Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Slimmade företag drabbar anställda

Slimmade organisationer, ofta i kombination med eviga omorganisationer, leder till att tiden och orken tryter för många anställda. Tre av fyra tjänstemän upplever att de fått mer att göra på jobbet, visar Kollegas nya undersökning.
Johanna Rovira Publicerad

Arbetsrelaterad stress skördar årligen runt 500 liv, långt fler än vad arbetsplatsolyckorna gör, larmade Arbetsmiljöverket i slutet av maj. Enligt Kollegas nya Novusundersökning svarar 74 procent av de tillfrågade att de fått mer att göra på jobbet under de senaste fem åren.

– I princip allt administrativt stöd har rationaliserats bort. Var och en förutsätts sköta sin egen administration, från lokalbokningar till resebokningar, utvärderingar och uppföljningar, utskrifter och så vidare. Denna egenadministration har inte kompenserats i färre ordinarie arbetsuppgifter, vilket naturligtvis gör att det alltid är något som släpar efter eller faller mellan stolarna. För mig är det oerhört stressande och som jag tror en bidragande orsak till min utmattning, skriver en av de svarande.

Det saknas vikarier, det saknas backup, kollegor som kan avlasta. Saknas tid för jobbet, återhämtningstid, tid till eftertanke. Stor arbetsbörda, stort tryck, stora krav, ständigt på. Hinner inte. Mycket arbete ska göras av för få personer. De öppna svaren pekar i samma riktning – färre personer ska utföra mer än tidigare.

Alla får göra allt. En jävla röra

Ändå är det bara hälften av de tillfrågade som de facto anser att de jobbar i en slimmad organisation, visar undersökningen. När en liknande fråga ställdes för tre år sedan var det sju av tio som ansåg att bilden stämde. Har det blivit bättre?

Läs mer: När färre ska göra mer

– Nej, säger Daniel Gullstrand, arbetsmiljöexpert på PTK. Men det har inte heller blivit sämre.

Han tror inte att förbättringen beror på att föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA, infördes efter att Kollegas förra undersökning gjordes.

Är alltid tillgänglig oavsett om det är semester eller utanför arbetstid

– OSA-föreskriften har varit bra för arbetsmiljöarbetet på många sätt, men när det handlar om arbetsbelastning är det fortfarande så att för mycket arbete och ansvar ligger på varje enskild anställd och att det inte finns någon buffert för arbetstoppar. Övertiden, som är en bra indikator på arbetstrycket, har inte minskat.

Åttio procent av arbetsmiljöombuden som i Unionens Arbetsmiljöbarometer svarat på vad som skapar stress på deras arbetsplatser, pekar ut hög arbetsbelastning som den främsta faktorn. Men vad som ligger bakom arbetsbelastningen är tydligen inte enbart slimmade organisationer och att färre ska göra mer.

Allt måste göras i panik utan eftertanke. Blir inte alltid bra gjort

– Högkonjunkturen och konsekvenser av införandet av ny teknik spelar in, men även management-trender om hur arbetet ska organiseras påverkar. Sammantaget leder det till alltför många omorganisationer som skapar mycket merjobb samtidigt som man förväntas göra sitt vanliga arbete under tiden.

– Utöver det riskerar den osäkerhet som följer av omorganisationer, påverka arbetsmiljön negativt, säger Daniel Gullstrand.  

När han för något år sedan, för Unionens räkning, granskade omorganisationer på företagen i den privata sektorn, fann han att en tredjedel av arbetsplatserna drar igång en ny omorganisation en gång om året, trots att forskning visar att det tar minst tre år för en ny organisation att sätta sig. 

– Det betyder ju att många arbetsplatser underpresterar. Men rapporten visade också att om man genomför omorganisationer bra, det vill säga har rutiner, gör riskbedömningar, är tydliga i sin kommunikation och framför allt samverkar, blir det färre negativa konsekvenser. Då kan det till och med leda till något positivt, säger Daniel Gullstrand.

Citaten i texten kommer från öppna svar i Kollegas undersökning. 

Illustration: Bo Lundberg

DETTA ÄR OSA

Organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA 2015:4, började gälla mars 2016 och förtydligar vad som ska göras inom det systematiska arbetsmiljöarbetet. Den reglerar även arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält