Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Rekordmånga tjänstemän är sjuka

Antalet sjukskrivna tjänstemän har fördubblats de senaste tio åren. Kvinnor är sjukare än män – men allt fler män sjukskrivs på grund av psykiska diagnoser. Unionen tror att bättre rehabilitering på jobbet kan få ner sjuksiffrorna.
David Österberg Publicerad
Colourbox
Det är vanligare att kvinnor drabbas av psykisk ohälsa, men under de senaste tio åren finns ett tydligt trendbrott även vad gäller männens psykiska hälsa. Colourbox

För tio år sedan var 7 av 1 000 privata tjänstemän långtidssjukskrivna. Förra året hade den siffran fördubblats, vilket innebär att rekordmånga tjänstemän är sjuka. Det visar en rapport från Unionen som bygger på statistik från Alecta.

Kvinnor är sjukskrivna i betydligt högre utsträckning än män: drygt 20 av 1 000 yrkesverksamma kvinnor var sjukskrivna förra året, jämfört med knappt 9 av 1 000 män. Det är också vanligare att kvinnor drabbas av psykisk ohälsa, men under de senaste tio åren finns ett tydligt trendbrott även vad gäller männens psykiska hälsa. År 2008 hade knappt 25 procent av de sjuka männen en psykisk diagnos – mot drygt 41 procent förra året.

Rapporten visar också att Försäkringskassan sannolikt har blivit hårdare i sin bedömning av om en person ska få sjukpenning eller inte. Den som är sjukskriven mer än 180 dagar får sin arbetsförmåga prövad mot hela arbetsmarknaden. 2014 fick 1,2 procent avslag på sina ansökningar om fortsatt sjukpenning vid dag 180, jämfört med 5,8 procent förra året. Ökningen kan inte förklaras av ändrade regler utan beror troligen på ”att regeringens mål om ett sjukpenningtal på 9,0 dagar har påverkat Försäkringskassans tillämpning av regelverket”, skriver Unionen i rapporten.

För att få ner sjuktalen tror Unionen på bättre förebyggande arbetsmiljöarbete. Förbundet anser att stressrelaterad ohälsa ”nästan alltid helt eller delvis beror på brister i arbetsmiljön” och vill därför ha en tydligare skrivning i arbetsmiljölagen. Den ska klargöra att all ohälsa ska utredas om det inte är uppenbart att hela orsaken till ohälsan finns utanför arbetet.

En annan åtgärd är bättre rehabilitering på jobbet. Enligt rapporten behöver arbetsgivare mer kunskap om hur de ska jobba med rehabilitering och det behövs också skarpare lagar så att fler arbetsgivare tar in experthjälp. Unionen vill också att Försäkringskassan ska kunna straffa arbetsgivare som inte uppfyller sina skyldigheter att rehabilitera.

Unionen ger också en känga till Försäkringskassan och kritiserar myndigheten för ökningen av andelen avslag, särskilt vid dag 180, trots att regelverket inte har förändrats. Enligt Unionen kommer många medlemmar i kläm när Försäkringskassan tycker att folk efter 180 dagar ska arbeta på jobb ”som bara finns i teorin”. När de sedan kommer till Arbetsförmedlingen anser den myndigheten att personerna saknar arbetsförmåga och därmed inte har rätt till a-kassa.

Enligt reglerna i sjukförsäkringen finns det möjlighet att ha kvar sin sjukpenning även efter dag 180 om det kan göra att en person kan få en ”fullständig” återgång till jobb inom ett år. Men den regeln gäller bara personer som har en ”tydlig diagnos”.  Det är ett problem eftersom Försäkringskassan ofta anser att utmattningssyndrom är en diffus diagnos, enligt Unionen: ”Denna strikta tillämpning slår dessutom särskilt hårt mot kvinnor, som är kraftigt överrepresenterade i sjukskrivningar som har sin grund i psykiska diagnoser.”

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontieres (MFS grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MFS arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.