Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Skiftlaget där snällheten genomsyrar allt

När Timmy Söderlund valde Oskar Frisk till sitt dreamteam på läkemedelsföretaget Octapharma hade han en enda gyllene regel: I det här skiftlaget hjälps vi åt. Ingen lämnas i sticket.
Petra Rendik Publicerad
 Oskar Frisk och Timmy Söderlund
För Oskar Frisk och Timmy Söderlund är snällhet något som genomsyrar hela arbetsplatsen på Octapharma. Anders G. Warne

När Oskar Frisk, läkemedelstekniker på Octapharma i Stockholm, fick veta att han var tvungen att byta skiftlag blev han först ledsen och lite orolig. Han trivdes ju så otroligt bra i sitt nuvarande team. Var skulle han hamna nu?

När hans mamma några veckor senare frågade hur det kändes med de nya arbetskamraterna svarade han att det var jättebra, på alla vis.

– Jag blev oerhört positivt överraskad, för alla trivdes väldigt bra med varandra och Timmy var precis så som jag hade hört att han skulle vara, säger Oskar Frisk.

Timmy Söderlund är Oskar Frisks och de tio kollegornas teamleader. Han skruvar lite generat på sig när han hör berömmet. Men blir också glad, för det är ett kvitto på att hans noggranna rekrytering har lönat sig. Det handlar om en grupp som trots olika åldrar (20 till närmare 60), kön, etnicitet och religion verkligen klickar med varandra.

– Gruppen är min prio. Det har hänt att jag nekat människor att komma till oss för att magkänslan sagt att individen – trots att de varit jättebra och kompetenta – inte hade fungerat med teamet. Med det sagt, magkänslan stämmer inte alltid.

 

Viktigast: Respekt och omtänksamhet

Både Oskar Frisk och Timmy Söderlund tycker att det viktigaste på en arbetsplats eller i en grupp är respekt och omtänksamhet. Och det kändes redan när de två träffades första gången.

– Timmy poängterade verkligen att i den här gruppen hjälps vi åt. Ibland uppstår dödtid i en process – då ser man sig runt efter någon som har mer att göra och hugger i. Ingen lämnas i sticket, säger Oskar Frisk.

För honom är en snäll arbetsplats synonymt med en trygg arbetsplats. Han vet att han backas upp av sina kollegor från det att han stämplar in till att han stämplar ut.

– Och jag har en chef som skulle kriga för mig om det behövdes.

Timmy Söderlund själv säger att han försöker vara en professionell ledare som är tillgänglig, lyssnar på personalen och ställer upp för sin grupp. Han ska tåla att bli kritiserad av sina medarbetare när han gör något tokigt. 
– Om vi hjälper varandra kommer hjälpen tillbaka, vilket han medger händer då och då.

– Det ska vara högt i tak – på riktigt. Men sedan får andra svara på om jag lyckats vara den chef jag alltid själv velat ha.

För Timmy Söderlund var just detta att ställa upp för varandra det allra viktigaste när han för några år sedan fick chansen att bilda sitt drömlag. Och det var något han upplevde var ganska sällsynt, särskilt i större grupper – man gör klart sitt, tar sin rast och går hem.

– Hos oss är det alltid en eller två individer som under perioder har det extra tungt. Om vi hjälper varandra kommer hjälpen tillbaka. Då avverkar vi arbetsuppgifterna mer harmoniskt utan stress och utan att våra ryggar tar stryk. För det är ett fysiskt jobb vi har med långa arbetspass och treskift.

 

Snällkultur ekonomiskt lönsam

Det lönar sig på så många plan att jobba så, menar Timmy Söderlund. Trivs medarbetarna så får man en lojal grupp med hög arbetsmoral där alla levererar och där sjukfrånvaro är låg. Det ska vara kul att komma till jobbet.

Alla i teamet har lärt sig uppskatta varandra, alla kan fika ihop.

– Oskar som är yngst umgås nästan mest med den av oss som är äldst, berättar Timmy Söderlund.

Finns det då inget som skaver? Jo såklart, vi är ju människor, men det är mest smågrejer, tycker både Oskar Frisk och Timmy Söderlund. Gruppen har kommit fram till gemensamma förhållningsregler som lyfts ofta på de återkommande arbetsplatsträffarna. Man har listat det som fungerar bra och det som kan förbättras – som att diska kaffekoppar efter sig och skippa onödigt smågnäll.

– Personalen kommer ofta med synpunkter som har med beteenden att göra. Genom att prata om det har vi fått bort slarv och är alltid hjälpsamma mot varandra.

Det är inte så svårt när man själv har skapat regler som gynnar allas trivsel, säger Timmy Söderlund.

Båda tror att en snällkultur är ekonomiskt lönsam i längden. Oskar Frisk är inne på att den måste börja uppifrån och sippra ut i verksamheten, men sedan måste förstås alla göra sitt. Varje dag.

– Att vara snäll en dag och inte nästa? Det är inte att vara snäll. Snällhet ska frodas över tid och alla ska försöka spela samma ton. Då blir det bra, säger Oskar Frisk.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.