"Harry Potter var ju en dundersuccé och Twilightböckerna har gjort vampyrer ohyggligt populära. Jag vet! Vi gör en mix av båda och ger ut en bok om tonårsvampyrer på internatskola! "

Ungefär så måste snacket ha gått när konceptet House of night föddes, vars första del heter Vampyrens märke. Krydda med traditionella amerikanska highschoolfloskler och en obegriplig dos varumärkesdroppande (antingen får hon betalt eller så har författaren P.C Cast gått på kurs och lärt sig att kända märken sätter piff på en text) så har du en soppa som suger. Det hela blir inte bättre av att författarens tonårsdotter fått sätta tonen på språket.

Okej, jag tillhör troligtvis inte målgruppen trots att jag föll pladask för Potter och är torsk på vampyrlitteratur. Men ingenstans på Månpockets upplaga framgår det att boken bör läsas endast av lättduperade tonåringar som kan svälja historien om hur den blivande supervampyren Zoey bländar goda, stiliga vampyradepter och sopar mattan med alla onda mobbare.