Enligt OECD:s index är det svenska anställningsskyddet det tionde mest liberala av 30 studerade länder. Las må se bra ut på pappret, men i praktiken är det ohyggligt lätt för en arbetsgivare att göra sig av med en medarbetare som av någon anledning misshagar. Egentligen behövs det bara en smärre "omorganisation" - Arbetsdomstolen aktar sig noga för att slå en arbetsgivare som organiserat om och sagt upp på grund av arbetsbrist på fingrarna. Arbetsdomstolen aktar sig även i andra fall för att lägga sig i arbetsgivarnas ibland alltför lättvindiga beslut att göra sig av med personal.

Som i fallet R. R hade vikit och packat pannkakor på en fabrik i många herrans år tills någon av cheferna på företaget bestämde sig för att det skulle vara roligare att jobba med sina kompisar istället. Så R fick gå på grund av arbetsbrist och HR-chefen, som suttit som klubbordförande i många år, övertalade sin efterträdare att avtala bort R:s förtursrätt till återanställning, trots att detta innebar en urholkning av las. Varför? Nja, såna avtal brukade HR-chefen själv träffa när han var klubbordförande, sån var kutymen, var det enda svar som gavs.

R vägrade skriva under pappret där hon avsade sig återanställningsrätten, men vad hjälpte det? Efter att hon blivit av med jobbet anställdes ett gäng personer - några av dem släktingar och vänner till cheferna. De nyanställda vek pannkakor, som R gjort och tjänade lika mycket. Arbetsgivaren hävdade dock att de nya var operatörer, R var linjearbetare. R skulle aldrig kunna bli operatör i skälig tid (6 månader enligt praxis)  - hon hade inte fallenhet för det, ansåg arbetsgivaren, trots att en arbetskamrat vittnade om att R " var bland de första som ville lära sig". Att de oprövade unga nyanställda hade fallenhet, kände HR-chefen på sig, även om han räknade med att det skulle ta uppemot ett år att lära upp dem till fullfjädrade operatörer.

Om det finns någon rättvisa i världen, resonerade den grupp blivande arbetsgivare (och jag) från arbetsrättskursen som var åhörare i AD, skulle R få upprättelse. Det var så solklart att hon blivit felbehandlad. Självklart hade R samma möjlighet som de nyanställda att lära upp sig till operatör om hon fått lika lång tid på sig. Det handlar inte om vem som utför arbetet bäst, utan vem som klarar arbetet tillräckligt bra. Arbetsgivarna erkände det ena feltrampet efter det andra (t ex att kollegor till R kunnat välja om de ville stanna eller inte). Självklart kan väl inte en klubb, av misstag eller inte, avtala bort en intjänad rättighet mot den anställdes vilja?

Men ledamöterna i Arbetsdomstolen var av en annan åsikt. Det såg visserligen ut som om ett par av dem sov under förhandlingen, men de kom ändå fram till dels att R har saknat tillräckliga kvalifikationer för operatörsarbete, dels att hon inte heller hade kunnat lära sig detta arbete inom skälig tid.

Så vad hjälpte det R att hon hade lagen på sin sida, när det är så lätt för arbetsgivare att åsidosätta den, okunniga fackföreträdare att urholka den och AD att bortse från den?

Nej, ersätt gärna las med något som ger anställda bättre skydd mot nyckfulla arbetsgivare, sovande AD-ledamöter och klubbar som (även om det sker ytterst sällan) fipplar bort rättigheter.