Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Övervakades med gps – får skadestånd

Ett it-företag övervakade sina anställda i realtid. Unionen stämde företaget och nu har parterna kommit överens. De anställda får skadestånd och slipper övervakning.
Publicerad
En mobiltelefon med GPS följer en person i realtid.
Under jobbresorna övervakades de anställda i realtid med hjälp av en gps-tjänst som samlade in data om medarbetarna. Unionen stämde företaget. Foto: Colourbox.

De anställda på it-företaget är eller var fältservicetekniker för företaget och var ofta ute hos kunder. Under jobbresorna övervakades de i realtid med hjälp av en gps-tjänst, Enroute, som samlade in data om medarbetarnas namn, var de befann sig, när de påbörjade sina resor, beräknad ankomsttid samt arbetsordernummer.

Den här informationen kunde sedan delas med en tredje part, det vill säga bolagets kunder.

Redan när gps-tjänsten infördes på arbetsplatsen flaggade Unionen, under mbl-förhandlingar, för att insamlingen av medlemmarnas personuppgifter kunde bryta mot dataskyddsförordningen.

– Vi påtalade flera brister. Några av dem löstes under förhandlingsstadiet, exempelvis bristen på information. Andra brister kunde man inte lösa under förhandlingarna, exempelvis lagligheten i den här typen av personuppgiftsbehandling. Övervakningen som personuppgiftsbehandlingen innebar var så pass närgående att den inte var acceptabel, säger Susanna Kjällström, förbundsjurist på Unionen.

Unionen stämde företaget

Unionen stämde därför företaget i Arbetsdomstolen, AD. Förbundet krävde 40 000 kronor i skadestånd till var och en av de 15 medlemmar som övervakats. Dessutom ville Unionen ha klargöranden från EU-domstolen innan AD fattade beslut.

– Vi ansåg att EU-domstolen behövde komma med avgöranden både vad gäller lagligheten och skadeståndsfrågan. Om AD skulle komma fram till att arbetsgivaren saknade laglig grund för personuppgiftsbehandlingen, vad skulle det i så fall kosta arbetsgivaren i skadestånd? Det finns ingen skadeståndspraxis vad gäller brott mot dataskyddsförordningen i Sverige.

Något avgörande blev det dock aldrig. Unionen och företaget träffade en förlikning innan målet nådde huvudförhandling. Förlikningen innebar skadestånd till medlemmarna och att övervakningen inte får återupptas. Rättsläget är fortsatt oklart.

– Det är klart att det hade varit bra att få svar på de här frågorna, men när vi företräder individer gentemot arbetsgivare är utgångspunkten alltid det som är bäst för dem. I det här fallet blev det en förlikning som vi är väldigt nöjda med och som medlemmarna är väldigt nöjda med. Men vi får säkert andra ärenden där frågan kommer upp på bordet igen.

Är det alltid otillåtet att övervaka anställda med gps?

– Det kan kanske finnas särskilda fall där en realtidsövervakning kan vara okej. Det går aldrig att utesluta eftersom det blir en bedömning av det enskilda fallet, där man väger arbetsgivarens och arbetstagarnas intressen mot varandra. Som arbetsgivare ska man vara väldigt försiktig med att följa sina anställda i realtid, eller använda system som möjliggör den typen av övervakning, säger Susanna Kjällström.

Är det vanligt med gps-övervakning?

– Alla som någon gång beställt hem mat eller varor vet att man ofta får en spårningslänk där man kan följa chauffören i realtid. Men bara för att det är vanligt betyder inte det att det är okej. Eller tillåtet. Spårningslänkar tycker jag personligen har blivit mindre vanliga. Men det kommer hela tiden nya sätt att övervaka på. Den teknik vi har i dag innebär att man kan följa människor väldigt närgånget.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.