Efter en gemensam resa förra året gjorde Christoffer Strokirks kille slut. Känslorna fanns inte kvar och nu skulle de inte vara ihop längre. Det var sommar i Stockholm och marken rämnade under Christoffers fötter.
– Det var hemskt. Fruktansvärt. Även om vi haft det kämpigt under våren kom det plötsligt och jag var helt oförberedd på att det faktiskt skulle ta slut. Jag kunde inte äta, inte sova.
Tog sömntabletter och gick hos psykolog
Christoffer hade fortfarande semester från jobbet som projektledare på RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. Han sökte hjälp i vården, fick sömntabletter och gick hos psykolog. När semestern var slut ville han jobba.
– Jag har en arbetsplats jag tycker om och kollegor som är väldigt fina. Att bara sitta hemma och sörja hade inte hjälpt mig. När jag var på jobbet kunde det gå två timmar utan att jag tänkte på separationen och ibland kunde jag till och med skratta åt något som någon berättade på fikarasten.
Andra dagar var tyngre. Det hände att han valde att äta lunch ensam i ett konferensrum och ibland kom tårarna även på jobbet.
– Vi är öppna med varandra här. Jag kunde prata med de närmaste kollegorna och få stöd. Men det var också skönt att komma till jobbet och fokusera på mitt jobb-jag. Att känna att jag kan något, göra en budget, skicka mejl och inte fastna i en identitet som nyseparerad.
Så stöttade chefen Christoffer efter separationen
Christoffer berättade också tidigt för sin chef. Tillsammans gick de igenom och renodlade hans arbetsuppgifter.
– Jag jobbade med flera olika projekt, och i främjande syfte föreslog min chef att jag skulle fokusera mer på färre projekt. Jag har också tur som har en arbetsplats där vi delvis kan arbeta hemifrån och vissa dagar var det skönt att inte gå till kontoret.
Skulle du rekommendera andra att berätta på jobbet?
– Det beror såklart på vilken arbetsplats man är på. Jag vill ju tro på en värld där även sorgen får ta plats på jobbet. Vi lever i en värld där man alltid ska prestera och många har osäkra anställningar. Men om man går in i väggen gynnar ju inte det någon.
Christoffer tycker inte heller att man ska tveka inför att ta emot professionell hjälp. En psykolog kan hjälpa med strategier och påminna om vikten av att hand om sig själv: röra på sig, äta, sova och träffa vänner.
