Hoppa till huvudinnehåll
Stress

Susanna kom igen efter utbrändheten

Susanna Rennemark fick ett nytt roligt jobb och satsade allt. Resurserna i projektet var små och arbetsuppgifterna blev allt fler. Hon bet ihop men en dag tog det tvärstopp. Susanna tog sig knappt ur sängen, hade hjärtklappning, ont i hela kroppen och blev sjukskriven för utbrändhet. I dag, två år senare, mår hon bra och har ett nytt jobb.
Publicerad
Susanna Rennemark
"Det går att komma igen. Ta alla hjälp du kan få", säger Susanna Rennemark. Foto: Privat

När det var som värst kunde projektledaren och marknadskommunikatören, Susanna Rennemark, 55 år, bara ta en dag i taget. Och knappt ens det. Hon hade panikångest, domningar i händerna, diskbråck och var överkänslig för ljus och ljud.

– Jag hade gått rakt in i väggen och var helt slutkörd, säger hon.

Genom vårdcentralen i hemstaden Norrköping fick Susanna kontakt med en läkare, en sjukgymnast och en kurator.

– Det blev min räddning. Kort därpå fick jag även fantastisk hjälp av både TRR, Trygghetsrådet, och Arbetsförmedlingen, berättar hon.

Susanna hade flera så kallade trepartsmöten med sin rådgivare på TRR och även sin arbetsförmedlare. Det ledde till att hon efter några månader fick börja arbetsträna med så kallat aktivitetsstöd på Unionens regionkontor i Linköping. Dessutom fick hon genom TRR möjlighet att gå till en psykolog ett antal gånger.

– Det var verkligen bra. Jag lärde mig olika tekniker för att slappna av och fick också stor hjälp av att träna medicinsk yoga. Först såg jag min utbrändhet som ett tecken på svaghet men i psykologsamtalen fick jag en annan förståelse och insåg att det inte var så konstigt att jag hamnat där jag var och dessutom hade en massa kroppsliga symtom.

Arbetsträningen blev också en vändpunkt mot vägen tillbaka till arbetslivet. Till en början jobbade hon ett par timmar om dagen och ökade sedan långsamt tiden på jobbet.

– Tyvärr fanns det ingen möjlighet till förlängning och efter arbetsträningen blev jag under en period arbetslös. Visst kunde det ibland kännas lite hopplöst men jag tappade ändå aldrig modet. Dessutom blev jag peppad av min arbetsförmedlare och rådgivaren på TRR. De ska ha en stor eloge, säger Susanna.

Hon blev kallad till flera anställningsintervjuer innan hon efter ett halvår äntligen fick napp.

Susanna menar att det är viktigt att vara ärlig och att våga prata om utbrändheten i jobbsökandet. Men samtidigt var det inte något som hon tog upp i ett allra första skede.

– Att jag varit utbränd säger ju inte vem jag egentligen är och det är heller inget jag vill identifiera mig med. Däremot vill jag inte mörka det som jag gått igenom. När jag sökte arbetet berättade jag att jag varit sjuk fast inte på en gång. Det finns också en positiv aspekt av det hela eftersom svårigheterna har gett mig bättre självinsikt, förklarar Susanna Rennemark.

Sedan årsskiftet jobbar Susanna Rennemark på Länsförsäkringar genom en anställning hos bemanningsföretaget Studentwork.

– Det var som att komma hem igen. Jag trivs jättebra på jobbet. Nu mår jag bra igen även om jag hela tiden måste tänka på at ta hand om mig själv genom att se till att få återhämtning och inte stressa.

Hennes råd till andra som drabbas av psykisk ohälsa eller annan sjukdom är att så snabbt som möjlighet söka hjälp.

– Vänta inte. Det finns mycket bra stöd att få från Arbetsförmedlingen, TRR och sjukvården, säger Susanna Rennemark.

Text: Gertrud Dahlberg

Susanna Rennemark

Ålder: 55 år.

Familj: Två utflyttade söner.

Bor: Norrköping.

Jobbar som: Marknadsförare på Länsförsäkringar i Linköping. Har tidigare varit projektledare och grafisk formgivare på bl a Stadium. Arbetstränade efter sin utmattningssjukdom på Unionens regionkontor i Linköping.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stress

Sjuka i kläm mellan olika mål

Ambitionen hos arbetsgivare, Försäkringskassan och vården kan krocka rejält när den som varit sjukskriven för psykisk ohälsa ska börja jobba igen, enligt en ny studie.
Torbjörn Tenfält Publicerad 28 maj 2025, kl 06:01
Två händer som bryter arm
Arbetsgivare, Försäkringskassan och läkare vill alla att den som lider av psykisk ohälsa ska komma tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning. Men hur det ska gå till kan skilja sig åt, vilket skapar målkonflikter, enligt en ny studie. Illustration: Linnea Blixt

 Det finns en idé om att ökat samarbete mellan arbetsgivarna och andra aktörer underlättar en återgång till arbetslivet för en person som varit sjukskriven för psykisk ohälsa.

Men verkligheten är ofta en annan, framgår av en studie vid Göteborgs universitet.

– Vår analys visar att även om man skulle ha metoder för att få till ett perfekt samarbete så saknar detta betydelse om aktörerna inte har samma målsättning, säger Thomas Hartvigsson, forskare i praktisk filosofi med inriktning mot medicinsk etik och patienträtt.

Han är en av forskarna bakom studien och ger några exempel på målkonflikter.

Arbetsgivare vill få ut så mycket som möjligt av sin personal. Men den ambitionen kan krocka med arbetsmiljöansvaret och uppdraget att försöka få tillbaka personen i arbete.

– Det kan finnas andra potentiella arbetstagare som är mer produktiva och då vill arbetsgivaren kanske hellre anlita någon av dem.

 

Försäkringskassan har inte koll på jobbet

Försäkringskassan har ett uttalat mål att få tillbaka den sjuke i arbete. Även här finns en inbyggd konflikt.

– Om arbetsplatsen är orsaken till sjukskrivning måste det ske på rätt sätt, annars är det risk att problemen återkommer eller förvärras, säger Thomas Hartvigsson.

Relationen mellan läkare och patient kan också prövas. Vårdgivaren strävar efter att ha en bra relation med patienten, men måste också säga sanningen för att Försäkringskassan ska kunna göra en korrekt bedömning.

– En hel del information som är relevant för bedömning av arbetsförmåga är känslig och kan vara av en sort som arbetstagaren inte vill berätta för sin arbetsgivare.

I andra studier har forskarna mött exempel där arbetsgivare driver på för att få tillbaka den sjukskrivne i arbete, samtidigt som den sjuke själv tycker att det går för snabbt.

– Annan forskning visar att det finns en hel del okunskap om psykisk ohälsa hos de olika aktörerna och dåliga kunskaper om vad de kan förvänta sig av varandra. Det finns arbetsgivare som inte vet vilka anpassningar de kan göra för att underlätta för den som återkommer från sjukskrivning, och det finns de som vill men inte har resurser.

Vilken roll kan facket spela?

– En viktig uppgift för facket är att se till att arbetsgivaren gör det den ska, att bedömningen är rättssäker och balanserad, och att medlemmarna inte far illa.

Försäkringskassan, å sin sida, är beroende av signaler från både arbetsgivare och vården om vilka personer som behöver omfattande stöd för att kunna börja jobba igen.

Men det är inte alltid de signalerna tränger fram.

– Vårt uppdrag är att se till att det påbörjas rehabiliterande åtgärder så snabbt som möjligt. Men det kommer alltid finnas tillfällen där vi inte fångar rätt signaler, säger Michael Boman, områdeschef på Försäkringskassan.

– Man ska också komma ihåg att de flesta som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa kommer tillbaka i arbete utan att det behövs några särskilda aktiviteter från oss.

En omständighet som kan komplicera tillbakagången är att läkarintyget i inledningen av sjukskrivningen är fokuserat på att beskriva personens oförmåga att arbeta.

– Vi har dubbla uppdrag. Vi ska bedöma om personen har rätt till den sjukpenning den gör anspråk på. Men när vi ser att personen har nedsatt arbetsförmåga och skulle behöva rehabilitering för att komma tillbaka behöver vi växla fokus till vad personens möjliga förmåga är.

Försäkringskassan är beroende av den plan för återgång till jobbet som arbetsgivaren är skyldig att göra, men också av signaler från hälso- och sjukvården om att det finns behov av rehabiliterande insatser.

– Vårt perspektiv är att identifiera under vilka förutsättningar en person kan arbeta och lägga upp en planering tillsammans med insatsansvariga aktörer.

Hur kan en gemensam målsättning se ut?

– Den kan vara ett precisera i vilken omfattning vi tror att personen kan komma tillbaka i jobb. Kan det ske på hel- eller halvtid? Vad krävs det för anpassning eller rehabiliterande åtgärder – eller finns det ett annat jobb hos arbetsgivaren som personen kan klara av.

Lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter infördes 2020. Den innebär att regionerna ska erbjuda koordineringsinsatser för att främja återgången till arbetslivet. En följd av lagen är att vården har anställt rehabkoordinatorer.

– De håller ihop insatserna på den vårdenhet där den sjukskrivne finns, men skickar också signaler till oss om när det är dags att samordna rehabiliterande åtgärder.

Samtidigt konstaterar Michael Boman att företagshälsovården och de rehabkoordinatorer som är knutna till den är en viktig resurs när det behöver vidtas åtgärder på arbetsplatsen.

– När de olika aktörerna diskuterar vad som behöver hända på arbetsplatsen kopplat till anpassning och rehabilitering är företagshälsovården arbetsgivarens viktigaste stöd, säger han.

 Man bör fundera över om bedömningen av arbetsförmåga vid psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården

Branschorganisationen Sveriges Företagshälsors vd Peter Munck af Rosenschöld är inte sen att hålla med:

Peter Munck af Rosenschöld
Foto: Karl Nordlund

– Vi tar reda på om det är något i arbetsmiljön som behöver fixas så att problemet inte uppstår igen. Det gör inte primärvården.

Han anser att det borde läggas mer vikt vid att det är just från sitt arbete man blir sjukskriven.

– Det betyder att arbetsplatsen är en oerhört viktig komponent när man ska gå tillbaka till jobbet. När man bedömer individens arbetsförmåga ska man titta på tre saker: motivationen, arbetsmiljön och individens funktionsförmåga.

Därför vänder han sig emot att se på sjukskrivning och rehabilitering ur en rent medicinsk synvinkel.

– Man bör fundera över om inte bedömningen av arbetsförmåga vid framför allt psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården.

För att fylla i glappet mellan aktörerna pekar Peter Munck af Rosenschöld på två nödvändiga insatser: Klara ut vem som gör vad och se till att den enskilde får rätt stöd.

Vad kan ett gemensamt mål vara?

– De måste vara att så snart som möjligt få en sjukskriven person tillbaka i arbete — för arbete är bra, säger Peter Munck af Rosenschöld.