Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Övervakades med gps – får skadestånd

Ett it-företag övervakade sina anställda i realtid. Unionen stämde företaget och nu har parterna kommit överens. De anställda får skadestånd och slipper övervakning.
Publicerad
En mobiltelefon med GPS följer en person i realtid.
Under jobbresorna övervakades de anställda i realtid med hjälp av en gps-tjänst som samlade in data om medarbetarna. Unionen stämde företaget. Foto: Colourbox.

De anställda på it-företaget är eller var fältservicetekniker för företaget och var ofta ute hos kunder. Under jobbresorna övervakades de i realtid med hjälp av en gps-tjänst, Enroute, som samlade in data om medarbetarnas namn, var de befann sig, när de påbörjade sina resor, beräknad ankomsttid samt arbetsordernummer.

Den här informationen kunde sedan delas med en tredje part, det vill säga bolagets kunder.

Redan när gps-tjänsten infördes på arbetsplatsen flaggade Unionen, under mbl-förhandlingar, för att insamlingen av medlemmarnas personuppgifter kunde bryta mot dataskyddsförordningen.

– Vi påtalade flera brister. Några av dem löstes under förhandlingsstadiet, exempelvis bristen på information. Andra brister kunde man inte lösa under förhandlingarna, exempelvis lagligheten i den här typen av personuppgiftsbehandling. Övervakningen som personuppgiftsbehandlingen innebar var så pass närgående att den inte var acceptabel, säger Susanna Kjällström, förbundsjurist på Unionen.

Unionen stämde företaget

Unionen stämde därför företaget i Arbetsdomstolen, AD. Förbundet krävde 40 000 kronor i skadestånd till var och en av de 15 medlemmar som övervakats. Dessutom ville Unionen ha klargöranden från EU-domstolen innan AD fattade beslut.

– Vi ansåg att EU-domstolen behövde komma med avgöranden både vad gäller lagligheten och skadeståndsfrågan. Om AD skulle komma fram till att arbetsgivaren saknade laglig grund för personuppgiftsbehandlingen, vad skulle det i så fall kosta arbetsgivaren i skadestånd? Det finns ingen skadeståndspraxis vad gäller brott mot dataskyddsförordningen i Sverige.

Något avgörande blev det dock aldrig. Unionen och företaget träffade en förlikning innan målet nådde huvudförhandling. Förlikningen innebar skadestånd till medlemmarna och att övervakningen inte får återupptas. Rättsläget är fortsatt oklart.

– Det är klart att det hade varit bra att få svar på de här frågorna, men när vi företräder individer gentemot arbetsgivare är utgångspunkten alltid det som är bäst för dem. I det här fallet blev det en förlikning som vi är väldigt nöjda med och som medlemmarna är väldigt nöjda med. Men vi får säkert andra ärenden där frågan kommer upp på bordet igen.

Är det alltid otillåtet att övervaka anställda med gps?

– Det kan kanske finnas särskilda fall där en realtidsövervakning kan vara okej. Det går aldrig att utesluta eftersom det blir en bedömning av det enskilda fallet, där man väger arbetsgivarens och arbetstagarnas intressen mot varandra. Som arbetsgivare ska man vara väldigt försiktig med att följa sina anställda i realtid, eller använda system som möjliggör den typen av övervakning, säger Susanna Kjällström.

Är det vanligt med gps-övervakning?

– Alla som någon gång beställt hem mat eller varor vet att man ofta får en spårningslänk där man kan följa chauffören i realtid. Men bara för att det är vanligt betyder inte det att det är okej. Eller tillåtet. Spårningslänkar tycker jag personligen har blivit mindre vanliga. Men det kommer hela tiden nya sätt att övervaka på. Den teknik vi har i dag innebär att man kan följa människor väldigt närgånget.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontieres (MFS grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MFS arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.