Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Kundnöjdhet på personalens bekostnad

Trots fler apotek och längre öppettider har personalstyrkan på apoteken förblivit densamma. På vissa apotek har man till och med skurit ner på personal. I ivern att tillfredsställa kunderna verkar de anställda ha glömts bort.
Linnea Andersson Publicerad 16 juni 2014, kl 12:43

Klockan är åtta och Margareta Helsings arbetsdag på Apoteket AB:s butik i Avesta har precis börjat. Apoteket öppnar inte förrän halv tio men innan dess är det mycket som ska fixas.

Margareta Helsing börjar plocka upp varor som har kommit. Allt ska placeras på ett särskilt sätt ute i butikshyllorna. Apotekets egna produkter och de fabrikanter man har avtal med ska stå synligt och säljas i första hand, både vad gäller mediciner och egenvårdsprodukter. I Apoteket AB:s sortiment finns i dag 1 000 kropps- och skönhets­produkter och det kommer hela tiden nya varor som Margareta Helsing ska ha koll på.

Här har hon jobbat som apotekstekniker sedan juli 1969. Då var Margareta Helsing 17 år och gick som elev bredvid en tekniker medan hon läste in den ettåriga utbildningen på kvällarna. Trots att hon varit med om många förändringar under sina 45 år på apoteket säger hon att arbetsmiljön försämrats drastiskt sedan omregleringen.

– Det är en enorm förändring med högre stress och ökad press, säger Margareta Helsing.

Hon är långt ifrån ensam om upplevelsen att det blivit hårdare att jobba på apoteken. Farmaciförbundet, som numera är en del av Unionen, genomförde årligen en arbetsmiljöundersökning bland medlemmarna i apoteksbranschen. I 2013 års undersökning svarade 75 procent att arbetsmiljön blivit tuffare och 68 procent att de känner sig slitna efter arbetsdagens slut. Så påtagliga arbetsmiljöproblem är ovanligt i tjänstemannayrken.

– Det blir tyvärr bara värre och värre. Vi får många samtal om hur dåligt de mår ute på apoteken. Det är till stor del beroende på att man i och med omregleringen tittar väldigt mycket på vinst. Man ska sälja mer av både receptfria läkemedel och hudvård, samtidigt som man minskar ner på personalen, säger Carina Jansson, tidigare ordförande för Farmaciförbundet och numera seniorkonsult på Unionen.

Varje apotekskedja har vinstkrav på sig och de anställda ska tillsammans bidra till butikernas totala försäljning. Men det har även kommit fram att arbetsgivare kollat upp hur mycket varje enskild medarbetare säljer för och använt det mot dem när det varit dags för löneförhandling.

Vinstkraven har varit en stor omställning för dem som arbetat länge och som var vana vid ett annat arbetssätt under monopolets dagar. Margareta Helsing säger att säljarrollen är väldigt främmande för vissa, att det känns som att man prackar på varorna på kunden.

– Man diskuterar pris och vilken produkt de ska ha och till slut funderar jag på om man hinner med själva läkemedelsinformationen. Kunderna måste veta vilken åkomma läkemedlet hjälper mot och hur de ska ta det. Jag tror att stressen över om det verkligen blev rätt finns överallt hos personalen i dag, säger hon.

Förutom ökad tillgänglighet var ett av regeringens mål med omregleringen att tillvarata den kompetens som fanns inom Apoteket AB. Privatiseringen skulle inte ske på bekostnad av kompetensutvecklingen. Att hålla sig à jour är centralt i en bransch där medarbetarna hanterar läkemedel och viktigt för patientsäkerheten.

Läkemedelsrelaterade skador var 2007 den femte vanligaste dödsorsaken i Sverige. Förut ingick lästid i den ordinarie arbetstiden men i dag förväntas Margareta Helsing och hennes kollegor ta sig den tiden utanför schemat, trots att det väller in nya varor som tar tid att lära sig.

– När jag börjar åtta och slutar kvart över sex är jag inte jättepigg på att komma till jobbet redan klockan sju för att ha tid att läsa, säger Margareta Helsing.

Inte vill hon vara kvar på kvällen heller då hon ser fram emot att få vila. Enligt Statskontorets slut­rapport av omregleringen ökade veckoöppettiderna i genomsnitt från 45 timmar år 2008 till 52 timmar 2012. Antalet söndagsöppna apotek ökade under samma period från 154 till 422. Och de långa arbetspassen känns i kroppen.

– Jag sitter inte ner utan står och går hela dagen och efter nio timmar är jag ordentligt trött. När helgen kommer efter tre eller fyra sådana arbetsdagar behöver jag en dag för att sova innan jag är pigg igen.

Man måste ha minst en farmaceutiskt utbildad medarbetare under hela öppethållandetiden vilket gör att apotekskedjorna slåss om receptarierna. Där utbildningarna finns, i Stockholm och Uppsala, är det inga problem men i orter inåt landet är det brist på utbildad personal. Hela branschen vilar i dag till stor del på att pensionärer hoppar in och jobbar timmar.

– Vi hade fest förra veckan och tackade av personal som gick i pension, men redan dagen efter så var en av dem här och jobbade, säger Margareta Helsing.

Carina Jansson på Unionen säger att det blir billigare för arbetsgivaren att ta in pensionärer eftersom man slipper betala sociala avgifter. Hon önskar att pensionärerna sade nej till att jobba extra så att arbetsgivarna tvingades anställa fler.

Margareta Helsing arbetar fackligt och har i sin roll som förhandlare varit med om många uppsägningar av assistenter som saknar utbildning men även av en hel del apotekstekniker med lång arbetserfarenhet.

– På mitt apotek kommer vi bara att vara två tekniker efter sommaren och jag har fortfarande inte fått min chef att förstå att det inte kommer att fungera. Det blir för tufft.

Hon tror inte att marknaden är tillräckligt stor för alla nya apotek utan att en del måste försvinna. Men innan marknaden mättas väntar en fortsatt tuff övergångsperiod.

– Arbetsglädjen och gemenskapen som fanns är borta på många ställen. Personalbristen och de nya arbetssätten har splittrat personalgrupper och man är inget sammansvetsat gäng längre. Det tär på människor att jobba under stress och då är det lätt att börja snäsa åt varandra, säger Margareta Helsing.

Arbetsmiljö

”Att jobba hjälper mig att behålla en vardag”

Alla sitter vi i dödens väntrum. Men några har fått en kölapp med lägre nummer. En av dem är Johan Lif, som levt med en hjärntumör i drygt ett år. Trots det har han fortsatt att jobba för att behålla vardag och rutiner.
Lina Björk Publicerad 8 april 2024, kl 06:01
Johan Lif
Att jobba deltid hjälper Johan Lif att behålla känslan av rutiner och en vardag. Foto: Staffan Claesson

Det började efter sommaren 2022. Johan Lif fick svårare att läsa. Han klarade några rader men sedan blev bokstäverna suddiga och bröts av på mitten. Blicken fick inte fäste, halkade över raderna som en dålig skidåkare. 

Jag behöver läsglasögon, tänkte Johan och köpte ett par. Men bokstäverna fortsatte att bråka och han besökte en optiker. ”Du har vanligt ålderseende”, sa optikern och rekommenderade honom att be sin arbetsgivare om att få terminalglasögon.

Sedan kom huvudvärken. Kraftfull och strålande längst tinningarna. Inte helt ovanligt när man skaffar glasögon tänkte Johan och härdade ut. Till nyårsdagen, då smärtorna var för stora och han åkte akut till Västerås sjukhus. Efter en röntgen konstaterades en svullnad i vänstra delen av hjärnan. Läkarens dom var misstänkt tumör och den såg inte snäll ut.

Den medicinska benämningen är glioblastom. En aggressiv och obotlig hjärntumör, men som går att leva med. Just nu genomgår Johan Lif inga behandlingar – han räknas till den palliativa vården, alltså vård i livets slutskede, trots att man efter en operation fick bort alla synliga delar av tumören och han svarade bra på strålning och cellgifter.

– Om den inte upptäckts så hade jag varit död nu. Tyvärr är återväxt vanlig och därför räknas den som obotlig, säger Johan Lif. 

Det gjorde mig inte gott att vara sjukskriven på heltid

Direkt efter operation på Akademiska sjukhuset i januari var Johan Lif sjukskriven på heltid. Men något skavde. Han befann sig i ett mellanläge där det fanns en dödlig diagnos, men kände sig ändå inte särskilt sjuk. Beslutet blev därför att börja jobba deltid. Först 25 procent, sedan halvtid.

– Det gjorde mig inte gott att vara sjukskriven på heltid. När jag gick på strålning fanns en känsla av att göra något meningsfullt varje dag. Men när den behandlingsrutinen tog slut var jag i ett limbo, färdigbehandlad men utan riktning och mål.

Jobbet som arbetsrättsspecialist på batteritillverkaren Northvolt Labs i Västerås blev ett sätt att ta tillbaka vardagen. Här finns rutiner, arbetsuppgifter och struktur. Arbetsuppgifterna är inte desamma som innan beskedet, men de är meningsfulla och han fyller sina dagar med sysslor.

– Det finns två ytterligheter av personer. Den ena som tar ett dåligt besked och begraver sig med det. Den andra som omvärderar sitt liv och ser en högre mening med allt som händer. Jag tror på att hålla en rimlig kurs i mitten. Med det sagt så pendlar även jag mellan de båda ibland. Men jobbet hjälper mig att behålla någon slags normalitet.

Några dagar i veckan reser han till kontoret. Resten av tiden jobbar han hemifrån. Han har valt att vara öppen med sin diagnos både med chefer och kollegor. Och reaktionerna har överraskat honom.

– Jag förvånas över att folk är rätt osentimentala. Och många öppnar upp om sina egna erfarenheter av svåra händelser. Det har varit fint.

En utmaning har varit att påminna vänner, bekanta och kollegor om att han fortfarande inte är frisk, trots att han är färdigbehandlad och varken ser eller känner sig särskilt sjuk. Orken tryter ibland och han är mer sårbar för stress. Var tredje månad röntgas hans hjärna för att se om tumören har växt. Inför de beskeden försöker han att koppla bort alla katastroftankar.

– Om man genomgått en behandling så minskar oftast oron ju längre tiden går. Så är det inte för mig. Snarare tilltar oron med tiden, eftersom tankar kring återväxt finns med hela tiden. Men jag försöker att vara snäll mot mig själv. Det är okej att ha stunder där det känns tufft.

Jag förvånas över att folk är rätt osentimentala

Johan och hans chef på Northvolt Labs i Västerås har en öppen dialog och planerar veckorna utifrån läge och ork. Han tror att alla arbetsplatser kan vara en friskfaktor för den som fått ett sjukdomsbesked. Om den som är sjuk är villig att kommunicera.

– Det är en vinst för både arbetsplats och medarbetare. Min arbetsgivare är glad att jag kan utföra så mycket jobb som jag orkar. Och jag får möjlighet att göra meningsfulla saker och skapa rutiner och ramar kring mina dagar. 

Prognosen är dyster. Hjärntumörer har fyra nivåer, där ett är den minst snabbväxande och fyra är den mest aggressiva. Johan Lif har en fyra. Ungefär fem procent av dem som drabbas av glioblastom lever längre än fem år. Men det finns också exempel på människor som levt många år efter att diagnos ställts.

Själv vågar han planera en sommar till. En födelsedag till för barnen. Han återkommer till ett citat av den amerikanska poeten Charles Bukowski: ”You can't beat death but you can beat death in life”.

Vad betyder det?

– Att inte låta livet bara handla om döden, utan om allt annat som är just frånvaron av död. Om det blir begripligt. 

Deltidssjukskrivning

  • Du kan vara sjukskriven på deltid och arbeta övrig tid. I regel ska du då jobba varje dag genom att minska din arbetsdag med den procentsats du är sjukskriven.
  • Det finns också en möjlighet att fördela arbetstiden på annat sätt. Det är du och din arbetsgivare som gemensamt kommer fram till hur ni gör.
  • Sjukpenning kan ges för frånvaro på en fjärdedel, halv, tre fjärdedels eller hel sjukfrånvaro, beroende på arbetsförmågan. Det innebär att man enbart kan vara deltidssjukskriven på vissa fasta nivåer: 25 procent, 50 procent eller 75 procent.