Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Stress, frustration och ökad arbetsbörda är vanliga negativa konsekvenser av omorganisationer. Kollega har pratat med en klubbordförande på ett stort svenskt företag där omorganisationer blivit vardag. Han vill inte ha sitt namn i tidningen eftersom kritik mot förändringarna skulle kunna tolkas som illojalitet – som i värsta fall kan vara skäl för uppsägning.
– De senaste fyra, fem åren har det blivit mycket värre. Man omorganiserar mer eller mindre dagligen. Det kan handla om att två eller 50 personer berörs. Det handlar enbart om pengar, där de som styr dig ser dig som ett verktyg som de kan byta ut för att nå resultat. Man tittar inte på arbetsmiljön eller hur man jobbar.
Flera tjänstemän i Kollegas Novusundersökning har liknande upplevelser. Många vittnar om minskad effektivitet, oklara beslutsvägar och om att omorganisationer stjäl energi. En tjänsteman skriver: ”Produktivitetsbortfall där högavlönade tjänstemän ständigt kör fast och måste problemlösa. Ständiga avbrott och störningar. Fjärmande från kundfokus. Stor frustration.”
Läs mer: Ständiga omorganisationer sliter på medarbetarna
Men det finns också exempel på företag där omorganisationer genomförts utan större problem. Hos fordonstillverkarna Scania och Volvo verkar företagsledningarna ha hittat sätt att göra förändringar och få personalen med sig. Förra året genomförde Scania en stor omorganisation på IT-avdelningen med syftet att knyta verksamheten närmare övriga avdelningar.
Enligt Mats Doland, Unionens ordförande på Scania IT, togs omorganisationen väl emot bland medarbetarna.
– Det kändes som att vi hade kört fast och jag tror inte att vi hade lyckats komma vidare utan en omorganisation. Vi hade för mycket stuprörstänk, där IT-avdelningen inte såg till hela verksamheten, säger han.
Under arbetet med omorganisationen träffade de fackliga organisationerna kontinuerligt arbetsgivaren och det bidrog till att förändringen gick smidigt, säger Mats Doland.
Det handlar enbart om pengar – de som styr ser dig som ett verktyg som de kan byta ut
– Men det finns alltid en viss oro inför en omorganisation. Jag tänker ibland att man skulle skriva ner det man är orolig för och stoppa i ett kuvert. Ett par månader senare kan man öppna det och se om det blev så illa som man befarade.
På Volvo i Göteborg har logistikenheten – med 450 anställda – delats på två enheter. Förändringen är en del av en global omorganisation och delvis en återgång till en tidigare ordning.
– Tidigare samordnade man logistikfunktionen av ekonomiska skäl. Nu är det ett annat ekonomiskt läge och en annan vd, med ett annat kundfokus, säger Mikael Larsson, sektionsordförande för Unionen på Volvo.
Enligt Mikael Larsson anser de flesta att förändringen är vettig, men många är också trötta på ständiga omorganisationer.
– Jag tror att det är en fråga om personlighet. Vissa trivs med förändringar, andra blir rädda och funderar på vad de kommer att innebära. Kanske skulle de som har svårt för förändringar passa på att träna när det är lugnt och bra tider. De skulle kunna prova att byta arbetsuppgifter eller plats på den egna avdelningen till exempel.
Den här omorganisationen har dock gått ”utan så mycket domedagsstämning”. Kanske delvis på grund av att företaget har blivit bättre på att sköta dem på ett snyggt sätt. För ungefär ett år sedan meddelade man att det skulle göras en översyn av logistiken. Facket började genast fundera över vad som var på gång och vilka konsekvenserna skulle kunna bli. Var det några jobb i fara? Nej, svarade företaget på ett tidigt stadium vilket, enligt Mikael Larsson, gjorde resan betydligt enklare.
– Då blev det på ett annat plan. Man kunde tänka: ”Mitt jobb är säkrat, hur gör jag det bästa av det här nu?”
Är de anställda nöjda?
– Ja, förändringen har tagits emot bra. Kanske skulle man ha velat att det gått snabbare. Sedan har en del fått byta chef. Det är ofta viktigt, eftersom man kan ha lite olika relationer med cheferna. Det kan också vara vissa i chefsleden som är besvikna eftersom de inte fått den position de hoppats på, säger Mikael Larsson.
En som är mindre nöjd finns nära honom i sektionsstyrelsen. Pia Kirk-Viita har fram tills nu arbetat med båda de delar som logistikenheten nu delas i. Efter delningen hamnade hon på den sida som hon känner sig minst hemma i. Det är inte så mycket att göra åt, konstaterar hon, som har varit med om många förändringar på företaget tidigare. Omorganisationer tar energi. Arbetsprocesser stannar upp, helt i onödan, i väntan på att de ska bli klara.
– Man kanske har suttit ihop med ett gäng och helt plötsligt ska man sitta med några andra. Det är klart att många går och oroar sig. Man pratar mycket på rasterna om vad som ska hända.
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.