Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Miljoner lider av tinnitus

I våras drabbades Anna Säll av svår tinnitus. De ljud hon har haft i huvudet sedan dess är så höga att hon länge var tvungen att läsa på läppar för att förstå. Efter en depression är hon nu på väg tillbaka.
Anita Täpp Publicerad

Det var i slutet av maj det hände. Plötsligt hörde Anna Säll ingenting alls på sitt högra öra.

Visst hade hon länge vetat om att hon hade lite nedsatt hörsel på det örat. Ibland hade hon också upplevt en väldigt svag tinnitus. Men det var inte något hon led av.

– Nu small det liksom bara till, och från den ena dagen till den andra hade jag tappat hörseln. Och strax därpå skruvades min tinnitus upp, så att det blev en sjukt hög signal. Det lät som om jag stod bredvid en vrålande flygplansmotor. Parallellt med det hördes också ett annat ljud, en stark ton.

Därmed hade tinnitusen tagit över Annas liv, som hon säger.

– De här ljuden tog snart knäcken på mig. De var så höga att jag inte längre kunde höra vad andra sa till mig. Jag var alltid stressad av ljuden, jag fick migrän av dem och kunde inte sova.

– Jag fick panik och förstod inte hur jag skulle kunna fortsätta leva med det här. Hur skulle jag klara jobbet? Samtidigt är ju det här ljud som inte hörs av någon annan och då började jag också tvivla på mig själv. Höll jag på att bli galen?

I somras kunde jag vakna och undra vad det var som lät. Jag trodde det var brandlarmet som tjöt

När Anna fick sin svåra tinnitus hade hon länge varit i ett ovanligt pressat läge, både på jobbet och privat. Och trots att hon snart var helt utmattad av allt hennes tinnitus förde med sig ville hon ändå försöka jobba. Vilket hon också gjorde, hemifrån på halvtid, fram till semestern.

Under den sjönk hon allt djupare ner i en depression och drog sig undan allt och alla.

– Jag låg i princip i en solstol och lyssnade på ljudböcker och poddar hela tiden. Det var det enda jag orkade med, förutom att vara med mina barn.

– Jag slutade också att träna eftersom jag inte kunde vara någonstans där det var ljud och musik. För mig, som alltid varit en ganska extrovert person, var allt detta en knäck för min personlighet.

Eftersom Anna också var väldigt orolig för att hennes tinnitus skulle bli ännu värre gjorde hon länge allt för att skydda sin hörsel. En period använde hon hela tiden öronproppar.

– En hörselexpert sa att det inte alls var bra, att tinnitusen kan bli sämre av det. Men det tog ett tag innan jag vågade lita på det.

En annan oro Anna bar på var att hon fått sin tinnitus på grund av en tumör i hjärnan. Sedan en magnetröntgen visat att så inte var fallet förklarade en läkare att hennes tinnitus sannolikt berodde på psykisk stress och efter semestern blev Anna sjukskriven på heltid.

– Man klassade det som tinnitus, men också utmattningssyndrom, för då var jag så slut av hela den här cirkusen att jag inte ens orkade tänka på att gå till jobbet.

Vändningen kom i oktober när Anna fick komma till en audionom för att prova ut en hörapparat.

– Det blev en jättestor skillnad direkt när jag fick in ljud som konkurrerade med tinnitusljuden i mitt döva öra och samtidigt hörde vad folk sa.


I dag mår Anna Säll mycket bättre. Hon jobbar halvtid men vill snart gå upp till 75 procent.

Strax därefter kunde hon återgå till jobbet som marknadsförare på Visma i Växjö. Till en början på 25 procent, nu på halvtid och snart hoppas hon kunna gå upp till 75 procent. Avgörande för att det har gått så bra är den hjälp hon fått på sin arbetsplats, påpekar Anna.

– Jag har fått jättebra stöd av min chef hela tiden och ingen har stressat mig. När jag kom tillbaka var det bestämt att jag bara skulle jobba med korta projekt utan deadline och inte behöva gå på möten med en massa folk. Att jag bara skulle jobba med egna och lustfyllda saker, vilket har varit fantastiskt!

– HR har också gjort en plan utifrån hur allt funkar och vad jag ska och vill göra. Sedan har också alla kollegor verkligen gjort allt för att täcka upp när det behövs.

Anna är dessutom glad över att det kontorslandskap hon tidigare jobbat i blev så ljuddämpat under tiden hon var borta att hon nu kan fortsätta arbeta där.

Sedan hon jobbat mycket med sin personliga utveckling för att acceptera det som skett och komma bort från sin oro och stress, bland annat genom meditation, yoga och mindfulness, är hon nu inte lika störd av sin tinnitus.

– Det känns faktiskt som att hjärnan sorterar bort det värsta nu, vilket jag aldrig trodde skulle vara möjligt.

Även sömnen har blivit bättre.

– I somras kunde jag vakna och undra vad det var som lät. Jag trodde det var brandlarmet som tjöt, men det var kroppen som var i ett slags paniksituation. Det händer aldrig numera.

Anna vill gärna ge hopp till andra drabbade.

– Det är fruktansvärt att få tinnitus. Men det är faktiskt så att man vänjer sig, att det blir bättre. Och det går att komma tillbaka, även om man tror att man är helt nere för räkning.

Foto: Sofia Beijer

 

Vad är tinnitus?

Cirka 20 procent av Sveriges befolkning uppskattas ha tinnitus, att man alltid eller nästan alltid hör ljud.

Upp till tre procent antas ha det i en så allvarlig grad att de har svårt att ha ett fungerande vardagsliv.

Tinnitus kan ha många orsaker, som hörselskador, läkemedel, olika sjukdomar, spända muskler i nacke och axlar, felaktiga bett och pisksnärtsskador. Ibland kan våra gener och även stress ha betydelse.

Variationen på de ljud man kan uppleva är stor. Det kan exempelvis vara brus, toner, sirener, pip, motorljud eller pulseringar som följer hjärtslagen.

Här kan du höra hur tinnitus kan låta

Behandlingar mot tinnitus

Än finns inget botemedel. Men många med olika grad av hörselnedsättning upplever att tinnitusen blir lindrigare när de får en hörapparat. I övrigt kan besvären lindras med exempelvis KBT, kognitiv beteendeterapi, sjukgymnastik och massage.

Enligt specialistaudionomen Laura Inan på vuxenrehabiliteringen vid Rosenlunds sjukhus mår de flesta patienter med tinnitus bättre efter ett år.

– När man blir mindre orolig och inte längre reagerar med starka negativa känslor upplever inte hjärnan tinnitusen som ett hot, och då sorteras ljudet längre bak i hjärnan. Det gör att man inte störs lika mycket som tidigare. Ibland händer det efter bara några månader, säger hon.

Så skyddar du dig mot tinnitus

Ljud över 85 decibel kan ge skador. Eftersom faran för att utveckla tinnitus tycks bero på kombinationen hur högt, hur ofta och hur länge man utsätts för ljud är några råd:

➧ Använd öronproppar när du går på konserter eller andra tillställningar där volymen är hög.

➧ Ta pauser om du länge utsätts för höga ljud.

➧ Ha inte för högt ljud om du lyssnar på musik i hörlurar.

➧ Använd hörselkåpor när du använder högljudda maskiner.

Företagets ansvar

Efter en sjukskrivning är arbetsgivaren ansvarig för arbetsanpassning och rehabilitering, som ska utgå ifrån behov och vad arbetsplatsen kan erbjuda.

Eftersom tinnitus kan uppstå av buller och öka av stress är det också viktigt att se över arbetsförhållandena i stort. Finns arbetsmiljöproblem ska de åtgärdas innan den drabbade blir sjuk igen eller andra blir det.

Det ska också göras en plan för rehabilitering och återgång i arbete, där man tillsammans med den anställde – och gärna även företagshälsovården – ser över vilka behov av arbetsanpassning som finns och vilka åtgärder som behövs.

Om arbetsgivaren inte tar sitt ansvar kan man få stöd av ett arbetsmiljöombud eller av Unionens regionala arbetsmiljöombud.

Drabbad av tinnitus?

Gratis rådgivning ges på Hörselskadades riksförbunds Hörsellinjen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontieres (MFS grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MFS arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.