Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Miljoner lider av tinnitus

I våras drabbades Anna Säll av svår tinnitus. De ljud hon har haft i huvudet sedan dess är så höga att hon länge var tvungen att läsa på läppar för att förstå. Efter en depression är hon nu på väg tillbaka.
Anita Täpp Publicerad 16 januari 2019, kl 16:10

Det var i slutet av maj det hände. Plötsligt hörde Anna Säll ingenting alls på sitt högra öra.

Visst hade hon länge vetat om att hon hade lite nedsatt hörsel på det örat. Ibland hade hon också upplevt en väldigt svag tinnitus. Men det var inte något hon led av.

– Nu small det liksom bara till, och från den ena dagen till den andra hade jag tappat hörseln. Och strax därpå skruvades min tinnitus upp, så att det blev en sjukt hög signal. Det lät som om jag stod bredvid en vrålande flygplansmotor. Parallellt med det hördes också ett annat ljud, en stark ton.

Därmed hade tinnitusen tagit över Annas liv, som hon säger.

– De här ljuden tog snart knäcken på mig. De var så höga att jag inte längre kunde höra vad andra sa till mig. Jag var alltid stressad av ljuden, jag fick migrän av dem och kunde inte sova.

– Jag fick panik och förstod inte hur jag skulle kunna fortsätta leva med det här. Hur skulle jag klara jobbet? Samtidigt är ju det här ljud som inte hörs av någon annan och då började jag också tvivla på mig själv. Höll jag på att bli galen?

I somras kunde jag vakna och undra vad det var som lät. Jag trodde det var brandlarmet som tjöt

När Anna fick sin svåra tinnitus hade hon länge varit i ett ovanligt pressat läge, både på jobbet och privat. Och trots att hon snart var helt utmattad av allt hennes tinnitus förde med sig ville hon ändå försöka jobba. Vilket hon också gjorde, hemifrån på halvtid, fram till semestern.

Under den sjönk hon allt djupare ner i en depression och drog sig undan allt och alla.

– Jag låg i princip i en solstol och lyssnade på ljudböcker och poddar hela tiden. Det var det enda jag orkade med, förutom att vara med mina barn.

– Jag slutade också att träna eftersom jag inte kunde vara någonstans där det var ljud och musik. För mig, som alltid varit en ganska extrovert person, var allt detta en knäck för min personlighet.

Eftersom Anna också var väldigt orolig för att hennes tinnitus skulle bli ännu värre gjorde hon länge allt för att skydda sin hörsel. En period använde hon hela tiden öronproppar.

– En hörselexpert sa att det inte alls var bra, att tinnitusen kan bli sämre av det. Men det tog ett tag innan jag vågade lita på det.

En annan oro Anna bar på var att hon fått sin tinnitus på grund av en tumör i hjärnan. Sedan en magnetröntgen visat att så inte var fallet förklarade en läkare att hennes tinnitus sannolikt berodde på psykisk stress och efter semestern blev Anna sjukskriven på heltid.

– Man klassade det som tinnitus, men också utmattningssyndrom, för då var jag så slut av hela den här cirkusen att jag inte ens orkade tänka på att gå till jobbet.

Vändningen kom i oktober när Anna fick komma till en audionom för att prova ut en hörapparat.

– Det blev en jättestor skillnad direkt när jag fick in ljud som konkurrerade med tinnitusljuden i mitt döva öra och samtidigt hörde vad folk sa.


I dag mår Anna Säll mycket bättre. Hon jobbar halvtid men vill snart gå upp till 75 procent.

Strax därefter kunde hon återgå till jobbet som marknadsförare på Visma i Växjö. Till en början på 25 procent, nu på halvtid och snart hoppas hon kunna gå upp till 75 procent. Avgörande för att det har gått så bra är den hjälp hon fått på sin arbetsplats, påpekar Anna.

– Jag har fått jättebra stöd av min chef hela tiden och ingen har stressat mig. När jag kom tillbaka var det bestämt att jag bara skulle jobba med korta projekt utan deadline och inte behöva gå på möten med en massa folk. Att jag bara skulle jobba med egna och lustfyllda saker, vilket har varit fantastiskt!

– HR har också gjort en plan utifrån hur allt funkar och vad jag ska och vill göra. Sedan har också alla kollegor verkligen gjort allt för att täcka upp när det behövs.

Anna är dessutom glad över att det kontorslandskap hon tidigare jobbat i blev så ljuddämpat under tiden hon var borta att hon nu kan fortsätta arbeta där.

Sedan hon jobbat mycket med sin personliga utveckling för att acceptera det som skett och komma bort från sin oro och stress, bland annat genom meditation, yoga och mindfulness, är hon nu inte lika störd av sin tinnitus.

– Det känns faktiskt som att hjärnan sorterar bort det värsta nu, vilket jag aldrig trodde skulle vara möjligt.

Även sömnen har blivit bättre.

– I somras kunde jag vakna och undra vad det var som lät. Jag trodde det var brandlarmet som tjöt, men det var kroppen som var i ett slags paniksituation. Det händer aldrig numera.

Anna vill gärna ge hopp till andra drabbade.

– Det är fruktansvärt att få tinnitus. Men det är faktiskt så att man vänjer sig, att det blir bättre. Och det går att komma tillbaka, även om man tror att man är helt nere för räkning.

Foto: Sofia Beijer

 

Vad är tinnitus?

Cirka 20 procent av Sveriges befolkning uppskattas ha tinnitus, att man alltid eller nästan alltid hör ljud.

Upp till tre procent antas ha det i en så allvarlig grad att de har svårt att ha ett fungerande vardagsliv.

Tinnitus kan ha många orsaker, som hörselskador, läkemedel, olika sjukdomar, spända muskler i nacke och axlar, felaktiga bett och pisksnärtsskador. Ibland kan våra gener och även stress ha betydelse.

Variationen på de ljud man kan uppleva är stor. Det kan exempelvis vara brus, toner, sirener, pip, motorljud eller pulseringar som följer hjärtslagen.

Här kan du höra hur tinnitus kan låta

Behandlingar mot tinnitus

Än finns inget botemedel. Men många med olika grad av hörselnedsättning upplever att tinnitusen blir lindrigare när de får en hörapparat. I övrigt kan besvären lindras med exempelvis KBT, kognitiv beteendeterapi, sjukgymnastik och massage.

Enligt specialistaudionomen Laura Inan på vuxenrehabiliteringen vid Rosenlunds sjukhus mår de flesta patienter med tinnitus bättre efter ett år.

– När man blir mindre orolig och inte längre reagerar med starka negativa känslor upplever inte hjärnan tinnitusen som ett hot, och då sorteras ljudet längre bak i hjärnan. Det gör att man inte störs lika mycket som tidigare. Ibland händer det efter bara några månader, säger hon.

Så skyddar du dig mot tinnitus

Ljud över 85 decibel kan ge skador. Eftersom faran för att utveckla tinnitus tycks bero på kombinationen hur högt, hur ofta och hur länge man utsätts för ljud är några råd:

➧ Använd öronproppar när du går på konserter eller andra tillställningar där volymen är hög.

➧ Ta pauser om du länge utsätts för höga ljud.

➧ Ha inte för högt ljud om du lyssnar på musik i hörlurar.

➧ Använd hörselkåpor när du använder högljudda maskiner.

Företagets ansvar

Efter en sjukskrivning är arbetsgivaren ansvarig för arbetsanpassning och rehabilitering, som ska utgå ifrån behov och vad arbetsplatsen kan erbjuda.

Eftersom tinnitus kan uppstå av buller och öka av stress är det också viktigt att se över arbetsförhållandena i stort. Finns arbetsmiljöproblem ska de åtgärdas innan den drabbade blir sjuk igen eller andra blir det.

Det ska också göras en plan för rehabilitering och återgång i arbete, där man tillsammans med den anställde – och gärna även företagshälsovården – ser över vilka behov av arbetsanpassning som finns och vilka åtgärder som behövs.

Om arbetsgivaren inte tar sitt ansvar kan man få stöd av ett arbetsmiljöombud eller av Unionens regionala arbetsmiljöombud.

Drabbad av tinnitus?

Gratis rådgivning ges på Hörselskadades riksförbunds Hörsellinjen.

Arbetsmiljö

Civilsamhället: En av tre förväntas jobba helg och kväll

Fattigdom, svält och krig tar inga pauser. Men det måste anställda inom ideella organisationer och föreningar göra ibland. En utmaning för de fackklubbar som försöker styra upp engagemanget.
Lina Björk Publicerad 27 mars 2024, kl 06:03
När engagemang blir övertid. Anställda inom civilsamhället ser sitt jobb som meningsfullt och har ett stort engagemang. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen är slut.
Foto: Shutterstock

De jobbar med katastrofer, olyckor och kriser. Unionen har 22 000 anställda inom civilsamhället. Många hittar sina drömjobb i organisationer som jobbar för demokrati och gemenskap. Men engagemanget har en baksida. Anställda som förväntas jobba kvällar och helger, många gånger gratis. Och en fritid som flyter ihop med arbetstiden. 

Shade Jalali
Foto: Camilla Svensk

– Det som utmärker anställda inom civilsamhället är engagemanget, de ser sitt jobb som meningsfullt. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen tar slut. Man brinner för sina frågor, säger Shadé Jalali, utredare på Unionen, som skrivit en rapport om civilsamhället som arbetsplats. 

I den svarar hälften av de tillfrågade att de arbetar mer än sin avtalade arbetstid varje månad. En av tre förväntades dessutom jobba kväller och helger. Lika många har svårt att få tid för återhämtning. 

– Det skiljer sig lite beroende på organisationens storlek, ju större desto proffsigare. På mindre föreningar blir gråzonerna tydligare kring förväntningar att ställa upp utanför arbetstid. 

 

Ledarskap en utmaning 

Lönerna inom civilsamhället är generellt lägre än för andra tjänstemän inom privat sektor. En utmaning här är förväntningarna från allmänheten – tjänstemän med höga löner sticker i ögonen på bidragsgivare som vill se sina gåvor gå till andra saker än organisationens anställda. Samtidigt kan föreningar inte fungera utan anställda tjänstemän som arbetar med föreningens frågor. 

– Här handlar det om transparens, att visa hur pengar används och till vilka saker. Jobbet kanske är ett kall, men det måste också vara ett konkurrensmässigt jobb, som lockar de mest kompetenta medarbetarna, säger Shadé Jalali.

Efter stress och arbetsbelastning uppges chef och ledarskapsfrågor vara den största arbetsmiljöutmaningen i Unionens rapport. Det har flera orsaker. Var femte person i rapporten uppgav att deras närmaste chef var en förtroendevald. Alltså en person som många gånger väljs in i organisationen på grund av sitt engagemang i föreningens frågor, snarare än viljan att arbetsleda kanslipersonalen. Det skapar chefer som inte har koll på arbetsmiljölagstiftning eller arbetsrätt. 

– Ofta brinner cheferna lika mycket för jobbet som de anställda och då är det svårare att dra gränser. 

 

Oro för framtiden bland anställda

Unionen efterfrågar en professionalisering av sektorn, där det alltid finns anställningsavtal, att man följer arbetsrätten och arbetstidslagen. Att det finns en tydlig skiljelinje mellan betalt och ideellt arbete på alla arbetsplatser samt att de arbetsgivare som tar emot statliga medel för anställningar, som exempelvis lönebidrag, ska ha kollektivavtal. 

I årets rapport ställde Unionen en fråga om ekonomi och möjligheten att utföra de projekt man vill. I en politisk tid där mindre offentliga medel ges till civilsamhället blir fler organisationer beroende av enskilda bidragsgivare. Det har skapat en oro bland anställda. 

– Det har skett stora förändringar på kort tid och många anställda är oroliga över framtiden. Många organisationer vet inte om de kommer att finnas kvar om några år. 

Arbetsmiljö

Anställda på Synskadades riksförbund: ”Folk är rädda”

De jobbar för att synskadade ska må bra och få samma rättigheter som andra. Men innanför organisationens väggar finns larm om kränkningar och vuxenmobbning. 
Lina Björk Publicerad 25 mars 2024, kl 06:02
Fyra siluettfigurer framför Synskadades Riksförbunds kontor.
Larm om dålig arbetsmiljö på Synskadades riksförbund - anställda vittnar om tystnadskultur och kränkningar. Foto: Mats Thorén/Colourbox.

Allas lika värde och delaktighet i samhället är hjärtefrågor för Synskadades riksförbund (SRF). Inom organisationen är upplevelsen en annan. Det som signaleras utåt motsvaras inte alltid av arbetsmiljöklimatet på kansliet, enligt flera källor som Kollega talat med. 

I januari skickades en tillbudsanmälan till arbetsgivaren som rörde stress, kränkningar och trakasserier av en av kansliets medarbetare. Det är en av flera anmälningar som gjorts. 

– Vi försöker att göra våra jobb, samtidigt som vi har en ledning som inte lyssnar på ett ord vi säger. Den psykosociala arbetsmiljön är katastrofal, säger en medarbetare som vill vara anonym.

Kollega har varit i kontakt med flera medarbetare på Synskadades riksförbund, i flera delar av organisationen. Samtliga vill vara anonyma då de är rädda att bli utsatta för repressalier om de medverkar i media. 

Hotades med uppsägning

Händelsen som tillbudsanmälan handlade om utspelade sig på ett möte. De två medarbetarna som var där trodde att det skulle handla om arbetsmiljön på kansliet. I samband med att en ny chef skulle tillsättas hade man haft möten om spelregler på arbetsplatsen och ord som tillit och rättvisa hade kommit upp. Det var detta som skulle diskuteras, trodde medarbetarna. 

Istället informerades det om att eventuell arbetsvägran skulle leda till en erinran och är grund för uppsägning. 

– Det var helt otroligt. I stället för att ta kritiken om dålig arbetsmiljö på allvar så lades ansvaret på medarbetarna. Det var obehagligt och oproffsigt, säger en anställd. 

Det är inte den enda händelse som anmälts. Ytterligare anmälningar har gjorts inom förbundet. De har medarbetarna ännu inte fått någon återkoppling kring. 

Den anmälan om bland annat kränkning som skickades till HR-avdelningen utreddes, men lades sedan ner. Det gick inte att bevisa att några kränkningar skett i lagens mening.

Anställda har varit i kontakt med företagsvården för att hantera ilska och frustration. I ett mejl som Kollega tagit del av föreslås att en medarbetare ska få stöd med tre saker: Tips och verktyg för att koppla bort jobbet, strategier för att hantera ilska och ledsenhet på ett konstruktivt sätt och slutligen att hitta acceptans för den chef och ledning som hen har. 

– Det är härskartekniker. De vill inte ha någon som sitter och gråter på möten, det blir så dålig stämning, säger en anställd. 

Tystnadskultur och utfrysning

De anställda som Kollega pratat med vittnar om en tystnadskultur på Synskadades riksförbund. Kritik får inte framföras i grupp och den som kommer med negativa synpunkter straffas på olika sätt: undanhålls information, blir av med arbetsuppgifter eller blir utfryst. 

För några år sedan samlades kollegor för fika en gång om dagen, pratade om livet och jobbet. Nu värmer de sin matlåda och äter på rummet. 

– Folk är rädda för de ser vad som händer när man säger ifrån. Arbetssituationen blir outhärdlig och då är det lättare att vara tyst, säger samma anställd. 

Organisationen har en visselblåsarfunktion, men den kanalen har medarbetarna inte vågat använda. Enligt personalhandboken har den gått till HR, men detta har senare reviderats. Nu ska den gå till en extern part, för att till slut hamna hos SHR:s jurist.

– Det har varit oklart vem som äger kanalen. Så det blir senare ett utpekande än ett larm, säger en anställd. 

Synnedsättning skapar inlåsningseffekt

På Synskadades riksförbund i Stockholm jobbar ett 50-tal medarbetare. Många av dem har någon form av synnedsättning. Det skapar en inlåsningseffekt, menar en medarbetare som kollega pratat med. 

– Vi som har synnedsättningar har begränsade möjligheter på arbetsmarknaden. Det går inte bara att säga upp sig. Men det blir en arbetslivsexistentiell kris att uppleva den här på sin egen organisations arbetsplats, säger en medarbetare. 

Anställda har efterfrågat en medarbetarundersökning, där kritik skulle kunna lyftas fram anonymt. En sådan skickades ut i början av mars i år. Resultatet kommer sedan rapporteras till de anställda.

2021 beslutade kongressen, det högst beslutande forumet för föreningens medlemmar, att kansliet skulle stå mer självständigt från styrelsen. Sedan dess har problemet tilltagit enligt de anställda, för att cheferna är dåligt utbildade kring arbetsmiljö. 

– Det var som att hissa segel på en båt, men glömma bort att sätta dit roder och kunnig rorsman, säger en anställd.

Kanslichefen: Vi genomgår en förändringsresa

Ulrika Norelius, porträttbild.
Ulrika Norelius.

Unionenklubben och kanslichefen känner inte igen bilden av en tystnadskultur på Synskadades riksförbund. Däremot är organisationen inne i en förändringsprocess som har orsakat oro, enligt ledningen. 

Den senaste tiden har det skett förändringar på Synskadades riksförbund. Dels blir ledarhundsverksamheten statlig från och med 1 april och kommer att flytta till Myndigheten för delaktighet, vilket skapat en del oro. Dels har man börjat se över arbetssätt inom organisationen. 

– Tidigare har anställda jobbat väldigt självständigt. Nu har vi börjat jobba mer projektorienterat. Det ställer krav på kommunikation och att man talar om var man befinner sig och det tycker några medarbetare har varit jobbigt, säger Ulrika Norelius, kanslichef på Synskadades riksförbund. 

Hon anser inte att det finns en tystnadskultur på Synskadades riksförbund, men tycker att det är tråkigt att det skickats en kränkningsanmälan mot en person i chefsposition och två tillbudsanmälningar rörande arbetsmiljön. 

– Vi utredde dem utifrån de rutiner vi har och kom fram till att ingen kränkning hade skett i lagens mening. Men att någon upplever sig som kränkt på arbetsplatsen är minst lika allvarligt. Vi har tagit fasta på det och företagshälsovården är inkopplad och de inblandade parterna går i samtal för att få bättre förutsättningar att förstå varandra.

Klubben ser allvarligt på anmälningarna

Sofia Abrahamsson, porträttbild.
Sofia Abrahamsson.

Sofia Abrahamsson är arbetsmiljöombud på SRF och Jimmy Pettersson är vice ordförande i Unionenklubben. De ser allvarligt på anmälningarna men tycker ändå att det skötts bra. 

– Det är ett sundhetstecken att anmälningar om felaktigheter faktiskt görs. Sedan är det förstås tråkigt att någon upplever sig felaktigt behandlad, säger Jimmy Pettersson. 

På kansliet finns en arbetsmiljökommitté som har möten en gång i månaden. Man har även avstämningar med Unionenklubben minst varannan vecka. Varje torsdag har hela arbetsplatsen möte, där frågor kan lyftas och dryftas. 

– Vi jobbar väldigt systematiskt med arbetsmiljön. Både på gruppnivå och i stöttning av enskilda medarbetare, säger Sofia Abrahamsson. 

Har klubben medarbetarnas förtroende?

– Ja generellt skulle jag säga det. Att vi har blivit valda förutsätter att vi har visst förtroende. Sedan kanske det går upp och ned från enskilda medarbetare, men vi försöker verkligen göra vårt bästa, säger Jimmy Pettersson. 

Jimmy Pettersson.
Jimmy Pettersson. Foto: SRF.

Medarbetare upplever trakasserier, mobbning och utfrysning trots att ni jobbar med arbetsmiljön. Vad ska ni göra åt det?

– Vi tar det på allvar och kommer att jobba vidare för att komma till rätta med det. Samtidigt kan jag konstatera att vi har låg personalomsättning och trygga anställningar. Men med det sagt är vi inne i en förändringsresa och det kommer att ta tid. Och vi har en bit kvar, säger kanslichefen Ulrika Norelius. 

Hon får medhåll av Jimmy Pettersson. 

– Vi måste titta på varför sådana här situationer uppstår. Jag tror att under en förändringsprocess har arbetsgivaren och medarbetare olika syn på hur saker ska göras och vi måste hitta en balans i det. 

Synskadades riksförbund (SRF)

  • Bildades 1889 under namnet De Blindas Förening.
  • Är en ideell intresseorganisation för och av synskadade.
  • Har 11 000 medlemmar, varav 8 000 själva har synnedsättningar.
  • Rikskansliet har cirka 50 anställda. 
  • Består av ett riksförbund, 23 distrikt och 129 lokalföreningar.