Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
I slutet av januari kollapsade kroppen. Han kunde inte sova, fick hjärtklappning, minnesförlust, smärtor och kramp i armar och ben. 26-årige Rickard Bäck jobbade hårt och framgångsrikt på en stor revisionsfirma, men stressen gjorde det omöjligt att fortsätta med hälsan i behåll.
Direkt efter civilekonomstudierna i Lund lyckades han få ett av de mest åtråvärda jobben i branschen, som revisorsassistent på en av de fyra största internationella revisionsfirmorna.
– Jag trodde jag var odödlig. Jag har höga ambitioner och älskar mitt arbete. Under helgerna längtade jag till måndagen. Jag identifierade mig med företaget och hade siktet inställt på att bli partner, säger Rickard Bäck.
Vi sitter vid ett kafébord i Slottsparken i Malmö, inte långt från hans arbetsplats. Utanför prunkar träd och rabatter. Fram till för ett par månader sedan var det först och främst jobbet som gällde.
– Jag fick mycket ansvar och det var många bollar i luften, höga krav och hårda deadlines. Jag tog inte ut några sjukdagar och arbetade även när jag hade feber.
Telefonen var alltid påslagen och datorn tog han med hem för att kunna jobba kvällar och helger. Förra året blev det 400 övertidstimmar, lika många som året dessförinnan. Men i slutet av januari tog det alltså stopp.
– I början av året jobbade jag 70–80-timmarsveckor. Jag visste att vecka fyra skulle vara omöjlig att få ihop. Redan i höstas sa jag till mina chefer att det inte skulle fungera men det blev ändå så att jag jobbade 15-timmarsdagar och sov fyra timmar per natt. Fredagen vecka fyra kollapsade kroppen.
Veckan därefter hade han en 30-timmarsvecka men två veckor senare var han uppe i 50-timmarsveckor igen.
– Mest för att jag pressade mig själv och kände plikten mot kollegorna. Om jag sänkte tempot måste de jobba mer. Kroppen mådde fortfarande dåligt men jag intalade mig själv att det inte var så farligt. Många av mina vänner är i samma bransch. Vi vet att vi måste göra några hundår i början.
Rickard åkte även på en sedan länge planerad tjänsteresa till Argentina.
– En av mina uppgifter var att lägga ut så många bilder som möjligt på Instagram för att visa hur kul vi hade. Det var ingen som kunde ana hur dåligt jag mådde då.
Och det blev inte bättre när han kom hem. Han kunde fortfarande inte sova, var utmattad och ofokuserad, kom inte ihåg vad folk pratade om och hade minnesluckor.
Jag tog inte ut några sjukdagar och jobbade även när jag hade feber
I mitten av april blev han sjukskriven två veckor och sedan två veckor på halvtid.
– Jag hade behövt vara sjukskriven på halvtid fram till sommaren, men vårdcentralen tyckte att jag skulle ta ut timmar från min inarbetade övertid i stället. Ingen hade föreslagit det om jag hade haft halsfluss.
Sedan två veckor jobbar Rickard Bäck heltid igen, men nu har cheferna sett till att han håller ett rimligt tempo. Han har även varit i kontakt med en psykolog och börjar må lite bättre.
– Först var jag arg på att ledningen inte gjorde något i höstas när jag sa till, att jag skulle behöva bli så här sjuk för att någonting skulle hända. Jag har hela tiden varit öppen med hur jag mår. Men när jag väl blev sjuk fick jag mycket stöd från mina chefer.
– Jag började inse att det var ett strukturellt problem. I den här branschen är det så här det ser ut – alla ger allt och alla känner vi någon som har bränt ut sig.
Trots att han har sitt absoluta drömjobb har Rickard kommit fram till att han inte kan stanna kvar med hälsan i behåll.
– Jag var rädd att jag inte skulle få tillbaka minnet och att jag skulle fortsätta må dåligt. Enligt läkarna tar det tid, men jag kommer att bli bra om jag får vila. Jag har förstått att jag inte alltid måste prestera på topp och har kommit fram till att jag aldrig ska försätta mig i en liknande situation igen.
– De här tre åren har varit de bästa i mitt liv och jag är stolt över vad jag har presterat, men risken är för hög att jag inte blir frisk.
Han har just skrivit på ett anställningskontrakt för ett nytt jobb, där han blir chefens högra hand. Under jobbintervjun var han tydlig med att han inte ville jobba övertid som på det nuvarande jobbet. Det var ingenting som hans blivande chef tyckte var en nackdel. Och han får en välbehövlig paus på nära två månader mellan jobben.
– Då ska jag bara ta det lugnt, umgås med min sambo och familj och vara utomhus och träna. Jag hoppas bli helt återställd, säger Rickard Bäck.
Text: Sofia Broomé
Sök professionell hjälp om du fastnar i stress, oro, nedstämdhet, ilska, prokrastinering, konflikter och tvångsmässiga beteenden som ätstörning, eller hälsohets.
Källa: Intervju med Irena Makower, docent i psykologi, leg. psykoterapeut och författare.
Hyllade kändisar som Beyonce och Steve Jobs har kallats det. Men oftast har perfektionist en lite negativ klang. Tråkig petnisse, överkritisk chef eller städmani. Men det finns förstås både bra och dåliga sidor med att ha höga förväntningar och mål, allt beror på drivkraften bakom, menar Irena Makower, docent i psykologi.
– Perfektionism är ett personlighetsdrag som karaktäriseras av höga prestationskrav och strävan efter felfrihet, säger hon.
Psykologiforskning delar upp draget i en mer eller mindre hälsosam variant. Den positiva sidan är att kunna fråga sig: Är det här tillräckligt bra, eller ska jag ändra på något?
Men det behöver också finnas en känsla av: Vad spännande, det här har jag aldrig gjort, vad kul!
Den perfektionist som inte är rädd för misstag, utan försöker lära sig av sina fel, löper enligt forskningen mindre risk för psykisk ohälsa.
Beteendena hos den hälsosamma perfektionisten gynnar målet. Personen klarar av att planera och korrigera arbetet utifrån förutsättningarna, utan att fastna i detaljer eller skjuta upp viktiga åtaganden.
– Du jobbar ändamålsenligt, säger Irena Makower.
Den ohälsosamma varianten märks i stor oro över att göra misstag och inte duga, vilket leder till uppskjutande och undvikande av sådant som känns obehagligt.
– Ångest och rädsla för att misslyckas och förlora status och bekräftelse driver situationen, säger Irena Makower.
Det här gör det svårt både att komma i gång med uppgifter och slutföra dem, liksom att våga testa sådant som kan leda till fel och kritik. Perfektionister lägger lätt skuld på sig själva, oroar sig, skjuter upp, överarbetar eller fastnar i detaljer. Om de här tankarna överväger finns en risk att fastna i skadliga mönster som ökar risken för ångest, depression och utmattning.
* Man skjuter upp uppgifter av rädsla för att det inte ska bli felfritt eller ens godtagbart.
* Går igenom mejl och texter flera gånger, fokuserar på detaljer, vilket tar tid.
* Svårt att fokusera, jämför sig, känner avundsjuka på andra – varför är de så bra?
* Känner skam och självförakt om något blir fel – lägger skuld på sig själv eller andra.
* Svårt att hantera fel och misslyckanden i stället för att lära av dem och pröva nytt.
* Strävan efter att undvika kritik gör att man tappar lust och kreativitet i jobbet.
* Överarbetar, petar i och kontrollerar sitt eget eller andras arbete.
* Har svårt att avsluta uppgifter och bli klar i tid.
* Tar överdrivet ansvar för andra, har svårt att delegera och stort kontrollbehov.
* Har svårt att fatta beslut.
* Svårt att träffa en partner, eftersom man kritiskt söker den perfekta.
Negativ perfektionism har blivit allt vanligare. Det visar stora studier som gjorts på studenter i anglosaxiska länder ända sedan 80-talet. Forskare tror det beror på ett mer individualistiskt och konkurrensstyrt marknadssamhälle med höga mål som inte är realistiska för stora grupper. Sociala medier och smarta mobiler bidrar till att sprida orimliga mål och bilder av ”perfekta” människor och bidrar till ökningen av negativ perfektionism, enligt Irena Makower.
Har vi blivit mer perfektionistiska?
– Ja, särskilt socialt föreskriven perfektionism, att man upplever höga krav från andra, har ökat. Vad andra ska tycka blir viktigare än vad jag själv vill, säger Irena Makower.
När blir ohälsosam perfektionism ett problem på jobbet?
– När personer inte mår bra, är stressade och utmattade, vilket återspeglas i problem med att hålla tider, leverera och att man hamnar i konflikter.
För att komma till rätta med ohälsosam perfektionism menar Irena Makower att man kan fundera på: Vilka värderingar styr dig? Är det yttre drivkrafter som gillande, karriärframgång, pengar och fysisk attraktivitet? Eller inre, som personlig utveckling, meningsfullhet, hälsa och goda nära relationer?
– Om man vill förändra sina mönster behöver man granska sina egna drivkrafter, för de präglar allt. Övervikt av yttre drivkrafter är förknippat med sämre mående och vitalitet och högre grad av depression och ångest, säger Irena Makower.
Den största boven för många är självkritiken och rädslan för att inte leva upp till krav. Ett tips här är att lyssna mer på den kritik du får – och erkänna om du gjort ett fel.
– Många orkar inte ens lyssna på kritik för man får panik och vill försvara sig, säger Irena Makower.
Ett annat råd är att börja ifrågasätta sina självkritiska tankar.
– Den inre rösten kan vara väldigt aggressiv. Föreställ dig i stället: vad skulle min bästa vän säga? Det är bra om man hittar en vänligare röst inom sig. Använd gärna en som du känner har behandlat dig med förståelse, låt dig smittas av den personens uttryck och tonläge.
Så när är det dags att söka professionell hjälp?
– När man är trött, deppig och känner mycket ångest och stress. Perfektionism är förknippat med ökad självmordsrisk, den dolda skammen är en tickande bomb som kan leda till att man angriper sig själv. Be om ett bedömningssamtal hos läkare eller psykolog så du får feedback.
Läs mer: Självkänsla och perfektionism, Irena Makower.
Bättre än perfekt, en självhjälpsbok, Alexander Rozental.
Perfektionsfällan, att omfamna kraften i lagom bra, Thomas Curran.