I debatten innan avdraget för hushållsnära tjänster infördes framställdes det som ytterligare en förmån för överklassen. Nu skulle de förmås att börja betala vitt för att få dassen städade.
Det är klart att det ligger en hel del i det. Hushållsavdraget är en del i ett större projekt.
Genom sänkta inkomst- och kapitalskatter får de som redan har det gott ställt det ännu bättre.
På vad ska de lägga sina pengar? Varför inte skaffa sig lite markservice? Någon som tar hand om allt det trista i livet, medan man själv ägnar sig åt att tjäna ännu mer pengar.
Vilka är det då som ska tvätta och dammsuga och hämta ungarna på dagis? Jo, det ordnar man genom att försämra ersättningar och villkor för arbetslösa och sjukskrivna. På så vis blir det fler människor som tvingas ta låglönejobb.
Men eftersom människor med pengar ofta är snåla måste staten se till att de inte köper servicen svart. Alltså skattesubventionerar man den.
Nu visar sig en närmast absurd skatteeffekt. Personer som tjänar under brytpunkten för den statliga skatten 28 400 kronor i månaden får betalt för att anlita hjälp i hemmet. Man kan alltså få städat hemma plus pengar. Allt under förutsättning att man har hushållsnära tjänster som en löneförmån.
Enligt Dagens Nyheter handlar det om 180 kronor extra per tusenlapp i förmån.
Slutsatsen måste bli att alla som tjänar under brytpunkten ska se till att prata med chefen om att få hjälp i hemmet som en löneförmån.
Framförallt skulle det ge dem som lever på att städa åt andra en chans att öka på sin inkomst. Och samtidigt slippa ta med sig jobbet hem på kvällen.
