Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Invandrare och äldre kan rädda välfärden
Sysselsättningen måste öka med nästan en halv miljon personer fram till 2030. Annars är välfärden hotad. Det visar en ny rapport från Arbetsförmedlingen. Unionen lyfter fram vikten av att äldre stannar kvar längre i arbetslivet.
År 2030 väntas Sveriges befolkning uppgå till 11,2 miljoner invånare. Det är en miljon fler än i dag. Främst ökar den äldre befolkningen, de som har fyllt 80 år. Personer i yrkesaktiv ålder, mellan 20-64, ökar däremot för lite. Om vi ska kunna behålla samma kvalitet på välfärden i framtiden, utan höjda skatter och andra avgifter, måste fler jobba.
Enligt Arbetsförmedlingens rapport ”Sveriges framtida sysselsättning”, måste sysselsättningen öka med hela 485 000 personer fram till 2030.
– Det är en mycket svår uppgift. Många faktorer behöver slå in för att ekvationen ska lyckas, säger Torbjörn Israelsson, rapportansvarig och arbetsmarknadsanalytiker på Arbetsförmedlingen.
Sysselsättningen i den befintliga befolkningen måste öka – särskilt bland utrikes födda. Sverige har den högsta sysselsättningsgraden inom EU i åldrarna 16-64 år, cirka 79 procent. Men bland utrikes födda är det bara 67, 3 procent som arbetar. Om utrikes födda män och kvinor jobbar i samma utsträckning som inrikes födda skulle antalet sysselsatta öka med nästan 220 000 personer, enligt Arbetsförmedlingen.
En förklaring till att sysselsättningen är lägre bland utrikes födda är att de oftare saknar gymnasieutbildning.
– Det är i den här gruppen potentialen att öka sysselsättningen finns. Eftersom gymnasieutbildning är en förutsättning för att få jobb på den svenska arbetsmarknaden är det viktigt att det satsas på vuxenutbildning, säger Torbjörn Israelsson.
Förutom utbildning föreslår Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, anställningssubventioner till arbetsgivare som anställer utrikes födda.
– Subventioner kan riktas tydligare mot dem som har störst problem att komma in på arbetsmarknaden.
Han anser även att det måste skapas fler lågbetalda jobb så att fler med låg utbildning kommer in på arbetsmarknaden.
Unionens chefsekonom Katarina Lundahl ser etableringsjobben som en del av lösningen på hur fler utrikes födda ska komma i arbete.
– På så sätt får de en möjlighet att lära sig jobbet på jobbet, säger hon.
Försörjningsbördan minskar även om fler arbetar längre upp i åldrarna.
– Färre behöver försörjas när äldre delvis klarar sin egen försörjning, säger Katarina Lundahl.
Men för att fler ska vilja stanna i arbetslivet längre krävs bättre förutsättningar.
– Regelverket behöver förändras så att sjukförsäkring och a-kassa följer med när vi jobbar längre. Det blir också lättare att stanna längre på arbetsmarknaden om det finns flexibla förutsättningar – till exempel en möjlighet att jobba deltid, säger Katarina Lundahl.
Läs också: Höjd pensionsålder kräver bättre arbetsmiljö
Situationen skulle även kunna förbättras om ungdomar kom ut på arbetsmarknaden tidigare, betalade skatt och bidrog till att finansiera välfärden.
– Problemet är att ungdomar studerar länge och reser runt i världen innan de börjar jobba. Men reglerna i studiemedelssystemet skulle kunna förändras så att de som avslutar sina studier tidigt premieras, säger Lars Calmfors.
Lägre marginalskatter skulle också, enligt honom, göra det mer attraktivt att avsluta studierna snabbare och tidigare komma ut i arbetslivet.
Att öka sysselsättningen med nästan en halv miljon enbart genom att fler invånare i Sverige kommer i jobb är en stor utmaning. I rapporten konstateras att det därför krävs en invandring på 30 000 – 60 0000 personer per år, beroende på hur mycket sysselsättningen i befintlig befolkning ökar.
– Som det ser ut i dag behövs invandring för att klara kompetensutmaningen, inte minst från de europeiska länderna. Men det ställer krav på att det finns bostäder och infrastruktur för att vi ska kunna ta emot människor, säger Katarina Lundahl.
Enligt Lars Calmfors är det dock inte oproblematiskt att lösa arbetskraftsbristen med ökad invandring.
– Vi har haft stor flyktinginvandring och stora integrationsproblem. Vi ska inte underskatta riskerna för främlingsfientliga reaktioner i Sverige om vi utöver flyktinginvandring får en stor arbetskraftsinvandring, säger han.
De ekonomer vi har pratat med är eniga om att det kommer att krävas en kombination av åtgärder för att klara den framtida välfärden.
– Även om de här åtgärderna vidtas räcker det inte. Jag tror att vi får se en kombination av ökad sysselsättning, höjda skatter, transfereringar som inte följer med löneutvecklingen och försämrad kvalitet i offentliga välfärdstjänster framöver, säger Lars Calmfors.
* Försörjningsbördan definieras som hela befolkningen delat med antalet personer som arbetar.
(Foto på Lars Calmfors: Karl Gabor)
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
