Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Yrkena där man tvingas hantera skäll och hot

Nils, Laila och Anders har två saker gemensamt. De kan rätt ofta behandlas som skit på jobbet – och de känner en enorm arbetsglädje.
Lina Björk Publicerad
Carolina Romare
Carolina Romare

Bäst är att vara tyst och lyssna

Att förklara för en rasande medlem varför den inte kan få ersättning från a-kassan kräver – bland annat – stor pedagogisk förmåga. Det har Nils Ehrenkrona.

Trots att arga medlemmar är en del av Nils Ehrenkronas vardag stormtrivs han på jobbet som rådgivare på Unionens a-kassa. Han gillar utmaningar. En stor sådan är att folk har så bestämda åsikter om a-kassan, vilket inte är så konstigt. Och ett beslut kan avgöra om du kan betala hyran eller inte.

– En av de svårare sakerna är att jag ska ge saklig och professionell information. Samtidigt är det svårt att nå fram med den informationen om medlemmen inte upplever att det finns en människa bakom institutionen. Det första jag gör i ett samtal är därför att etablera en personlig kontakt. Det kan räcka med att vara vänlig.

De flesta samtal han har med medlemmar är sansade och trevliga. Men det händer att diskussioner går fel. Man kan vara arg på att det tar för lång tid att komma fram, att man inte fått någon information, att man fått fel information eller att a-kassan varit otydliga. Då kan den stora avhyvlingen vara ett faktum.

– När folk är upprörda är det bästa att bara vara tyst och lyssna. Jag brukar vara tyst även när personen skrikit färdigt, för det blir som en spegel och medlemmen börjar fundera på vad den faktiskt har sagt. I 99 fall av 100 fortsätter den sedan med att säga: ”Ja, jag förstår ju att det inte är ditt fel, reglerna ser ut så.” Och när man har nått dit kan man komma vidare.

Att förklara den komplexa arbetslöshetsförsäkringen är svårt. Att berätta varför någon inte har rätt till ersättning är ännu svårare, men det är en del av Nils Ehrenkronas jobb. Han är även med och fattar beslut om ersättning, stöttar a-kassans utredare i beslut och tar extra svåra samtal från medlemmar.

Jag vet att det inte handlar om mig, jag kan inte ta på mig kritik som handlar om ett system

Efter en dag av tuffa samtal kan han ta en paus från telefonen och göra annat. Alla rådgivare delar också erfarenheter från jobbiga situationer.

– Vi möter människor i svåra situationer, det måste man ha respekt för. Samtidigt tar jag inte åt mig personligt av utskällningar, jag kan inte ta på mig kritik som handlar om ett system. Om jag gett information på ett schysst och proffsigt sätt så har jag gjort vad jag kan.

En del i arbetet som är både frustrerande och en trygghet är att Nils Ehrenkrona är styrd av a-kassans regelverk. Han kan alltså inte komma fram till egna lösningar för medlemmar som tjatar tillräckligt eller är arga.

– Jag kan känna maktlöshet över att inte kunna göra mer, men det är ju inte upp till mig om en medlem får ersättning eller inte.

Goda egenskaper i Nils Ehrenkronas jobb är tålamod och att kunna vara pedagogisk. Just den kombinationen är också det som gör att han trivs så bra på jobbet.

– Att jobba med något komplicerat och lyckas kommunicera det är väldigt tillfredsställande.

 

 

I början tog jag åt mig

Jobbar man i en Systembolagsbutik kan man möta våldsamma kunder. Men med 22 års erfarenhet vet Laila Lindkvist hur hon ska hantera jobbiga situationer.

Laila Lindkvists hjärta ligger både hos medarbetare och hos de kunder hon dagligen möter. Det är också av omtanke hon ibland får be berusade personer att ställa tillbaka spritflaskan på butikshyllan och leda dem ut.

Varje år passerar tusentals kunder Systembolagets butik i Borlänge. Under de 22 år som Laila Lindkvist har jobbat, de senaste som butikschef, har hon nästan bara trevliga erfarenheter. Men det finns kunder som är mer utmanande. Som blir rasande när en vara har utgått ur sortimentet eller tagit slut. Andra är påverkade av mediciner eller droger.

– Det är klart att man känner sig liten om man får en utskällning. Jag brukar tänka att de personer som skriker kanske egentligen gör det av andra anledningar. I början tog jag åt mig, men med åren har det blivit lättare att ta.

Laila Lindkvist försöker finnas till hands om hennes medarbetare behöver stöd och hjälp. Men som butikschef försöker hon också få sin personal att känna sig trygga i sig själva. Att klara av när det kommer in någon som skäller eller hotar.

Att konfrontera någon som stjäl eller är så påverkad att den inte får handla är tufft

Medarbetarna försöker alltid uppmärksamma varandra om det uppstår spända situationer. De sluter upp och hjälper till. Tar fokus från personen och försöker tala i vänlig ton. Det hjälper oftast, men inte alltid.

– Om jag står mitt i en händelse som gör att jag förlorar fokus och tappar fattningen måste jag få hjälp, gå i väg och göra annat. Kanske hjälpa kunder eller stå på lagret. Så det finns möjlighet att pausa om det behövs.

Varje Systembolagsbutik har en ledningsgrupp vars uppgift bland annat är att se till att personalen mår bra efter hotfulla händelser. Som rutin kontaktar man en anhörig om det hänt något obehagligt i butiken, och följer personen hem efter jobbet.

– Det känns tryggt att vi har rutiner, men det viktigaste är kanske att vi som anställda finns nära till hands för varandra, frågar hur läget är och hur man mår.

Företaget har som policy att bemöta varje kund med ett hej. Efter några år i branschen har Laila Lindqvist lärt sig att läsa av hur folk mår beroende på hur de svarar. Någon tittar bort, en annan svarar och ler, en tredje försöker vara osynlig.

– Det händer ju också att folk försöker stjäla. Då brukar jag gå dit med en kundkorg och säga: ”Det är bättre att du lägger dina varor i korgen och betalar för dem.” Andra går förbi kassorna och springer ut, då polisanmäler vi.

Att konfrontera någon som stjäl eller är så påverkad att den inte får handla är tufft. Men Laila Lindqvist har lärt sig när det är läge att backa. Och det är när det kan komma till våld.

– Vi ska aldrig försätta oss i situationer som blir så hotfulla att det blir våldsamt. Vi ska aldrig riskera något, då är det bättre att ringa polisen.

Att någon stjäl eller blir arg händer inte varje dag. En händelse som Systembolagets anställda får stå ut med varje dag är dock att bli ignorerade av kunder som pratar i telefon samtidigt som de betalar.

– Det är oförskämt, främst mot andra kunder. Ibland frågar jag om jag ska parkera kvittot och ta en annan kund emellan, men ofta klarar de av att göra båda samtidigt. Det blir vanligare och vanligare, tyvärr.

Trots att det förekommer obehagliga situationer i butiken älskar Laila sitt jobb.

– Jag är stolt över att jobba här och över mina medarbetare. De bästa stunderna är när kunder kommer tillbaka och berömmer en kollega för en bra rekommendation. Då växer jag några centimeter.

 

 

Nyanställda kan bli förskräckta

Anders Karlsson jobbar på callcenter och ska snabbt ge kunderna svar på tusen olika frågor – som kan komma i olika tonfall …

En ängels tålamod är en klyscha, men Anders Karlsson vet inte hur han annars ska beskriva vad som krävs när en kund ringer och frågar varför han inte har täckning tio meter under vattenytan.

Det och tusen andra frågor ska en kommunikatör på callcenterföretaget Transcom kunna svara på. Problem ska lösas på sekunden samtidigt som du är artig och trevlig.

– Det är en utmaning. Men det är det som både ger mig arbetsglädje och gör mig frustrerad: att möta väldigt många människor i olika situationer som behöver hjälp med allt mellan himmel och jord.

Anders Karlsson har jobbat i branschen sedan 1999. Först på upplysningsavdelningen, där han kunde få 300 samtal per dag. Sedan på kundtjänst, där samtalen var färre men längre. De senaste åren har han arbetat fackligt och har god insyn i hur arbetsmiljön kan vara för någon som stundtals blir utskälld i telefonen.

En person som försökte ta sitt liv råkade ringa vår kundtjänst i stället för 112

– Risken att man får ta emot ett riktigt otrevligt samtal varje dag inte är så stor, men här svarar vi på alla relevanta frågor, oavsett i vilket tonläge de kommer in.

Skulle samtalet eskalera och urarta kan det vara läge att lämna över till en chef, eller be personen att ringa upp när den har lugnat ner sig. Ett större arbetsmiljöproblem är när medarbetare får ta emot hot, eller som förra året, då en person som försökte ta sitt liv råkade ringa kundtjänst på Transcom i stället för 112.

– Det var brutalt för de två kommunikatörerna som fick ta det samtalet och förklara att personen hade ringt fel. Det är svårt att förbereda sig på sådant, men vi försöker lära av våra erfarenheter. Skyddsombuden liksom företagshälsovården erbjuder samtalsstöd om någon skulle behöva prata.

Är det en riktigt upprörd person som ringer brukar kollegorna snacka av sig lite sinsemellan på luncher och raster. Chefen kan också se till att den anställde tar en promenad.

– Jag har aldrig tagit åt mig när folk skriker i telefon, men jag förstår ju att vissa gör det. Nyanställda kan bli lite förskräckta.

Som ny får man dock utbildning i samtalsteknik och får vara med och lyssna på hur bra och dåliga samtal kan gå till. Som klubbordförande för Unionen har Anders Karlsson även möjlighet att förbereda nyanställda på vilka rättigheter och skyldigheter de har på arbetsplatsen. Att kombinera sitt ordinarie arbete och det fackliga är det som ger honom mest arbetsglädje.

– Många tar sina första stapplande steg i arbetslivet här. Det som är roligast med jobbet är att jag får hjälpa till. Oavsett om det handlar om att hjälpa kollegor med arbetsrelaterade problem eller om det handlar om att hjälpa någon med täckningen under vattenytan.

 

Foto: Carolina Romare, Martin Kelam, Per Knutsson

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontieres (MFS grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MFS arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.