Hoppa till huvudinnehåll
Anställningsvillkor

Sofia jobbade som säljare – kunde inte leva på lönen

En lön som inte gick att leva på och produkter som hon inte stod bakom. Sofias erfarenheter av säljbranschen var en återvändsgränd.
Lina Björk Publicerad 15 oktober 2020, kl 07:50
Shutterstock
"Sofia" fick stänga av för att orka fortsätta jobba som säljare på företaget Qall. (Kvinnan på bilden har inte med artikeln att göra). Shutterstock

– Jag försöker att förtränga den tiden för jag har aldrig mått så dåligt.

En snabb, lyhörd och kunnig organisation. Så marknadsför sig telemarketingföretaget Verbal, vars nisch är att hjälpa småföretag med telefontjänster. Tidigare hette företaget Qall, men bytte namn i mitten av förra året, med motiveringen att man var inne i en ”utvecklingsfas” och att det därmed blev naturligt med ett namnbyte. Men företaget har bland annat  blivit omskrivet för att dra missnöjda kunder inför rätta och salta fakturor till företagskunder som inte vill ha deras produkter. Här började Sofia för några år sedan, efter en längre sjukskrivning.

– Jag hittade jobbet på Platsbanken och såg inga varningstecken. Men ganska snabbt insåg jag att snacket om höga löner inte var sant. De flesta jobbade extremt hårt men fick ändå inte ut tillräckligt med pengar att leva för.

Läs mer: "Jobbet som säljare kan vara värre än arbetslöshet"

Den första varningsklockan kom när hon ifrågasatte erbjudandet som företaget ville sälja till sina kunder. När hon började jämföra det med andra företag var det mindre fördelaktigt än vad hennes manus sa att hon skulle säga.

– Jag märkte också att säljare som satt bredvid mig ljög och kom på rena rövarhistorierna för att sälja. Jag kunde inte göra det och började må mer och mer dåligt, det kunde ju vara äldre personer som hade ett litet revisionsföretag som vi skulle sälja på produkter som jag inte kunde stå bakom. Jag fick stänga av för att orka.

Ett företagsabonnemang innebär ofta en bindningstid på 36 månader utan någon ångerrätt. Sådana villkor är inte tillåtna i avtal med privatpersoner, vilket innebar att om man lyckades få personen på andra sidan luren att klämma fram ett ja, så spelades det in och användes sedan när produkterna började trilla in och de ville ångra sitt köp.

– Cheferna tog alla sådana samtal. Vi fick bara veta att vi skulle köra på och sälja. Siffrorna var allt som betydde någonting.

Läs mer: Hårdare klimat för säljare

Utåt var stämningen dock god. De 15 anställda i det öppna kontorslandskapet hade peppmöten varje dag, som huvudsakligen gick ut på att trissa upp stämningen och få fart på försäljningen. Man spelade charader, tittade på roliga klipp på internet och spelade spel.

– Jag upplevde en illusion av att allt var så himla trevligt. Och de som stod cheferna närmast upprätthöll den bilden. Det var väldigt tydligt att kritik inte skulle framföras i grupp.

Hur många samtal Sofia ringde under en dag kan hon inte svara på. Bara att de tog ungefär två minuter och var ett ständigt flöde. När arbetsdagen var slut var hon så trött att hon inte orkade göra någonting annat. Efter några månader tog det också stopp. Kraften var slut och lönen för låg för att betala elen.

– Jag fick låna pengar av vänner och bekanta och kände att det var ohållbart. Det försvann anställda hela tiden, men ledningen sa att de fått nya uppdrag på andra filialer. Senare förstod jag att de sagt upp sig men det tystades ner för att inte förstöra stämningen.

Läs mer: Slavliknande villkor

När hon själv sade upp sig var det dock inte i tysthet. Under ett peppmöte deklarerade hon att jobbet inte var för henne. Det resulterade i en rejäl avhyvling från chefen.

– Han sa att om jag säger att jag inte kunde lyckas tror de andra i personalen att de inte heller kan det, vilket ju var sant. Men jag är glad att det var så jag gick min väg, att jag bröt mot en av deras regler.

Verbals vd Jonas Lindgren om kritiken

Jonas Lindgren, vd på säljföretaget Verbal, känner inte igen att det ska ha förekommit några tveksamma säljmetoder eller att erbjudandet som kunderna fick inte stämde. Han menar också att det nyskapade bolaget har skalat av bristerna från det gamla.

– Den situation som beskrivs kan ha hänt på ett externt bolag. Verbal är ett nytt bolag och för oss handlar relationen till kunden om att bygga förtroende och det måste man göra långsiktigt. Vi är väldigt måna om vårt varumärke, säger han i en skriftlig kommentar.

Verbal har inget kollektivavtal, och ingen fackklubb, men drygt en tredjedel av de anställda är fackligt anslutna.

– Vi har inget kollektivavtal men följer de regler som finns på arbetsmarknaden.

Jonas Lindgren känner inte heller igen att lönen skulle vara svår att leva på.

– Det stämmer inte, möjligtvis kan det ha varit så på ett externt säljbolag. I dag har du en fast grundlön på 20 000 kronor i månaden och provision utöver det.

Anställda kände att de inte kunde framföra kritik till arbetsgivaren. Hur ser du på det?
– Ett företag som inte tål kritik kommer inte heller att utvecklas. Jag vill att det ska vara högt i tak i företaget. Som anställd blir det också kvävande att inte kunna säga sin mening. Till skillnad från många andra i branschen har vi en stor andel säljare inhouse och vi märker att det ökar trivseln. Vi gör årliga medarbetarundersökningar där vi får ett väldigt gott betyg, framför allt i hur man trivs med att jobba på Verbal. Nöjda medarbetare är otroligt viktigt för oss vilket jag är säker på bidrar till vår höga kundnöjdhet.

*Sofia heter egentligen något annat.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 6 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Anställningsvillkor

Så får man äldre att stanna kvar på jobbet

Mer än hälften av tjänstemännen över 50 vill gå i pension i förtid. Här är några högst subjektiva tips på hur man ska få äldre att stanna på jobbet.
Johanna Rovira Publicerad 15 maj 2024, kl 06:01
Pension eller arbeta vidare? Så får du äldre att stanna kvar på arbetet. Till vänster ett cyklande äldre par, till höger en senior kvinna på kontor.
Pension eller jobba vidare? Nyckeln till att behålla erfaren personal är uppskattning och anpassning. Locka äldre arbetstagare med förmåner och flexibilitet. Förbättrar du arbetsmiljön så får du också äldre att stanna. Colourbox.

Pensionsåldern flyttas fram och vi förväntas jobba allt längre. Men vi vill inte – åtminstone inte vi som befunnit oss på arbetsmarknaden ett tag. TCO:s rapport visar att 52 procent av tjänstemännen i åldersspannet 50–67 vill gå tidigare än riktåldern för pension som för närvarande är 67 år.

Svenska Miljöinstitutet sammanställde för några år sedan strategier för att behålla 50-plussarna på arbetsmarknaden. De handlar om att skapa ett gott arbetsklimat där äldre känner sig uppskattade och efterfrågade, men också om flexibilitet och anpassningar av arbetsmiljön, enligt institutets arbetsmiljöspecialister.

Gott så. Det saknas dock mer konkreta exempel. Kollega kan därför erbjuda några anspråkslösa förslag på vad som skulle få åtminstone en snart 60-plussare att sluta tråna efter tidigare pension.

Visa äldre anställda uppskattning 

En åldersrelaterad bonus skulle garanterat få vilken 55-plussare som helst att känna sig uppskattad. Likaså att förlägga konferenser och dylikt på platser med tropiskt klimat, vilket gör underverk för artrosangripna leder. Vissa arbetsgivare har en extra semestervecka när man fyllt 40, men varför stanna där? Varför inte fortsätta att premiera åldrandet genom att även införa extra semesterveckor vid 50, 60 och 70?

Flexiblare arbetsuppgifter

Om man under de sista arbetsåren får koncentrera sig på det man är bäst på,  kan det innebära att man fortsätter jobba, konstaterar Svenska Miljöinstitutet. Att de seniora medarbetarna får första tjing på alla roliga arbetsuppgifter vore alltså rimligt, liksom att de slipper allt tradigt trökjobb.

Anpassning efter ålder

Det kan vara svårt att veta vad som egentligen avses med anpassning, men att byta ut fruktkorgarna mot skålar med gröna marmeladkulor kan vara ett steg i rätt riktning. 

Att anpassa kontorstiden efter dygnsrytmen hos äldre torde vara en självklarhet – låt 6–2 bli det nya 9–5. Texten i alla utskrifter, trycksaker och litteratur på kontoret ska dessutom vara minst tio punkter stor och oskicket att använda färgad text totalförbjuds.

Åldersmedveten kultur

För att få  mogna medarbetare att stanna längre i sin tjänst är det viktigt att deras kunskaper och erfarenheter tas till vara.  Att ungtuppar och ålderister som förlöjligar och fnissar åt äldres bidrag i diskussioner omedelbart förses med en dumstrut är minst lika viktigt. Medarbetare som mumlar i skägget bör dessutom få löneavdrag.

Man skulle också kunna inrätta en ny tjänst – åldersombudsman, vars arbetsuppgifter består i att bevaka de äldres intressen och serva de mognare medarbetarna på allehanda sätt efter personliga önskemål.

Bra arbetsmiljö åt alla 

Egna rum till alla vore rimligt eftersom kontorslandskap är förödande på alla upptänkliga sätt. Men åtminstone de som fyllt 55 borde omgående förses med egna rum för att slippa släpa runt på tunga kontorsattiraljer och komma undan tjattret på de öppna arbetsytorna.

Arbetsgivaren slipper därmed införa fler vilrum, eftersom  50-plussare då kan ta en behövlig paus på den obligatoriska soffan i det åldersanpassade egna rummet där de själva kan reglera värmen så att den är optimal för blodcirkulationen.

Den arbetsgivare som verkligen månar om sina till åren komna anställda ser, utöver ovanstående tips, också till att sätta guldkant på de sista ljuva arbetsåren genom att installera margaritamaskiner på varje våningsplan samt införa obligatoriska arbetsplatsträffar med powerpoint-presentationer av barnbarn och katter.