Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Läs mer: Sats hotar anställda för kritik på Facebook
Anna Raftheim, stämmer uppgifterna som Kollega fått, om att anställda har tilldelats varning för att de har diskuterat och kritiserat SATS nya lönemodell i en sluten grupp på Facebook?
AR: ”Den grupp i sociala medier som du refererar till är startad, på eget initiativ, av en enskild medarbetare. De personer som var medlemmar i gruppen vid tidpunkten för negativa och starkt kritiska inlägg var både medarbetare och externa personer. Det som skrevs i gruppen kom därför en mycket vidare krets till del än enbart medarbetare på SATS. Personer i ledande befattningar inom SATS är också med i gruppen eftersom de arbetar med gruppträning.
SATS har som alla företag en lojalitetsklausul i anställningsavtalet som bygger på att som enskild medarbetare och representant för SATS, ingår ett lojalt agerade gentemot arbetsgivaren. Det vill säga att inte agera på ett sätt som skadar företaget. SATS har dessutom en väl utvecklad policy för hur man som medarbetare bör agera i sociala medier. Vi uppmuntrar våra medarbetare att vara aktiva i olika forum på nätet, allt för att sprida kunskap om träning och välmående. Vi säger samtidigt att rätten att ”tycka till” om sin arbetsgivare är självklar så länge det inte allvarligt skadar företaget. Eftersom vi alltid vill främja dialog önskar vi helst att synpunkter på arbetsförhållanden etc. alltid tas upp i dialog med närmaste chef, eller i av SATS arrangerade forum, för att vi ska kunna lösa det som inte känns bra.
Det stämmer att ett antal nuvarande medarbetare i den ovan nämnda Facebook gruppen uttryckt negativa och starkt kritiska omdömen om sin arbetsgivare på ett sätt som bryter mot såväl lojalitetsklausulen som vår policy för sociala medier. Det har föranlett att vi efter dialog med dessa individer utdelat en skriftlig erinran till ett fåtal personer.”
SATS anställda är utspridda på en mängd enheter och jobbar olika tider.
Kan du förstå att de behöver ett forum där de kan ventilera och diskutera sina arbetsförhållanden?
AR: ”Vi har all förståelse för att medarbetare vill kunna föra dialog kollegor emellan. Det är också något som vi alltid uppmuntrar. Vi har också flera olika forum för detta. Dit räknas däremot inte den Facebook-grupp som startats på eget initiativ av en enskild medarbetare och där personer varit medlemmar i gruppen som inte längre har någon koppling till SATS.”
På vilket sätt ska det ske om de inte får diskutera i en sluten grupp på facebook?
AR: ”Vi uppmuntrar alltid till dialog i både fysiska möten och digitalt. Detta säkrar vi också att våra medarbetare känner till och använder sig utav. För oss inom SATS är det naturligt med engagerade och drivna medarbetare. Vi vet att vår personal brinner för sin uppgift att göra träning till en naturlig del av människors vardag och välmående. Personer med så mycket passion för träning kommer alltid att vara aktiva på olika plattformar. För oss som arbetsgivare gäller det att tillhandhålla både verktygen och ramarna för detta. Vilket vi gör.”
Pensionsåldern flyttas fram och vi förväntas jobba allt längre. Men vi vill inte – åtminstone inte vi som befunnit oss på arbetsmarknaden ett tag. TCO:s rapport visar att 52 procent av tjänstemännen i åldersspannet 50–67 vill gå tidigare än riktåldern för pension som för närvarande är 67 år.
Svenska Miljöinstitutet sammanställde för några år sedan strategier för att behålla 50-plussarna på arbetsmarknaden. De handlar om att skapa ett gott arbetsklimat där äldre känner sig uppskattade och efterfrågade, men också om flexibilitet och anpassningar av arbetsmiljön, enligt institutets arbetsmiljöspecialister.
Gott så. Det saknas dock mer konkreta exempel. Kollega kan därför erbjuda några anspråkslösa förslag på vad som skulle få åtminstone en snart 60-plussare att sluta tråna efter tidigare pension.
En åldersrelaterad bonus skulle garanterat få vilken 55-plussare som helst att känna sig uppskattad. Likaså att förlägga konferenser och dylikt på platser med tropiskt klimat, vilket gör underverk för artrosangripna leder. Vissa arbetsgivare har en extra semestervecka när man fyllt 40, men varför stanna där? Varför inte fortsätta att premiera åldrandet genom att även införa extra semesterveckor vid 50, 60 och 70?
Om man under de sista arbetsåren får koncentrera sig på det man är bäst på, kan det innebära att man fortsätter jobba, konstaterar Svenska Miljöinstitutet. Att de seniora medarbetarna får första tjing på alla roliga arbetsuppgifter vore alltså rimligt, liksom att de slipper allt tradigt trökjobb.
Det kan vara svårt att veta vad som egentligen avses med anpassning, men att byta ut fruktkorgarna mot skålar med gröna marmeladkulor kan vara ett steg i rätt riktning.
Att anpassa kontorstiden efter dygnsrytmen hos äldre torde vara en självklarhet – låt 6–2 bli det nya 9–5. Texten i alla utskrifter, trycksaker och litteratur på kontoret ska dessutom vara minst tio punkter stor och oskicket att använda färgad text totalförbjuds.
För att få mogna medarbetare att stanna längre i sin tjänst är det viktigt att deras kunskaper och erfarenheter tas till vara. Att ungtuppar och ålderister som förlöjligar och fnissar åt äldres bidrag i diskussioner omedelbart förses med en dumstrut är minst lika viktigt. Medarbetare som mumlar i skägget bör dessutom få löneavdrag.
Man skulle också kunna inrätta en ny tjänst – åldersombudsman, vars arbetsuppgifter består i att bevaka de äldres intressen och serva de mognare medarbetarna på allehanda sätt efter personliga önskemål.
Egna rum till alla vore rimligt eftersom kontorslandskap är förödande på alla upptänkliga sätt. Men åtminstone de som fyllt 55 borde omgående förses med egna rum för att slippa släpa runt på tunga kontorsattiraljer och komma undan tjattret på de öppna arbetsytorna.
Arbetsgivaren slipper därmed införa fler vilrum, eftersom 50-plussare då kan ta en behövlig paus på den obligatoriska soffan i det åldersanpassade egna rummet där de själva kan reglera värmen så att den är optimal för blodcirkulationen.
Den arbetsgivare som verkligen månar om sina till åren komna anställda ser, utöver ovanstående tips, också till att sätta guldkant på de sista ljuva arbetsåren genom att installera margaritamaskiner på varje våningsplan samt införa obligatoriska arbetsplatsträffar med powerpoint-presentationer av barnbarn och katter.
Hur vi har det på jobbet påverkar vår hälsa. I en studie från Karolinska institutet tittade forskarna på hur ett byte från en osäker till en säker anställning påverkade risken att dö.
– Ett byte minskade risken för att dö med 20 procent. Skillnaden var högre än jag hade förväntat mig. Det blir väldigt tydligt vilken påverkan anställningsförhållanden har när det handlar om dödlighet, säger Theo Bodin, en av forskarna bakom studien.
En osäker anställning präglas till exempel av låg lön, låg facklig anslutningsgrad och låg anställningstrygghet. I studien har forskarna inte undersökt varför osäkra anställningsförhållanden ökar dödligheten men Theo Bodin kan se flera förklaringar.
– En osäker anställning kan ge oro och stress. Det kan i sin tur leda till sömnstörningar, psykisk ohälsa och missbruk. Att inte kunna sova och att äta på oregelbundna tider ökar risken för övervikt, diabetes och högt blodtryck. Högt blodtryck kan ge hjärtinfarkt och stroke.
En osäker anställning ger också praktiska problem eftersom det blir svårare att få lån och förstahandskontrakt.
– Anställningen påverkar också familjelivet och det sociala livet. Man vågar kanske inte tacka nej när man blir inringd och tvingas att organisera sitt liv kring de osäkra anställningsförhållandena, säger Theo Bodin.
I studien använde forskarna registerdata från drygt 250 000 anställda mellan 20 och 55 år i Sverige under åren 2006 till 2017.
Theo Bodin och hans kollegor ska nu mer specifikt titta närmare på orsakerna till den högre dödligheten. I oktober ska de dessutom publicera en handbok med förslag på hur arbetsmarknaden kan förändras till det bättre.