Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Samma jobb men olika lön på svenska ambassader
Att tillämpa lagen i det land man jobbar kan tyckas vara en självklarhet. Men både lokalt anställda vid svenska ambassader utomlands och lokalanställd personal vid utländska ambassader i Sverige, föredrar svensk arbetslagstiftning.
Det är skillnad mellan lokalt anställda och utsända på en ambassad, trots att de ibland utför samma jobb. Utsända är anställda av Utrikesdepartementet (UD) medan lokalanställda, eller lokalt anställda (som de som jobbar vid svenska ambassader kallas numer), är anställda direkt av ambassaden eller konsulatet i det land de jobbar.
Före 2007 behövde lokalanställda vid andra länders ambassader i Sverige inte betala skatt i Sverige och kunde därför klara sig på lägre löner – så länge de inte blev sjukskrivna, föräldralediga eller gick i pension.
När lagändringen kom om att ambassadanställda skulle ha samma rättigheter och sociala skyddsnät som andra anställda i Sverige genom att börja betala skatt, var tanken att ambassaderna skulle höja de lokalanställdas löner så att deras faktiska inkomst blev den samma som innan. De allra flesta ambassaderna höjde också lönerna, men det fanns några ambassader som spjärnade emot och för vissa lokalanställda kom lagändringen i praktiken att innebära en rejäl lönesänkning.
Läs mer: Sänkt inkomst på Italiens ambassad
När de utländska ambassaderna hamnar i klinch med Unionen på grund av att de brutit mot svensk arbetsrätt hävdar de ofta att de står över svensk lag.
Läs mer: Pikant process blev dyr för ambassad
Men svenska ambassader utomlands tillämpar inte heller svensk arbetsrätt när det gäller de lokalanställda eftersom de sedan 2015 inte omfattas av svensk lagstiftning. Lokalt anställda jobbar sida vid sida med utsända kollegor, med samma arbetsuppgifter, men helt annan lön och villkor, beroende på vilket land de jobbar i.
De lokalanställda på svenska ambassader och konsulat har en sektion, ST UM, och hör till fackförbundet ST, men nekas förhandla om löner och villkor eftersom att ST UM inte erkänns som facklig organisation. Enligt en debattartikel ST UM skrivit, vrakar och väljer ambassaderna bland regler och praxis man ska följa och situationerna på ambassaderna är ofta godtycklig och beror främst på myndighetschefens goda vilja.
I länder med skyhög inflation, som bland annat Ukraina, har lönerna för de lokalt anställda på ambassader och konsulat urholkats rejält och trots att andra EU-länder marknadsanpassat lönerna, så vägrar svenska ambassaden att kompensera sin personal.
Läs mer: Usla villkor på spanska ambassaden
SKILLNAD MELLAN AMBASSADER
På svenska ambassaden i Madrid tjänar de lokalt anställda i snitt 2 900 euro i månaden, vilket är en bra lön med spanska mått mätt. Den spanska snittlönen ligger på 1 640 euro.
Men det är inte alltid svenska ambassader betalar de runt 1 300 lokalt anställda rimliga löner. Trots att lokalanställda ibland jobbar med exakt samma arbetsuppgifter som utsänd personal och lönen betalas ur samma statskassa har de ofta sämre villkor och lön – de lyder inte under svenska arbetslagar, får inte förhandla om sina löner och deras organisation, Stum, erkänns inte som facklig motpart.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Så får man äldre att stanna kvar på jobbet
Mer än hälften av tjänstemännen över 50 vill gå i pension i förtid. Här är några högst subjektiva tips på hur man ska få äldre att stanna på jobbet.
Pensionsåldern flyttas fram och vi förväntas jobba allt längre. Men vi vill inte – åtminstone inte vi som befunnit oss på arbetsmarknaden ett tag. TCO:s rapport visar att 52 procent av tjänstemännen i åldersspannet 50–67 vill gå tidigare än riktåldern för pension som för närvarande är 67 år.
Svenska Miljöinstitutet sammanställde för några år sedan strategier för att behålla 50-plussarna på arbetsmarknaden. De handlar om att skapa ett gott arbetsklimat där äldre känner sig uppskattade och efterfrågade, men också om flexibilitet och anpassningar av arbetsmiljön, enligt institutets arbetsmiljöspecialister.
Gott så. Det saknas dock mer konkreta exempel. Kollega kan därför erbjuda några anspråkslösa förslag på vad som skulle få åtminstone en snart 60-plussare att sluta tråna efter tidigare pension.
Visa äldre anställda uppskattning
En åldersrelaterad bonus skulle garanterat få vilken 55-plussare som helst att känna sig uppskattad. Likaså att förlägga konferenser och dylikt på platser med tropiskt klimat, vilket gör underverk för artrosangripna leder. Vissa arbetsgivare har en extra semestervecka när man fyllt 40, men varför stanna där? Varför inte fortsätta att premiera åldrandet genom att även införa extra semesterveckor vid 50, 60 och 70?
Flexiblare arbetsuppgifter
Om man under de sista arbetsåren får koncentrera sig på det man är bäst på, kan det innebära att man fortsätter jobba, konstaterar Svenska Miljöinstitutet. Att de seniora medarbetarna får första tjing på alla roliga arbetsuppgifter vore alltså rimligt, liksom att de slipper allt tradigt trökjobb.
Anpassning efter ålder
Det kan vara svårt att veta vad som egentligen avses med anpassning, men att byta ut fruktkorgarna mot skålar med gröna marmeladkulor kan vara ett steg i rätt riktning.
Att anpassa kontorstiden efter dygnsrytmen hos äldre torde vara en självklarhet – låt 6–2 bli det nya 9–5. Texten i alla utskrifter, trycksaker och litteratur på kontoret ska dessutom vara minst tio punkter stor och oskicket att använda färgad text totalförbjuds.
Åldersmedveten kultur
För att få mogna medarbetare att stanna längre i sin tjänst är det viktigt att deras kunskaper och erfarenheter tas till vara. Att ungtuppar och ålderister som förlöjligar och fnissar åt äldres bidrag i diskussioner omedelbart förses med en dumstrut är minst lika viktigt. Medarbetare som mumlar i skägget bör dessutom få löneavdrag.
Man skulle också kunna inrätta en ny tjänst – åldersombudsman, vars arbetsuppgifter består i att bevaka de äldres intressen och serva de mognare medarbetarna på allehanda sätt efter personliga önskemål.
Bra arbetsmiljö åt alla
Egna rum till alla vore rimligt eftersom kontorslandskap är förödande på alla upptänkliga sätt. Men åtminstone de som fyllt 55 borde omgående förses med egna rum för att slippa släpa runt på tunga kontorsattiraljer och komma undan tjattret på de öppna arbetsytorna.
Arbetsgivaren slipper därmed införa fler vilrum, eftersom 50-plussare då kan ta en behövlig paus på den obligatoriska soffan i det åldersanpassade egna rummet där de själva kan reglera värmen så att den är optimal för blodcirkulationen.
Den arbetsgivare som verkligen månar om sina till åren komna anställda ser, utöver ovanstående tips, också till att sätta guldkant på de sista ljuva arbetsåren genom att installera margaritamaskiner på varje våningsplan samt införa obligatoriska arbetsplatsträffar med powerpoint-presentationer av barnbarn och katter.
