Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Här tar personalen skäll med ro

Receptionisterna på djursjukhuset i Falun är vana att besökarna skäller och fräser på dem. De är alla djurvänner – även om det finns en och annan varelse som får enskilda att lämna receptionen.
Johanna Rovira Publicerad 15 december 2022, kl 06:00
Hunden Nixon och Johanna Schultz.
Jaktlabradoren Nixon följer med Johanna Schultz på jobbet. Foto: Klas Sjöberg

Det luktar hund på djursjukhuset i Falun. I väntrummet finns ett antal nervösa vovvar som är upphov till den märkbara doften. Någon gläfser eländigt, en liten knähund morrar kaxigt mot en stor schäfer, som ser uppriktigt förvånad ut. En beagle, Peggy, vankar oroligt fram och tillbaka, oförmögen att slå sig till ro. Något med magen gissar husse och matte.

Små sjuka katter, hundar och kaniner får hjälp på smådjurskliniken Anicura i Falun. De första deras ägare möter när de kommer till sjukhuset, oavsett om besöket är akut eller inplanerat, är receptionisterna. De tar emot nyanlända patienter och hänvisar de som bär på kattburar till höger och hundägare rakt fram. Hundar med misstänkt smitta får hålla sig utomhus.

Poppis jobba med djur

De tio receptionisterna på Falu djursjukhus är stora djurvänner. Även om det råder stor brist på både veterinärer och legitimerade djursjukskötare, är receptionsjobben populära. Många vill jobba här trots att lönen kunde vara bättre och att arbetet ibland kan vara tufft

– Vi har många sökande på receptionisttjänsterna. Jag tror många tilltalas av att jobba med djur, säger Johanna Schultz, gruppledare för receptionisterna.

Katten Shelby.
Katten Shelby har problem med ena ögat och får träffa en ögonveterinär. Foto: Klas Sjöberg

För hennes egen del var det definitivt kärleken till djur i allmänhet och hundar i synnerhet som fick henne att söka jobb som receptionist på djursjukhuset för sex år sedan. Dessutom får hon ha jaktlabradoren Nixon med sig på jobbet. Det är värt mycket både för henne och för resten av de totalt 120 anställda – hit räknas även de som jobbar på filialerna i Borlänge och Ludvika – att kunna ha hund på jobbet. Flertalet av alla anställda har djur, även om alla inte har hundar.

– Jag var medveten när jag sökte jobbet om att det är en stor utmaning att arbeta på akutdjursjukhus. Det kommer ibland in djur som är väldigt skadade och då är det vi receptionister som först tar emot djurägarna, varav många är chockade, säger Johanna Schultz.

Hit kommer även en del döda husdjur vars ägare vill ha djuren kremerade och varje dag är det någon avlivning inbokad.

– I början var det tufft med avlivningar. Nu är det vardag, även om det låter hemskt att säga det. Visst kan det vara kämpigt nu också, mycket beroende på hur djurägarna reagerar, men det ger ändå en mening att kunna hjälpa djurägarna till ett fint avslut.

– Andra dagar kommer det in gulliga valpar som ska vaccineras, så det jämnar ut sig, säger hon och ler brett åt tanken.

Kattslagsmål och diabetes

Ettåriga katten Nisse har åkt på däng av en ondskefull grannkatt och fått en böld på vänster framtass. Han och matte Kristina Bäckmans har åkt sju mil för att komma till veterinären. De blir hänvisade till ett undersökningsrum och han gnäller lite ömkligt när djurvårdaren Emma Jansson gör en första koll. Det blir akutoperation för Nisse, bara att slå sig ner i väntrummet igen.

Marsvinet Alvin i HåGe Perssons famn.
Marsvinet Alvin kan ha fått diabetes. Foto: Klas Sjöberg

Virvelmarsvinet Alvin, en i en brödraskara på tre från Ludvika, väntar för säkerhets skull i husse HåGe Perssons bil. Veterinärerna misstänker diabetes, men man har skickat i väg provsvaren till en gnagarspecialist.

– Han har uppträtt annorlunda, mest legat och tryckt. Man märker direkt att det inte är samma marsvin, säger HåGe Persson.

Det är övervägande hundar och katter som besöker Falu djursjukhus, men även en del smådjur som till exempel kaniner och marsvin. Några gånger varje år kommer Rättviks viltjour in med skadade djur, till exempel en kattuggla, ormvråk eller kungsörn, berättar Johanna Schultz.

Receptionisten Tilde Belin, matte till vita fluffiga blandrashunden Mio, ryser vid tanken på rovfåglar.

– Jag gillar verkligen inte fåglar, säger Tilde Belin, som hittills under det år hon jobbat på djursjukhuset, inte tagit emot något fågel.

Tilde Belin.
Tilde Belin jobbar som receptionist på Falu djursjukhus sedan ett år. Foto: Klas Sjöberg

Hon och kollegan Rebecka Nietula, matte till Batman, svart långhårig huskatt, sluter snabbt en pakt. Vid eventuella besök av sjuka fåglar får Tilde gå ut och Rebecka tar ensam över receptionen. Kommer det däremot in en orm får Rebecka lov att gå undan. Inte heller Johanna Schultz kommer att stanna i receptionen om det skulle dyka upp en orm.

– Det är faktiskt bara ormar jag känner en viss rädsla för, andra djur är jag aldrig rädd för, men man ska så klart ha viss respekt för dem, säger Johanna Schultz.

Orm, älg, björn och varg fara för hund

Ormar är för övrigt en av anledningarna till att sjukhuset är extra pressat under sommaren, då många djur blir ormbitna. Utöver det ökade trycket på sommaren är det under jaktsäsongerna som djursjukhuset försöker ha extra beredskap.

– Under älgjakten händer det att hundar blir sparkade, men värst är det under björn- och vargjakt, säger Rebecka Nietula, som jobbat på sjukhuset i snart tio år.

– En gång fick vi in två hundar på samma dag. En hade blivit riven av en björn, den andra biten i huvudet. Båda klarade sig. Under vargjakten var det däremot en jakthund som strök med.

Beageln Peggy slipper jaga varg, hon är ingen jakthund, trots att rasen används för drevjakt. Däremot är hon ett matvrak. Framemot lunch har väntrummet tömts på besökare och Peggy är nästan enda hunden kvar. Hon är fortfarande orolig. Troligtvis har hon ätit något olämpligt – choklad och vindruvor är till exempel farliga för hundar.

– Beaglar äter allt de får fatt på, suckar husse Jan Pihl.

Peggy fick gå hem under eftermiddagen och hennes ägare har inte hört av sig igen, så gissningsvis mår hon bra. 

Rebecka Nietula bakom receptionsdisken.
Rebecka Nietula står på god fot med de flesta djur och deras ägare. Foto: Klas Sjöberg

Falu djursjukhus i siffror

  • 120 personer jobbar på Falu djursjukhus och dess filialer i Borlänge och Ludvika. Förutom receptionister, veterinärer, djursjukskötare även djurvårdare, biomedicinska analytiker, fysioterapeut, vaktmästare och husfru.
  • 16 anställda är medlemmar i Unionen. Det finns kollektivavtal, men ej Unionenklubb.
  • 30 000 djur behandlas varje år.

Arbetsmiljö

Civilsamhället: En av tre förväntas jobba helg och kväll

Fattigdom, svält och krig tar inga pauser. Men det måste anställda inom ideella organisationer och föreningar göra ibland. En utmaning för de fackklubbar som försöker styra upp engagemanget.
Lina Björk Publicerad 27 mars 2024, kl 06:03
När engagemang blir övertid. Anställda inom civilsamhället ser sitt jobb som meningsfullt och har ett stort engagemang. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen är slut.
Foto: Shutterstock

De jobbar med katastrofer, olyckor och kriser. Unionen har 22 000 anställda inom civilsamhället. Många hittar sina drömjobb i organisationer som jobbar för demokrati och gemenskap. Men engagemanget har en baksida. Anställda som förväntas jobba kvällar och helger, många gånger gratis. Och en fritid som flyter ihop med arbetstiden. 

Shade Jalali
Foto: Camilla Svensk

– Det som utmärker anställda inom civilsamhället är engagemanget, de ser sitt jobb som meningsfullt. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen tar slut. Man brinner för sina frågor, säger Shadé Jalali, utredare på Unionen, som skrivit en rapport om civilsamhället som arbetsplats. 

I den svarar hälften av de tillfrågade att de arbetar mer än sin avtalade arbetstid varje månad. En av tre förväntades dessutom jobba kväller och helger. Lika många har svårt att få tid för återhämtning. 

– Det skiljer sig lite beroende på organisationens storlek, ju större desto proffsigare. På mindre föreningar blir gråzonerna tydligare kring förväntningar att ställa upp utanför arbetstid. 

 

Ledarskap en utmaning 

Lönerna inom civilsamhället är generellt lägre än för andra tjänstemän inom privat sektor. En utmaning här är förväntningarna från allmänheten – tjänstemän med höga löner sticker i ögonen på bidragsgivare som vill se sina gåvor gå till andra saker än organisationens anställda. Samtidigt kan föreningar inte fungera utan anställda tjänstemän som arbetar med föreningens frågor. 

– Här handlar det om transparens, att visa hur pengar används och till vilka saker. Jobbet kanske är ett kall, men det måste också vara ett konkurrensmässigt jobb, som lockar de mest kompetenta medarbetarna, säger Shadé Jalali.

Efter stress och arbetsbelastning uppges chef och ledarskapsfrågor vara den största arbetsmiljöutmaningen i Unionens rapport. Det har flera orsaker. Var femte person i rapporten uppgav att deras närmaste chef var en förtroendevald. Alltså en person som många gånger väljs in i organisationen på grund av sitt engagemang i föreningens frågor, snarare än viljan att arbetsleda kanslipersonalen. Det skapar chefer som inte har koll på arbetsmiljölagstiftning eller arbetsrätt. 

– Ofta brinner cheferna lika mycket för jobbet som de anställda och då är det svårare att dra gränser. 

 

Oro för framtiden bland anställda

Unionen efterfrågar en professionalisering av sektorn, där det alltid finns anställningsavtal, att man följer arbetsrätten och arbetstidslagen. Att det finns en tydlig skiljelinje mellan betalt och ideellt arbete på alla arbetsplatser samt att de arbetsgivare som tar emot statliga medel för anställningar, som exempelvis lönebidrag, ska ha kollektivavtal. 

I årets rapport ställde Unionen en fråga om ekonomi och möjligheten att utföra de projekt man vill. I en politisk tid där mindre offentliga medel ges till civilsamhället blir fler organisationer beroende av enskilda bidragsgivare. Det har skapat en oro bland anställda. 

– Det har skett stora förändringar på kort tid och många anställda är oroliga över framtiden. Många organisationer vet inte om de kommer att finnas kvar om några år. 

Arbetsmiljö

Anställda på Synskadades riksförbund: ”Folk är rädda”

De jobbar för att synskadade ska må bra och få samma rättigheter som andra. Men innanför organisationens väggar finns larm om kränkningar och vuxenmobbning. 
Lina Björk Publicerad 25 mars 2024, kl 06:02
Fyra siluettfigurer framför Synskadades Riksförbunds kontor.
Larm om dålig arbetsmiljö på Synskadades riksförbund - anställda vittnar om tystnadskultur och kränkningar. Foto: Mats Thorén/Colourbox.

Allas lika värde och delaktighet i samhället är hjärtefrågor för Synskadades riksförbund (SRF). Inom organisationen är upplevelsen en annan. Det som signaleras utåt motsvaras inte alltid av arbetsmiljöklimatet på kansliet, enligt flera källor som Kollega talat med. 

I januari skickades en tillbudsanmälan till arbetsgivaren som rörde stress, kränkningar och trakasserier av en av kansliets medarbetare. Det är en av flera anmälningar som gjorts. 

– Vi försöker att göra våra jobb, samtidigt som vi har en ledning som inte lyssnar på ett ord vi säger. Den psykosociala arbetsmiljön är katastrofal, säger en medarbetare som vill vara anonym.

Kollega har varit i kontakt med flera medarbetare på Synskadades riksförbund, i flera delar av organisationen. Samtliga vill vara anonyma då de är rädda att bli utsatta för repressalier om de medverkar i media. 

Hotades med uppsägning

Händelsen som tillbudsanmälan handlade om utspelade sig på ett möte. De två medarbetarna som var där trodde att det skulle handla om arbetsmiljön på kansliet. I samband med att en ny chef skulle tillsättas hade man haft möten om spelregler på arbetsplatsen och ord som tillit och rättvisa hade kommit upp. Det var detta som skulle diskuteras, trodde medarbetarna. 

Istället informerades det om att eventuell arbetsvägran skulle leda till en erinran och är grund för uppsägning. 

– Det var helt otroligt. I stället för att ta kritiken om dålig arbetsmiljö på allvar så lades ansvaret på medarbetarna. Det var obehagligt och oproffsigt, säger en anställd. 

Det är inte den enda händelse som anmälts. Ytterligare anmälningar har gjorts inom förbundet. De har medarbetarna ännu inte fått någon återkoppling kring. 

Den anmälan om bland annat kränkning som skickades till HR-avdelningen utreddes, men lades sedan ner. Det gick inte att bevisa att några kränkningar skett i lagens mening.

Anställda har varit i kontakt med företagsvården för att hantera ilska och frustration. I ett mejl som Kollega tagit del av föreslås att en medarbetare ska få stöd med tre saker: Tips och verktyg för att koppla bort jobbet, strategier för att hantera ilska och ledsenhet på ett konstruktivt sätt och slutligen att hitta acceptans för den chef och ledning som hen har. 

– Det är härskartekniker. De vill inte ha någon som sitter och gråter på möten, det blir så dålig stämning, säger en anställd. 

Tystnadskultur och utfrysning

De anställda som Kollega pratat med vittnar om en tystnadskultur på Synskadades riksförbund. Kritik får inte framföras i grupp och den som kommer med negativa synpunkter straffas på olika sätt: undanhålls information, blir av med arbetsuppgifter eller blir utfryst. 

För några år sedan samlades kollegor för fika en gång om dagen, pratade om livet och jobbet. Nu värmer de sin matlåda och äter på rummet. 

– Folk är rädda för de ser vad som händer när man säger ifrån. Arbetssituationen blir outhärdlig och då är det lättare att vara tyst, säger samma anställd. 

Organisationen har en visselblåsarfunktion, men den kanalen har medarbetarna inte vågat använda. Enligt personalhandboken har den gått till HR, men detta har senare reviderats. Nu ska den gå till en extern part, för att till slut hamna hos SHR:s jurist.

– Det har varit oklart vem som äger kanalen. Så det blir senare ett utpekande än ett larm, säger en anställd. 

Synnedsättning skapar inlåsningseffekt

På Synskadades riksförbund i Stockholm jobbar ett 50-tal medarbetare. Många av dem har någon form av synnedsättning. Det skapar en inlåsningseffekt, menar en medarbetare som kollega pratat med. 

– Vi som har synnedsättningar har begränsade möjligheter på arbetsmarknaden. Det går inte bara att säga upp sig. Men det blir en arbetslivsexistentiell kris att uppleva den här på sin egen organisations arbetsplats, säger en medarbetare. 

Anställda har efterfrågat en medarbetarundersökning, där kritik skulle kunna lyftas fram anonymt. En sådan skickades ut i början av mars i år. Resultatet kommer sedan rapporteras till de anställda.

2021 beslutade kongressen, det högst beslutande forumet för föreningens medlemmar, att kansliet skulle stå mer självständigt från styrelsen. Sedan dess har problemet tilltagit enligt de anställda, för att cheferna är dåligt utbildade kring arbetsmiljö. 

– Det var som att hissa segel på en båt, men glömma bort att sätta dit roder och kunnig rorsman, säger en anställd.

Kanslichefen: Vi genomgår en förändringsresa

Ulrika Norelius, porträttbild.
Ulrika Norelius.

Unionenklubben och kanslichefen känner inte igen bilden av en tystnadskultur på Synskadades riksförbund. Däremot är organisationen inne i en förändringsprocess som har orsakat oro, enligt ledningen. 

Den senaste tiden har det skett förändringar på Synskadades riksförbund. Dels blir ledarhundsverksamheten statlig från och med 1 april och kommer att flytta till Myndigheten för delaktighet, vilket skapat en del oro. Dels har man börjat se över arbetssätt inom organisationen. 

– Tidigare har anställda jobbat väldigt självständigt. Nu har vi börjat jobba mer projektorienterat. Det ställer krav på kommunikation och att man talar om var man befinner sig och det tycker några medarbetare har varit jobbigt, säger Ulrika Norelius, kanslichef på Synskadades riksförbund. 

Hon anser inte att det finns en tystnadskultur på Synskadades riksförbund, men tycker att det är tråkigt att det skickats en kränkningsanmälan mot en person i chefsposition och två tillbudsanmälningar rörande arbetsmiljön. 

– Vi utredde dem utifrån de rutiner vi har och kom fram till att ingen kränkning hade skett i lagens mening. Men att någon upplever sig som kränkt på arbetsplatsen är minst lika allvarligt. Vi har tagit fasta på det och företagshälsovården är inkopplad och de inblandade parterna går i samtal för att få bättre förutsättningar att förstå varandra.

Klubben ser allvarligt på anmälningarna

Sofia Abrahamsson, porträttbild.
Sofia Abrahamsson.

Sofia Abrahamsson är arbetsmiljöombud på SRF och Jimmy Pettersson är vice ordförande i Unionenklubben. De ser allvarligt på anmälningarna men tycker ändå att det skötts bra. 

– Det är ett sundhetstecken att anmälningar om felaktigheter faktiskt görs. Sedan är det förstås tråkigt att någon upplever sig felaktigt behandlad, säger Jimmy Pettersson. 

På kansliet finns en arbetsmiljökommitté som har möten en gång i månaden. Man har även avstämningar med Unionenklubben minst varannan vecka. Varje torsdag har hela arbetsplatsen möte, där frågor kan lyftas och dryftas. 

– Vi jobbar väldigt systematiskt med arbetsmiljön. Både på gruppnivå och i stöttning av enskilda medarbetare, säger Sofia Abrahamsson. 

Har klubben medarbetarnas förtroende?

– Ja generellt skulle jag säga det. Att vi har blivit valda förutsätter att vi har visst förtroende. Sedan kanske det går upp och ned från enskilda medarbetare, men vi försöker verkligen göra vårt bästa, säger Jimmy Pettersson. 

Jimmy Pettersson.
Jimmy Pettersson. Foto: SRF.

Medarbetare upplever trakasserier, mobbning och utfrysning trots att ni jobbar med arbetsmiljön. Vad ska ni göra åt det?

– Vi tar det på allvar och kommer att jobba vidare för att komma till rätta med det. Samtidigt kan jag konstatera att vi har låg personalomsättning och trygga anställningar. Men med det sagt är vi inne i en förändringsresa och det kommer att ta tid. Och vi har en bit kvar, säger kanslichefen Ulrika Norelius. 

Hon får medhåll av Jimmy Pettersson. 

– Vi måste titta på varför sådana här situationer uppstår. Jag tror att under en förändringsprocess har arbetsgivaren och medarbetare olika syn på hur saker ska göras och vi måste hitta en balans i det. 

Synskadades riksförbund (SRF)

  • Bildades 1889 under namnet De Blindas Förening.
  • Är en ideell intresseorganisation för och av synskadade.
  • Har 11 000 medlemmar, varav 8 000 själva har synnedsättningar.
  • Rikskansliet har cirka 50 anställda. 
  • Består av ett riksförbund, 23 distrikt och 129 lokalföreningar.