Psykoterapeuten Ann-Kristin Lundmark har skrivit en bruksbok om sorg. Den är rak och osentimental. Hon delar med sig av sina yrkeserfarenheter från kontakterna med anhöriga till tsunamins och Estonias offer. Hon använder flitigt scener från film och litteratur för att skapa igenkänning.
90 000 människor dör varje år bara i Sverige. Sorg är därför ett naturligt, ett ständigt återkommande tillstånd. Behöver vi verkligen handböcker för att ta oss igenom de processer av lidande och saknad som är och måste vara personliga?
Den "normala" sorgen till följd av att gamla människor lämnar oss är en sak. Det Ann-Kristin Lundmark kallar "svårare" sorg drabbar oss efterlevande när någon närstående plötsligt mister livet, för egen hand, som ett brottsoffer, vid en trafikolycka, en allvarlig sjukdom... Då kan extra stöd behövas, anpassat efter situationen och de sörjandes ålder. I sådana stunder tror jag att det kan vara till hjälp, om stödpersonerna tagit del av de frågor Lundmark reser och de olika faser av sorg hon beskriver.
Boken vänder sig i första hand till stödpersoner inom vård, omsorg, räddningstjänst, skolan och arbetsplatsens personalavdelning. Sådana läsare har stor möjlighet att kunna dra nytta av innehållet. Läsare som själva upplevt djup smärta, förtvivlan och ilska i samband med sorg kan å andra sidan få perspektiv på sina egna reaktioner - och kanske gå vidare i livet med större tillförsikt.
