Varje morgon jagas jag av nitiska partimedlemmar som prackar på mig tidningar och pamfletter och varje eftermiddag snubblar jag över drösar med valpropaganda som tornar upp sig under brevinkastet. Nog nu. Nedräkningen har börjat. Skönt när valet är över och det bara är de vanliga hemlösa och möjligen Jehovas vittnen som försöker fånga min uppmärksamhet på stationen.
Låt oss slippa fler pamfletter. Jag vet redan vad jag ska rösta på. (Och inte på grund av av möten med spurtande valfläskare utan snarare med hemlösa och utsatta) Finns det någon som ändrat åsikt efter att ha läst en broschyr? Spara några skogar och lägg pengarna på jobb och bostäder istället för trycksaker som ingen läser.
Fast propagandan har större påverkan än man kan tro. När tidningarna liksom nöter in att ett visst block kommer att förlora valet kan det mycket väl bli en självuppfyllande profetia. Det finns de som röstskolkar för att de inte vill hålla på förlorarna eller för att de tycker att loppet är kört ändå.
Mest bisarr blir ändå valbevakningen när tidningarna tröttnat på de vanliga artiklarna och istället publicerar undersökningar om vilket block folk tror ska vinna valet. Det öppnar för en spännande, rolig form av journalistik. Istället för att bygga artiklar på tråkiga fakta kan man fantisera ihop hejdlöst festliga scenarion som folk får sia om: Så många tror att Littorin fick gå på grund av något smaskigare än sexköp. Si många tror att Jimmie Åkesson är avlad av Hitlers nedfrusna sperma.
Ännu mer intressant (för att inte tala om billigare) blir det om man hoppar över steget att fråga folk i gemen, utan bara låter en av tidningens egen experter förutspå framtiden.
Jag erbjöd nyligen mina chefer att under pseudonymen Nostrarovira hitta på nyheterna fortsättningsvis, men de saknar dessvärre visioner. De trodde inte världen var redo för mina insiktsfulla profetior än.
Jag tror de har fel. Jag tror också att det kanske är trovärdigare för en spåmadam att sia om förväntade saker. Som till exempel att inom en snar framtid kommer tågen ställas in och tidningarna återgå till att skriva om Anna Anka. Och de hemlösa kommer att återta sin plats på stationen oavsett vem som vinner valet.
Men vad är nöjet med det? Det är betydligt roligare att profetera om sånt som kan bli självuppfyllande. Så jag tror att tågen kommer i tid, att vi får rättvisa löner och att arbetsgivarna börjar värna arbetsrätten, att vi i nästa val kan välja parti efter övertygelse och slippa rösta på en taskig blockkompromiss, att de som ropar efter mer inser att de inte blir lyckligare av 22 miljoner än av 2 och att alla inser hur listigt det är att vara med i facket. Samt att Nostrarovira får lite mer spaltutrymme så att hon får plats med fler trevliga profetior.