Det är männen som går till jobbet och kvinnorna som stannar hemma när barnen är små. Så ser det fortfarande ut i Sverige, 80 procent av föräldraledigheten tas ut av kvinnorna. Det är mot den bakgrunden som regeringen, som påstår sig vilja ha ökad jämställdhet i arbetslivet, föreslår en bonus för de familjer som delar på föräldraledigheten.
Jo, det är nog bra, konstaterar Unionen i ett remissyttrande, men pekar samtidigt på svagheter, bland annat att bonusen det rör sig om, maximalt 3 000 kronor per månad, är för liten för att ge effekt.
Men det är inte här den stora svagheten i regeringens jämställdhetspolitik återfinns, utan i dess inkonsekvens. För samtidigt vill man införa vårdnadsbidrag à 3 000 kronor i månaden för dem som är hemma med sina småttingar. Går det att komma på ett effektivare sätt att hålla kvinnorna kvar vid diskbänken och spisen? Och i motsvarande grad hålla männen borta därifrån?
Vårdnadsbidraget är en utmärkt reform för gubbarna som vill att maten ska stå på bordet när de kommer hem från jobbet. Knappast för några andra.
Var det verkligen jämställdhet man var ute efter vore det enda raka att lagstifta om delad föräldraledighet. Ett steg på vägen kunde vara den isländska modellen med en tredelad föräldraledighet: en tredjedel åt vardera föräldern och en tredjedel att fördela fritt.
