Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Skiftlaget där snällheten genomsyrar allt

När Timmy Söderlund valde Oskar Frisk till sitt dreamteam på läkemedelsföretaget Octapharma hade han en enda gyllene regel: I det här skiftlaget hjälps vi åt. Ingen lämnas i sticket.
Petra Rendik Publicerad
 Oskar Frisk och Timmy Söderlund
För Oskar Frisk och Timmy Söderlund är snällhet något som genomsyrar hela arbetsplatsen på Octapharma. Anders G. Warne

När Oskar Frisk, läkemedelstekniker på Octapharma i Stockholm, fick veta att han var tvungen att byta skiftlag blev han först ledsen och lite orolig. Han trivdes ju så otroligt bra i sitt nuvarande team. Var skulle han hamna nu?

När hans mamma några veckor senare frågade hur det kändes med de nya arbetskamraterna svarade han att det var jättebra, på alla vis.

– Jag blev oerhört positivt överraskad, för alla trivdes väldigt bra med varandra och Timmy var precis så som jag hade hört att han skulle vara, säger Oskar Frisk.

Timmy Söderlund är Oskar Frisks och de tio kollegornas teamleader. Han skruvar lite generat på sig när han hör berömmet. Men blir också glad, för det är ett kvitto på att hans noggranna rekrytering har lönat sig. Det handlar om en grupp som trots olika åldrar (20 till närmare 60), kön, etnicitet och religion verkligen klickar med varandra.

– Gruppen är min prio. Det har hänt att jag nekat människor att komma till oss för att magkänslan sagt att individen – trots att de varit jättebra och kompetenta – inte hade fungerat med teamet. Med det sagt, magkänslan stämmer inte alltid.

 

Viktigast: Respekt och omtänksamhet

Både Oskar Frisk och Timmy Söderlund tycker att det viktigaste på en arbetsplats eller i en grupp är respekt och omtänksamhet. Och det kändes redan när de två träffades första gången.

– Timmy poängterade verkligen att i den här gruppen hjälps vi åt. Ibland uppstår dödtid i en process – då ser man sig runt efter någon som har mer att göra och hugger i. Ingen lämnas i sticket, säger Oskar Frisk.

För honom är en snäll arbetsplats synonymt med en trygg arbetsplats. Han vet att han backas upp av sina kollegor från det att han stämplar in till att han stämplar ut.

– Och jag har en chef som skulle kriga för mig om det behövdes.

Timmy Söderlund själv säger att han försöker vara en professionell ledare som är tillgänglig, lyssnar på personalen och ställer upp för sin grupp. Han ska tåla att bli kritiserad av sina medarbetare när han gör något tokigt. 
– Om vi hjälper varandra kommer hjälpen tillbaka, vilket han medger händer då och då.

– Det ska vara högt i tak – på riktigt. Men sedan får andra svara på om jag lyckats vara den chef jag alltid själv velat ha.

För Timmy Söderlund var just detta att ställa upp för varandra det allra viktigaste när han för några år sedan fick chansen att bilda sitt drömlag. Och det var något han upplevde var ganska sällsynt, särskilt i större grupper – man gör klart sitt, tar sin rast och går hem.

– Hos oss är det alltid en eller två individer som under perioder har det extra tungt. Om vi hjälper varandra kommer hjälpen tillbaka. Då avverkar vi arbetsuppgifterna mer harmoniskt utan stress och utan att våra ryggar tar stryk. För det är ett fysiskt jobb vi har med långa arbetspass och treskift.

 

Snällkultur ekonomiskt lönsam

Det lönar sig på så många plan att jobba så, menar Timmy Söderlund. Trivs medarbetarna så får man en lojal grupp med hög arbetsmoral där alla levererar och där sjukfrånvaro är låg. Det ska vara kul att komma till jobbet.

Alla i teamet har lärt sig uppskatta varandra, alla kan fika ihop.

– Oskar som är yngst umgås nästan mest med den av oss som är äldst, berättar Timmy Söderlund.

Finns det då inget som skaver? Jo såklart, vi är ju människor, men det är mest smågrejer, tycker både Oskar Frisk och Timmy Söderlund. Gruppen har kommit fram till gemensamma förhållningsregler som lyfts ofta på de återkommande arbetsplatsträffarna. Man har listat det som fungerar bra och det som kan förbättras – som att diska kaffekoppar efter sig och skippa onödigt smågnäll.

– Personalen kommer ofta med synpunkter som har med beteenden att göra. Genom att prata om det har vi fått bort slarv och är alltid hjälpsamma mot varandra.

Det är inte så svårt när man själv har skapat regler som gynnar allas trivsel, säger Timmy Söderlund.

Båda tror att en snällkultur är ekonomiskt lönsam i längden. Oskar Frisk är inne på att den måste börja uppifrån och sippra ut i verksamheten, men sedan måste förstås alla göra sitt. Varje dag.

– Att vara snäll en dag och inte nästa? Det är inte att vara snäll. Snällhet ska frodas över tid och alla ska försöka spela samma ton. Då blir det bra, säger Oskar Frisk.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också. 

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.