Arbetsrelaterad stress skördar årligen runt 500 liv, långt fler än vad arbetsplatsolyckorna gör, larmade Arbetsmiljöverket i slutet av maj. Enligt Kollegas nya Novusundersökning svarar 74 procent av de tillfrågade att de fått mer att göra på jobbet under de senaste fem åren.
– I princip allt administrativt stöd har rationaliserats bort. Var och en förutsätts sköta sin egen administration, från lokalbokningar till resebokningar, utvärderingar och uppföljningar, utskrifter och så vidare. Denna egenadministration har inte kompenserats i färre ordinarie arbetsuppgifter, vilket naturligtvis gör att det alltid är något som släpar efter eller faller mellan stolarna. För mig är det oerhört stressande och som jag tror en bidragande orsak till min utmattning, skriver en av de svarande.
Det saknas vikarier, det saknas backup, kollegor som kan avlasta. Saknas tid för jobbet, återhämtningstid, tid till eftertanke. Stor arbetsbörda, stort tryck, stora krav, ständigt på. Hinner inte. Mycket arbete ska göras av för få personer. De öppna svaren pekar i samma riktning – färre personer ska utföra mer än tidigare.
Alla får göra allt. En jävla röra
Ändå är det bara hälften av de tillfrågade som de facto anser att de jobbar i en slimmad organisation, visar undersökningen. När en liknande fråga ställdes för tre år sedan var det sju av tio som ansåg att bilden stämde. Har det blivit bättre?
Läs mer: När färre ska göra mer
– Nej, säger Daniel Gullstrand, arbetsmiljöexpert på PTK. Men det har inte heller blivit sämre.
Han tror inte att förbättringen beror på att föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA, infördes efter att Kollegas förra undersökning gjordes.
Är alltid tillgänglig oavsett om det är semester eller utanför arbetstid
– OSA-föreskriften har varit bra för arbetsmiljöarbetet på många sätt, men när det handlar om arbetsbelastning är det fortfarande så att för mycket arbete och ansvar ligger på varje enskild anställd och att det inte finns någon buffert för arbetstoppar. Övertiden, som är en bra indikator på arbetstrycket, har inte minskat.
Åttio procent av arbetsmiljöombuden som i Unionens Arbetsmiljöbarometer svarat på vad som skapar stress på deras arbetsplatser, pekar ut hög arbetsbelastning som den främsta faktorn. Men vad som ligger bakom arbetsbelastningen är tydligen inte enbart slimmade organisationer och att färre ska göra mer.
Allt måste göras i panik utan eftertanke. Blir inte alltid bra gjort
– Högkonjunkturen och konsekvenser av införandet av ny teknik spelar in, men även management-trender om hur arbetet ska organiseras påverkar. Sammantaget leder det till alltför många omorganisationer som skapar mycket merjobb samtidigt som man förväntas göra sitt vanliga arbete under tiden.
– Utöver det riskerar den osäkerhet som följer av omorganisationer, påverka arbetsmiljön negativt, säger Daniel Gullstrand.
När han för något år sedan, för Unionens räkning, granskade omorganisationer på företagen i den privata sektorn, fann han att en tredjedel av arbetsplatserna drar igång en ny omorganisation en gång om året, trots att forskning visar att det tar minst tre år för en ny organisation att sätta sig.
– Det betyder ju att många arbetsplatser underpresterar. Men rapporten visade också att om man genomför omorganisationer bra, det vill säga har rutiner, gör riskbedömningar, är tydliga i sin kommunikation och framför allt samverkar, blir det färre negativa konsekvenser. Då kan det till och med leda till något positivt, säger Daniel Gullstrand.
Citaten i texten kommer från öppna svar i Kollegas undersökning.
Illustration: Bo Lundberg
DETTA ÄR OSA
Organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA 2015:4, började gälla mars 2016 och förtydligar vad som ska göras inom det systematiska arbetsmiljöarbetet. Den reglerar även arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling.
