broderskap. Frihet är en väldigt central del i det här. I en traditionell anställning har man ofta litet inflytande över sitt schema och ganska små möjligheter att påverka lönen. Och många arbetar i stora organisationer där man lätt försvinner, säger han.
Broderskapet handlar enligt Stephen Schad om ett lojalitetsskifte.
– I dag känner många en större lojalitet gentemot andra inom samma yrkesgrupp än mot det företag de arbetar för. Då blir det mindre viktigt med en anställning.
– Och jämlikheten innebär en omfördelning av kapital. Många frågar sig varför de ska ge bort stora delar av det värde de har skapat till sina arbetsgivare.
Annette Thörnquist är historiker och arbetslivsforskare knuten till Stockholms universitet. Hon har en annan bild av varför egenföretagandet har ökat.
– I många fall handlar det om arbetsgivares försök att sänka sina arbetskostnader och undkomma arbetsgivaransvar samt att därigenom också få en mer ”flexibel” arbetskraft. Det förekommer förstås också att anställda söker efter större flexibilitet. Men jag tycker att det behovet betonas för lättvindigt i debatten. Den arbetspresterande parten har allt att vinna på att vara anställd, säger hon.
Anledningen till det är främst att trygghetssystemet på arbetsmarknaden enligt kollektivavtal och arbetsrätt är uppbyggt kring anställningsförhållandet.
Men hur en person påverkas i det enskilda fallet av att vara egenföretagare i stället för anställd beror samtidigt på vilken ställning han eller hon har på arbetsmarknaden, enligt Annette Thörnquist.
– Självklart kan en välutbildad person som efterfrågas på arbetsmarknaden och som vill vara rörlig se fördelar med att vara egenföretagare eller egenanställd. Men som forskare ser jag det problematiska i att allt fler tvingas att bli egenföretagare för att inte bli av med jobbet. I vissa fall får de fortsätta att arbeta under anställningsliknande former, men utan den anställdas rättigheter.
Hur ser framtiden ut?
– Det är svårt att säga. Vi har sett en ökning av strategin att anlita utländska egenföretagare efter EU:s utvidgning i Central- och Östeuropa. Då handlar det ofta om företag som vill utnyttja arbetsmigranter som billig arbetskraft. Även efter F-skattereformen 2009, då det räckte med en enda uppdragsgivare för att skaffa sig F-skattsedel, såg vi en ökning inom vissa branscher. Risken är stor att ofrivilligt egenföretagande och osäkra anställningar på sikt kommer att öka.
Även Stephen Schad tror på en ökning av egenanställda.
– Den uppdragsbaserade arbetsmarknaden finns i princip inom alla yrken i Sverige. Ett egenanställningsföretag kan ge balans mellan trygghet och frihet. Men vi ser inte någon kraftig övergång från tillsvidareanställning till fler egenanställda inom de närmaste fem åren. En arbetsgivare behöver ofta ha ett visst antal människor knutna till sig för att få en stabilitet i verksamheten.
Om arbetsgivarnas önskan att kunna sänka sina kostnader och anställdas önskan om ett mer flexibelt arbetsliv har funnits ett tag, finns numera ytterligare en faktor som driver utvecklingen mot färre traditionella anställningar: digitaliseringen.
I dag finns en uppsjö av webbplatser och appar som på olika sätt för samman den som vill ha arbete utfört med den som vill arbeta. Det mest kända exemplet är kanske Über, men det senaste året har flera liknande plattformar dykt upp. Genom exempelvis Yepstr, Taskrunner och Instawork kan den som vill ha enklare arbeten utförda komma i kontakt med personer som vill jobba. Via Dog Buddy kan den som behöver hundvakt hitta en sådan och vill man få tag i ett bud kan man ansluta sig till Urb-it.
Men frågan är vilken betydelse fackförbund och kollektivavtal får i en framtid där allt fler är egenföretagare, egenanställda och arbetar via digitala plattformar.
Unionens ordförande Martin Linder är övertygad om att arbetsmarknaden står inför stora förändringar.
– Vi tror att alltmer arbete kommer att utföras i andra former än i traditionella anställningar hos traditionella arbetsgivare. Hur snabbt utvecklingen går och hur omfattande den blir är svårt att säga. Men det gäller för oss att vara förberedda, säger han.
En konsekvens av att de digitala plattformarna vuxit fram på kort tid är att en del av dem har utnyttjat konkurrensfördelarna av att inte följa de regler som gäller för traditionella företag. Überpop – ett numera nedlagt dotterbolag till Über – lät till exempel personer utan taxilegitimation transportera personer i sina privata bilar. Förra året dömdes över 60 förare för olaglig taxiverksamhet och över 600 av dem har upptaxerats av Skatteverket.
– De nya aktörer som har som affärsidé att utnyttja dagens svaga regleringar ska vi göra allt för att stoppa. Vi vill att våra medlemmar får schyssta villkor och att de digitala plattformarna konkurrerar med effektiva lösningar, inte osunda villkor, säger Martin Linder.
Men det betyder inte, poängterar han, att det är en bra idé att motarbeta de digitala plattformarna i stort.
– Vi är positiva till digitaliseringen. Plattformarna kan bidra till flera positiva aspekter vad gäller former och strukturer för hur arbete kan utföras.
– Vi ska inte motverka innovationer som gör det lättare att mötas. Men utvecklingen går fort och vi vill väcka medvetenhet kring de här frågorna och bredda debatten. Många är alltför sena i starten och ser inte digitaliseringens påverkan på arbetsmarknaden. Det är viktigt att vi inser att det går fort när plattformarna väl får fäste.
De som arbetar via en plattform omfattas inte av kollektivavtal. Men det skulle de kunna göra, enligt Unionen. Förbundets uppfattning är att alla som utför arbete – inte bara anställda – kan vara fackligt anslutna.
– Tidigare har vi sagt att vi ska organisera den som är anställd. Efter ett beslut på senaste kongressen säger vi nu att vi organiserar alla som utför arbete. Det är en stor förändring. Det trygga arbetslivet ska inte bara gälla dem som har traditionella anställningar, säger Martin Linder.
Unionen presenterade i höstas rapporten Plattformsekonomin och den svenska partsmodellen. Där framförs idén att inrätta en särskild institution som ska reglera de digitala plattformarna. Med hjälp av den och ett centralt kollektivavtal skulle utförare, beställare och plattformens ägare kunna komma överens om viktiga frågor.
Det trygga arbetslivet ska inte bara gälla dem som har traditionella anställningar
Plattformar skulle också kunna certifieras av institutionen när de uppfyller de regler som parterna har kommit överens om. På så sätt blir det lättare för uppdragsgivare och utförare att välja plattform och plattformen kan använda certifieringen i sin marknadsföring.
Förhoppningen är att institutionen ska jämna ut maktförhållandena mellan plattformen och dem som använder sig av den.
– Det finns en hel del som pekar på att digitala plattformar kan få stor betydelse. Jag tror att plattformsföretagen gynnas av att ta ett större socialt ansvar. Det gör man lämpligast i nära samarbete med berörda fackförbund. Om tjänsteutförare kan arbeta under schyssta villkor och konsumenter kan känna sig trygga att de tjänster som köps är av god kvalitet, så kommer det gynna alla, säger Fredrik Söderqvist, rapportförfattare och utredare på Unionen.
Att få in plattformarna i det sociala kontraktet är den stora utmaningen kommande år. Samtidigt är det inte lätt eftersom plattformarna i stor utsträckning är internationella och det finns många intressen inblandade.
– De traditionella aktörerna ser sina intressen hotade och fackförbunden upplever ett hot när de traditionella arbetsplatserna försvinner. Det är en enorm utmaning som fackförbunden i dag inte är riggade för, säger Fredrik Söderqvist.
Under medarbetarsamtal med sin chef berättade mannen att han var intresserad av att starta egen verksamhet. Kollegor till honom hade gjort samma sak, gått ned i tid och arbetade nu som konsulter på trafikskolan. Strax efter mötet blev han avskedad med motiveringen att han agerat illojalt.
Trafikskolan han registrerat var vilande, han bedrev ingen verksamhet och hans arbetsgivare förlorade varken några kunder eller affärer på grund av honom. Han hade dessutom informerat sin chef om planerna.
– Att enbart starta upp ett eget bolag utan att aktivt bedriva verksamheten är inte tillräckligt för att anse det vara illojalt mot arbetsgivaren. I begreppet ligger att det måste finnas en viss skada för arbetsgivaren och så är det inte i det här fallet, säger Filip Vujcic, förbundsjurist på Unionen och företräder medlemmen i Arbetsdomstolen.
Förutom att arbetsgivaren inte lidit skada av trafiklärarens sidobolag, var uppsåtet inte att vilseleda sin arbetsgivare. Tvärtom var han transparent, enligt stämningsansökan.
– Vår medlem har varit helt ärlig med sin arbetsgivare. De har fört en dialog om saken, vilket inte var konstigt med tanke på att flera kollegor har haft exakt samma upplägg. Att han blev avskedad kom som en överraskning.
Unionen stämmer nu arbetsgivaren på sammanlagt 150 000 kronor plus utebliven lön.
* Kollega har bett trafikskolan i södra Sverige om en kommentar om tvisten. De svarar via mejl att de inte kommenterar pågående ärenden.
Mannen hade arbetat på Icas lager i fyra år när han i mitten av juni i år blev utvald att göra ett drogtest på sin arbetsplats. Provet bestod av ett salivprov och utfördes i ett konferensrum av en man som presenterade sig som certifierad provtagare.
Tre dagar senare – en lördag klockan nio på kvällen – blev lagerarbetaren uppringd av en läkare från ett laboratorium som berättade att drogtestet gett positivt utslag för amfetamin. Lagerarbetaren blev chockad över anklagelserna.
– Vår medlem är helt säker på att det måste ha skett ett misstag eftersom han aldrig har använt något narkotikaklassat preparat, säger Sofia Wolff, förbundsjurist på Unionen, som företräder lagerarbetaren.
Ett par veckor senare valde Ica att avskeda lagerarbetaren. Motiveringen var att han gjort sig skyldig till narkotikabrott samt drograttfylleri då han kört truck under sitt pass efter provtagningen.
Under de följande förhandlingarna har Unionens representanter vid upprepade tillfällen bett att få ta del av testresultatet, men utan att arbetsgivaren kunnat presenterat något sådant. När Unionen bad att få ta del av ett ackrediteringsintyg för bolaget som utfört provtagningen visade det sig att företaget saknade ett sådant intyg. I stället framkom det att testerna utförts av en underleverantör som Ica inte kände till namnet på.
– Vi anser att all sådan här provtagning ska utföras legitimerad sjukvårdspersonal som omfattas av Hälso- och sjukvårdslagen. Men eftersom Ica inte har kunnat uppge företagets namn har vi inte ens kunnat kontrollera vem som utfört testerna, säger Sofia Wolff.
Unionen har nu stämt Ica i Arbetsdomstolen och kräver 190 000 kronor i skadestånd för brott mot lagen om anställningsskydd. Förbundet menar att det helt saknas grund för att avskeda medlemmen och slår också fast att Icas testprocess inte varit tillräckligt rättssäker. Sofia Wolff förklarar varför:
– Det ska inte räcka med ett enda positivt salivtest. När medarbetaren nekar till att ha tagit droger borde arbetsgivaren ha gått till botten med var det kan ha uppstått ett fel i den här provtagningskedjan.
Enligt Unionens jurist borde Ica ha gjort nya analyser av båda de insamlade salivproverna, genom att skicka ett av dem till ett annat laboratorium samt granskat om det aktuella provet kan ha blivit kontaminerat eller förväxlats på vägen.
Inom rättsväsendet ställs det mycket höga krav på rättssäkerheten i samband med drogtester i arbetslivet. Unionen påpekar att ett salivprov inte är tillräckligt för att fastställa om en person haft narkotika i blodet. Enligt Rikspolisstyrelsens förskrifter är blodprov och urinprov de enda metoderna som används för att fastställa detta.
Vidare menar Unionen att det underlag som Ica presenterade vid den centrala förhandlingen i september – ett oidentifierbart provsvar – skulle kunna tillhöra vem som helst.
Unionen har förgäves begärt att få tal del av arbetsgivarens dokumentation om hur provtagningen och transporten till laboratoriet gått till.
– Det är uppåt väggarna. De har tagit ett enda test som vi inte har fått se förrän efter avskedet och då var det maskat så vi kunde inte kontrollera vems prov det var. Vi anser att vår medlem har blivit oskyldigt dömd här, säger Sofia Wolff.
Ica svarar Kollega i ett mejl att företaget inte kommenterar enskilda individärenden, men understryker att man rent generellt har nolltolerans mot drogpåverkan på sina arbetsplatser.
Fallet gäller en säljare på ett telemarketingbolag i Mellansverige. Våren 2023 blev han uppsagd från sin tjänst på grund av personliga skäl eftersom arbetsgivaren menade att han underpresterat. Enligt mannens anställningsavtal skulle han göra 250 uppringningsförsök per dag men det gjorde inte säljaren och efter ett antal varningar sades han upp. Unionen ansåg att kraven var orimliga och att medlemmen inte erbjudits tillräckligt stöd och valde att stämma företaget för brott mot lagen om anställningsskydd, las.
Nu har Arbetsdomstolen avgjort tvisten. I sin dom, som meddelades under onsdagen, går domstolen helt på arbetsgivarens linje och slår fast att det fanns sakliga skäl för uppsägning. Vidare konstaterar domstolen att Unionen inte har fört fram några ”beaktansvärda skäl" till varför säljaren vägrat att följa ledningens uppmaningar om att ringa säljsamtalen som angavs i hans anställningsavtal.
Domen i AD är den första som prövar de nya uppsägningsreglerna i det så kallade huvudavtalet, som kom till i den nya las-överenskommelsen 2022. Huvudavtalet är det avtal mellan arbetsmarknadens parter som bland annat reglerar vad som ska gälla vid uppsägningar. Avgörandet i AD förväntas få stor betydelse för hur liknande fall ska tolkas framöver.
De nya reglerna i las ger arbetsgivare större makt än tidigare när det gäller uppsägningar på grund av personliga skäl. Enligt tidigare praxis krävdes att prestationen ”väsentligt understigit” det man kunde förvänta sig. I de nya reglerna är kraven inte alls lika högt ställda krav på vad som räknas som misskötsamhet.
Mia Fransson, arbetsrättsjurist på arbetsgivarorganisationen Almega som företrätt företaget, är nöjd med att domen tar avstamp i de nya reglerna.
– Det är glädjande att Arbetsdomstolen är tydlig med att det är huvudavtalet som tillämpas och att man går på de nya skrivningar som finns där, säger hon.
Mia Fransson menar att ambitionen med de nya reglerna var att det skulle ske en förändring och att kraven nu har sänkts.
– Det är helt andra värderingar som görs, det finns exempelvis inga krav på att det måste finnas en allmän ovilja från den enskilde att följa de instruktioner man får.
Kommer domen att få betydelse för kommande tvister – även utanför domstol?
– När det sker en så stor förändring brukar det genomsyra tillämpningen i övrigt på arbetsmarknaden. Jag tror att det här sätter ljuset på att det skett en förändring och att man blir mer varse att det är ett helt nytt sätt att bedöma sakliga skäl.
Kommer AD:s dom att förändra något jämfört med tidigare praxis?
– Det är sannolikt, det var också ambitionen med huvudavtalet.
Unionens linje har varit att arbetsgivaren instruktioner har varit otydliga och inte möjliga att uppfylla. Chefsjurist Malin Wulkan är besviken över AD:s avgörande och att medlemmen inte fick rätt i sak.
– Vi hade bra argument och god bevisning. Men AD har gjort en annan värdering och det får man acceptera. AD:s avgörande är tydligt och det välkomnar vi, säger hon.
Malin Wulkan tycker trots nederlaget att det är positivt att den nya domen är tydlig kring arbetsgivarens ansvar.
– Det är viktigt att det framkommer att arbetsgivare är skyldiga att stötta den medarbetare som har problem att klara arbetsuppgifterna, ska tilldela en varning och ge individen tid att rätta sig.
Vilken betydelse kommer den här domen att få framöver?
– Den blir ett prejudikat. Nästa gång det uppstår en förhandling som rör ordervägran kommer man titta om det finns vägledande domar och då finns det här avgörandet. Men vid tvister som rör personliga skäl är det i hög utsträckning omständigheterna i det enskilda fallet som avgör.
Enligt Arbetsdomstolens dom ska Unionen nu betala bolagets rättegångskostnader på närmare 390 000 kronor.
Lagen om anställningsskydd, las, skyddar arbetstagare som blir uppsagda eller avskedade. Den innehåller regler om olika anställningsformer och om uppsägning.
Vissa delar av las är tvingande och de går inte att ändra genom avtal. Andra delar kan kompletteras och ersättas med kollektivavtal, till exempel när det gäller uppsägningstider och turordningsregler.
Källa: Unionen