Blir det långa dagar vid skrivbordet? Det är inte alltid lång skärmtid ger bättre resultat. Vår kognition kräver både variation och vila under arbetsdagen. Sissela Nutley, hjärnforskare vid Karolinska institutet, tipsar om hur du jobbar hjärnsmart. 

1. Fokustid på förmiddagen 

Din bästa tid för kognitivt komplicerade jobbuppgifter är på förmiddagen då vi har ett kortisolpåslag som hjälper hjärnans koncentration. 

2. Möten och rutinjobb efter lunch

På eftermiddagen passar det bäst att ha möten, mejlkorgstid och jobba med rutinuppgifter som inte kräver samma starka fokus. Planera för mindre skärmtid på eftermiddagen. 

3. Håll möten 45 minuter eller mindre

Sätt in standardläget för ett möte på 45 minuter eller bara 25 och ta sedan en rörelsepaus innan ni fortsätter. Avsätt inte en timme av bara farten. 

4. Många kortpauser

Var tjugonde minut ska du lyfta blicken minst 20 sekunder från skärmen för ögonens skull. Koncentrationsförmågan är bara på topp i högst 25 minuter i taget för något lite tråkigt. Res dig en gång i halvtimmen, titta ut och gör några tåhävningar. 

5. Gå inte från en skärm till en annan

Ta inte en paus från jobbet genom att kolla i din privata telefon, i alla fall inte jämt. För att det ska vara en bra paus för hjärnan ska aktiviteten vara en motsats till det du gjorde nyss. Som rörelse, vila eller social gemenskap.

6. Undvik boka möten på varandra

Lägg alltid in paus mellan möten. Under pandemin såg hjärnforskare att digitala möten utan paus emellan ökade stressen, vilket syntes i hjärnaktivitet och lägre engagemang. Men med bara tio minuters mindfulness-paus mellan mötena neutraliserades stressen. 

7. Ta kontroll över notiserna - och dig själv

Stäng av program och notiser du inte behöver när du ska koncentrera dig på en uppgift. Planera in när du ska använda vilka program. Våga stänga av och vara otillgänglig periodvis. 

8. Har du problem – snacka med chefen eller facket

Prata om hur det digitala arbetssättet och systemen påverkar arbetet och din hälsa. Fyll på med kunskap om hur arbetsplatsen kan förebygga hjärnstress och sjukskrivningar.

Mötet ska starta men alla medarbetare är inte på plats. Kan det börja ändå? 

Ofta beror det på vem som saknas.

– Så kan den sociala maktordningen på jobbet visa sig, säger Susanne Andersson, forskare vid Stockholms universitet med inriktning på organisationspedagogik.

Hon har studerat informella maktstrukturer genom att följa ett femtontal mellanchefer och se hur de och deras medarbetare agerar på vanliga jobbmöten. Iakttagelserna är en del av det forskningsprojekt hon driver tillsammans med privata och offentliga arbetsgivare och där hon utgår från mellanchefers arbetssituation.

– De beteenden och mönster jag såg skiljde sig inte särskilt mycket mellan offentliga och privata arbetsplatser. Det är den möteskultur som utvecklats i arbetsgruppen som är avgörande, inte om det är en privat eller offentlig arbetsgivare, säger Susanne Andersson.

Risk för mobbning

Hon följde cheferna i deras vardag, satt med på möten och följde upp med intervjuer där hon prövade sina tolkningar av vad hon sett och hört under mötet.

– Syftet var att cheferna skulle börja reflektera över sin vardag för att få syn på det som inte är bra och sedan arbeta för att förändra det.

Mötet är en arena där det blir extra tydligt vilka medarbetare som inte får bekräftelse. 

– Sker det återkommande under längre tid så finns det ett ord för det och det är mobbning, säger hon.

Den som utsätts har ofta svårt att bryta mönstret.

– Att någon ska behöva uppleva att ingen lyssnar på vad han eller hon säger får bara inte förekomma på en arbetsplats. Det är något chefen måste ta tag i.

Andra blir bekräftade och får mycket mer uppmärksamhet, trots att de inte alltid har något vettigt att säga. 

– Många tänker att den som pratar mycket har social makt och får stort inflytande, men det är inte alls säkert. Istället kan det vara den som sitter tyst hela mötet och sedan säger något som alla håller med om.

Laddat var man sitter

Placeringen vid sammanträdesbordet är ett annat laddat område. Om bordet är rektangulärt förväntar sig alla att den som sätter sig vid kortändan ska leda mötet. 

– Ska du inte leda mötet blir det konstigt om du sätter dig där, särskilt om det inte anlänt så många andra och flera platser är lediga. Är bordet däremot fullt och det sitter någon vid ena kortsidan kan du sätta sig vid den andra. Då är det inte lika laddat.

Dagordningen är ett maktvapen för chefen. Beroende på vilken ordning frågorna hamnar i kan de få olika tyngd.

– Vill du som chef skapa en arbetsgrupp där människor ges likvärdiga villkor bör du vara medveten om hur de här mönstren ser ut på din arbetsplats. Vilka har mest inflytande och kan räknas som informella ledare? Vilka har lägre status? 

Susanne Andersson framhåller vikten av att skapa möten där alla får komma till tals och bidra med idéer. Det gynnar inte bara arbetsgruppen utan hela organisationen.

 – Att ha fokus på bekräftelsemönstren kan vara ett sätt att få syn på hur vi fungerar tillsammans. Om det fungerar dåligt har vi alla ett ansvar att förändra kulturen, men det är chefen som har det formella ansvaret.

 Susanne Andersson ser också könsskillnader i möteskulturen. 

– Idag är kvinnor högutbildade, oerhört kompetenta, vältaliga och kan ta för sig på möten. Men vilket inflytande en enskild kvinna får beror på hur de andra mottar de idéer hon kommer med. 

Marginaliseringen sker inte alltid med hjälp av en tydlig härskarteknik. 

– Ofta sker det här mer subtilt. Den som har ordet kan få mycket eller lite gehör.

Kulturen kan ändras

Facket kan spela en viktig roll i att motverka destruktiva bekräftelsemönster på arbetsplatserna, framhåller Susanne Andersson. 

– I grunden är det här en arbetsmiljöfråga. Men kulturen sitter inte i väggarna. Den skapas när vi människor samspelar och det är där i samspelet den också kan förändras, säger hon.

Susanne Andersson gjorde sin studie före pandemin, när de flesta möten fortfarande var fysiska. I dag är många möten digitala, eller hybrider där några sitter tillsammans på arbetsplatsen och andra deltar från hemmet. Hur den digitala formen påverkar maktrelationer och det sociala spelet har Susanne Andersson inte själv studerat, men det har däremot en av hennes masterstudenter gjort.

– Han fann att mötena blev mer formaliserade i betydelsen att chefen pratar mer. Det blev inte samma spelrum för bekräftelse, men på bekostnad av att mötena blev stelare och mindre kreativa.

När Oskar Frisk, läkemedelstekniker på Octapharma i Stockholm, fick veta att han var tvungen att byta skiftlag blev han först ledsen och lite orolig. Han trivdes ju så otroligt bra i sitt nuvarande team. Var skulle han hamna nu?

När hans mamma några veckor senare frågade hur det kändes med de nya arbetskamraterna svarade han att det var jättebra, på alla vis.

– Jag blev oerhört positivt överraskad, för alla trivdes väldigt bra med varandra och Timmy var precis så som jag hade hört att han skulle vara, säger Oskar Frisk.

Timmy Söderlund är Oskar Frisks och de tio kollegornas teamleader. Han skruvar lite generat på sig när han hör berömmet. Men blir också glad, för det är ett kvitto på att hans noggranna rekrytering har lönat sig. Det handlar om en grupp som trots olika åldrar (20 till närmare 60), kön, etnicitet och religion verkligen klickar med varandra.

– Gruppen är min prio. Det har hänt att jag nekat människor att komma till oss för att magkänslan sagt att individen – trots att de varit jättebra och kompetenta – inte hade fungerat med teamet. Med det sagt, magkänslan stämmer inte alltid.

Viktigast: Respekt och omtänksamhet

Både Oskar Frisk och Timmy Söderlund tycker att det viktigaste på en arbetsplats eller i en grupp är respekt och omtänksamhet. Och det kändes redan när de två träffades första gången.

– Timmy poängterade verkligen att i den här gruppen hjälps vi åt. Ibland uppstår dödtid i en process – då ser man sig runt efter någon som har mer att göra och hugger i. Ingen lämnas i sticket, säger Oskar Frisk.

För honom är en snäll arbetsplats synonymt med en trygg arbetsplats. Han vet att han backas upp av sina kollegor från det att han stämplar in till att han stämplar ut.

– Och jag har en chef som skulle kriga för mig om det behövdes.

Timmy Söderlund själv säger att han försöker vara en professionell ledare som är tillgänglig, lyssnar på personalen och ställer upp för sin grupp. Han ska tåla att bli kritiserad av sina medarbetare när han gör något tokigt. 
– Om vi hjälper varandra kommer hjälpen tillbaka, vilket han medger händer då och då.

– Det ska vara högt i tak – på riktigt. Men sedan får andra svara på om jag lyckats vara den chef jag alltid själv velat ha.

För Timmy Söderlund var just detta att ställa upp för varandra det allra viktigaste när han för några år sedan fick chansen att bilda sitt drömlag. Och det var något han upplevde var ganska sällsynt, särskilt i större grupper – man gör klart sitt, tar sin rast och går hem.

– Hos oss är det alltid en eller två individer som under perioder har det extra tungt. Om vi hjälper varandra kommer hjälpen tillbaka. Då avverkar vi arbetsuppgifterna mer harmoniskt utan stress och utan att våra ryggar tar stryk. För det är ett fysiskt jobb vi har med långa arbetspass och treskift.

Snällkultur ekonomiskt lönsam

Det lönar sig på så många plan att jobba så, menar Timmy Söderlund. Trivs medarbetarna så får man en lojal grupp med hög arbetsmoral där alla levererar och där sjukfrånvaro är låg. Det ska vara kul att komma till jobbet.

Alla i teamet har lärt sig uppskatta varandra, alla kan fika ihop.

– Oskar som är yngst umgås nästan mest med den av oss som är äldst, berättar Timmy Söderlund.

Finns det då inget som skaver? Jo såklart, vi är ju människor, men det är mest smågrejer, tycker både Oskar Frisk och Timmy Söderlund. Gruppen har kommit fram till gemensamma förhållningsregler som lyfts ofta på de återkommande arbetsplatsträffarna. Man har listat det som fungerar bra och det som kan förbättras – som att diska kaffekoppar efter sig och skippa onödigt smågnäll.

– Personalen kommer ofta med synpunkter som har med beteenden att göra. Genom att prata om det har vi fått bort slarv och är alltid hjälpsamma mot varandra.

Det är inte så svårt när man själv har skapat regler som gynnar allas trivsel, säger Timmy Söderlund.

Båda tror att en snällkultur är ekonomiskt lönsam i längden. Oskar Frisk är inne på att den måste börja uppifrån och sippra ut i verksamheten, men sedan måste förstås alla göra sitt. Varje dag.

– Att vara snäll en dag och inte nästa? Det är inte att vara snäll. Snällhet ska frodas över tid och alla ska försöka spela samma ton. Då blir det bra, säger Oskar Frisk.