Klockan är åtta och Margareta Helsings arbetsdag på Apoteket AB:s butik i Avesta har precis börjat. Apoteket öppnar inte förrän halv tio men innan dess är det mycket som ska fixas.
Margareta Helsing börjar plocka upp varor som har kommit. Allt ska placeras på ett särskilt sätt ute i butikshyllorna. Apotekets egna produkter och de fabrikanter man har avtal med ska stå synligt och säljas i första hand, både vad gäller mediciner och egenvårdsprodukter. I Apoteket AB:s sortiment finns i dag 1 000 kropps- och skönhetsprodukter och det kommer hela tiden nya varor som Margareta Helsing ska ha koll på.
Här har hon jobbat som apotekstekniker sedan juli 1969. Då var Margareta Helsing 17 år och gick som elev bredvid en tekniker medan hon läste in den ettåriga utbildningen på kvällarna. Trots att hon varit med om många förändringar under sina 45 år på apoteket säger hon att arbetsmiljön försämrats drastiskt sedan omregleringen.
– Det är en enorm förändring med högre stress och ökad press, säger Margareta Helsing.
Hon är långt ifrån ensam om upplevelsen att det blivit hårdare att jobba på apoteken. Farmaciförbundet, som numera är en del av Unionen, genomförde årligen en arbetsmiljöundersökning bland medlemmarna i apoteksbranschen. I 2013 års undersökning svarade 75 procent att arbetsmiljön blivit tuffare och 68 procent att de känner sig slitna efter arbetsdagens slut. Så påtagliga arbetsmiljöproblem är ovanligt i tjänstemannayrken.
– Det blir tyvärr bara värre och värre. Vi får många samtal om hur dåligt de mår ute på apoteken. Det är till stor del beroende på att man i och med omregleringen tittar väldigt mycket på vinst. Man ska sälja mer av både receptfria läkemedel och hudvård, samtidigt som man minskar ner på personalen, säger Carina Jansson, tidigare ordförande för Farmaciförbundet och numera seniorkonsult på Unionen.
Varje apotekskedja har vinstkrav på sig och de anställda ska tillsammans bidra till butikernas totala försäljning. Men det har även kommit fram att arbetsgivare kollat upp hur mycket varje enskild medarbetare säljer för och använt det mot dem när det varit dags för löneförhandling.
Vinstkraven har varit en stor omställning för dem som arbetat länge och som var vana vid ett annat arbetssätt under monopolets dagar. Margareta Helsing säger att säljarrollen är väldigt främmande för vissa, att det känns som att man prackar på varorna på kunden.
– Man diskuterar pris och vilken produkt de ska ha och till slut funderar jag på om man hinner med själva läkemedelsinformationen. Kunderna måste veta vilken åkomma läkemedlet hjälper mot och hur de ska ta det. Jag tror att stressen över om det verkligen blev rätt finns överallt hos personalen i dag, säger hon.
Förutom ökad tillgänglighet var ett av regeringens mål med omregleringen att tillvarata den kompetens som fanns inom Apoteket AB. Privatiseringen skulle inte ske på bekostnad av kompetensutvecklingen. Att hålla sig à jour är centralt i en bransch där medarbetarna hanterar läkemedel och viktigt för patientsäkerheten.
Läkemedelsrelaterade skador var 2007 den femte vanligaste dödsorsaken i Sverige. Förut ingick lästid i den ordinarie arbetstiden men i dag förväntas Margareta Helsing och hennes kollegor ta sig den tiden utanför schemat, trots att det väller in nya varor som tar tid att lära sig.
– När jag börjar åtta och slutar kvart över sex är jag inte jättepigg på att komma till jobbet redan klockan sju för att ha tid att läsa, säger Margareta Helsing.
Inte vill hon vara kvar på kvällen heller då hon ser fram emot att få vila. Enligt Statskontorets slutrapport av omregleringen ökade veckoöppettiderna i genomsnitt från 45 timmar år 2008 till 52 timmar 2012. Antalet söndagsöppna apotek ökade under samma period från 154 till 422. Och de långa arbetspassen känns i kroppen.
– Jag sitter inte ner utan står och går hela dagen och efter nio timmar är jag ordentligt trött. När helgen kommer efter tre eller fyra sådana arbetsdagar behöver jag en dag för att sova innan jag är pigg igen.
Man måste ha minst en farmaceutiskt utbildad medarbetare under hela öppethållandetiden vilket gör att apotekskedjorna slåss om receptarierna. Där utbildningarna finns, i Stockholm och Uppsala, är det inga problem men i orter inåt landet är det brist på utbildad personal. Hela branschen vilar i dag till stor del på att pensionärer hoppar in och jobbar timmar.
– Vi hade fest förra veckan och tackade av personal som gick i pension, men redan dagen efter så var en av dem här och jobbade, säger Margareta Helsing.
Carina Jansson på Unionen säger att det blir billigare för arbetsgivaren att ta in pensionärer eftersom man slipper betala sociala avgifter. Hon önskar att pensionärerna sade nej till att jobba extra så att arbetsgivarna tvingades anställa fler.
Margareta Helsing arbetar fackligt och har i sin roll som förhandlare varit med om många uppsägningar av assistenter som saknar utbildning men även av en hel del apotekstekniker med lång arbetserfarenhet.
– På mitt apotek kommer vi bara att vara två tekniker efter sommaren och jag har fortfarande inte fått min chef att förstå att det inte kommer att fungera. Det blir för tufft.
Hon tror inte att marknaden är tillräckligt stor för alla nya apotek utan att en del måste försvinna. Men innan marknaden mättas väntar en fortsatt tuff övergångsperiod.
– Arbetsglädjen och gemenskapen som fanns är borta på många ställen. Personalbristen och de nya arbetssätten har splittrat personalgrupper och man är inget sammansvetsat gäng längre. Det tär på människor att jobba under stress och då är det lätt att börja snäsa åt varandra, säger Margareta Helsing.
